En lite halv-deppig hälsning från SB

Sitter här i Kalifornien och huttrar. Jag vet, jag är lika förvånade som ni, jag trodde också att Santa Barbara skulle vara ett varmt ställe. Men icke sa nicke, det har varit cirkus 20-22 grader de här dagarna och så fort solen går ner är det långbyxor och tjocktröja som gäller. Brr... Fast jag antar att det är lika bra att jag vänjer mig, ryktet säger att det är ännu kallare därhemma. (Och i Seattle har det tydligen varit värme-rekord med över 40 grader. Nej, nej, jag är inte bitter.)
-
Så hur har jag det här borta? Helt ärligt så vet jag inte riktigt. Det känns som att jag är i limbo. I flera veckor har jag gått och förberett mig på att lämna Seattle och komma hem, och nu när jag har gjort första delen vill jag att andra delen också ska vara avklarad. Men istället är jag fast här, i ett alldeles för kallt Kalifornien med människor jag inte känner, i en stad som jag egentligen inte vill vara i. Allt är bara blä.

Sen hjälpte det inte att jag pratade med Madde och Pamela tidigare ikväll. Blev jättedeppig. Det här kanske låter jättehemskt men jag längtar nästan tills alla mina Seattle-tjejer åkt hem, då kommer det inte finnas kvar lika mycket att sakna. (Plus att då kommer både Madde och Louisa vara inom träffas-avstånd igen.)

-

En sak är bra i alla fall; den här veckan har gjort att jag längtar till söndag då jag äntligen får gå på svensk mark igen. Snart ses vi mina vänner och min kära familj. Saknar er!

Idag är det exakt två månader sen jag åkte från Sverige. Det har gått sjukt fort...

Senaste nytt från Seattle Washington

Min första dag ensam på "jobbet". Hur har det gått? Riktigt bra om jag får säga det själv.

Morgonrutinen gick som smort med kläder, tandborstning, sängbäddning, hårkamning, frukost och drop-off i skolan. Sen hade jag typ sex timmar att göra vad jag ville på (det är så mitt schema kommer se ut mest hela tiden), så jag åkte tillbaka till huset och bara tog det lugnt. Bloggade lite (som ni kanske märkte), kollade på TV, åt lunch, tog en eftermiddagslur och vips så var klockan tre och det var dags att åka tillbaka till skolan och hämta barnen.

När vi kom hem så åt vi mellanmål, och Jack och Claire gjorde sina läxor. Sen fick jag och Claire en lektion av Jack i hur man gör pappersplan på bästa möjliga sätt. Han är en riktig smarting den där; just nu håller han på och läser fjärde Harry Potter-boken (för typ elfte gången) och han är inte ens tio år! Det är crazy. Claire har precis börjat lära sig läsa därför måste hon läsa minst tjugo minuter varje dag, så innan hon gick och lade sig läste hon två böcker för mig. J och P har tennislektioner varje tisdagkväll så jag jobbade ända tills kvart i tio idag. Men det är lugnt, när barnen gått och lagt sig vid halv-nio-tiden så var det skönt att få ha en stund för sig själv.

-

Jag vet inte om jag redan berättat det men på fredag är det julfest för alla au pairerna i området. Det är ett "white elephant party" vilket betyder att alla ska ha med sig en julklapp som innehåller en billig, helt random grej. Typ om familjen har nåt de vill bli av med kan man ta med sig det och ge bort. J och P erbjöd faktiskt en hudlotion de hade undanstoppad nånstans som var gjord på typ extrakt av fårtestiklar (eller nåt sånt). De sa att jag kunde få ta med det som mitt bidrag and I might just do that.^^

-

Jag kollade min mejl nyss och såg att Terry (min AuPairInAmerica-counselour) skickat ut ett mejl till alla i området som sa att "Caroline has arrived! Lets all welcome her to the neighbourhood, bla bla bla." Anywho, tidigare ikväll så ringde det en svensk tjej och presenterade sig. Hon heter Fanny och jobbar som au pair en bit utanför Seattle och frågade typ om jag skulle gå på julfesten m.m. Sen fick jag ett mejl från en tysk tjej som heter Denise som frågade ungefär samma saker, och jag har sagt till båda två att vi får träffas på fredag och snacka lite. Det här "egna livet" verkar börja lite tidigare än väntat, men det gör absolut ingenting - det ska bli skitkul att få träffa lite nytt folk på fredag.

-

Om jag börjat få hemlängtan än? Nä, faktiskt inte. Jag trivs så bra här att än så länge har jag inte börjat tänka på såna saker. Men tro inte att jag är så naiv att jag tror att den här känslan kommer vara för alltid. Hemlängtan kommer komma, men då ska jag vara väl förberedd och bara bita ihop tills det går över.

-

Och mamma (och alla andra där hemma som bryr sig), vi kan väl skypa'a imorgon igen (fast för dig blir det väl snarare ikväll)? Jag loggar in så fort jag skjutsat barnen till skolan så kan vi prata lite.