Någon som kan stava till "spelberoende"?

Förbannat också!

Ingen fara, behöver få ur mig lite frustration bara. Det är så att sambon min har gått och gjort mig till temporär datanörd. (Jag hoppas i alla fall att det är temporärt.) Och alldeles nyss gjorde jag världens tabbe och förlorade allt jag spelat senaste hrm... fyra timmarna. "Förbannat också!" Så nu är det bara för mig att köra en uppe-sittar-natt och ta igen allt jag förlorat. (Jag tänker inte berätta vad det är jag spelar, det är tillräckligt pinsamt som det är.) God natt på er allihopa! Om ni vill mig nåt så vet ni vart jag finns.

Det här med internet...

Det är konstigt, det här med internet. Jag kommer ihåg hur jag för ett par år sen, gick och var jätteorolig över en kompis som bestämt sig för att träffa en kille som hon mött på internet. (Du vet vem du är!) Så kan man ju inte göra! Det är ju livsfarligt! Killen kan vara en yxmördare eller pedofil eller våldtäktsman eller vad som helst!

Men nu när jag tänker efter så är mer en hälften av människorna som jag blivit kompis med här i USA, folk som jag träffat på internet. Det är tjejer som jag "hittat" på ett eller annat sätt, som jag vet(?) är au pairer och/eller bor i Seattle, och som jag sedan kontatktat och frågat om de vill mötas upp nån dag. Och det har ju varit helt okej, eller hur?

Men vad är då skillnaden? Vad är det som gör att det jag gör nu är okej, men det min kompis gjorde för ett par år sen var spritt språngande galet? (Hon klarade sig btw, killen var en trevlig prick och de har fortfarande kontakt med jämna mellanrum.)

Är det bara för att jag möter upp med tjejer? Men vad är det som säger att tjejer är säkrare en killar? Statistiskt sätt är det ju så, men statistik betyder ingenting för individen. Vad är det som säger att just den här tjejen inte är en helt koko-i-huvudet-psykopat som mest av allt bara vill äta mig till middag? Eller är det för att jag är i ett annat land?

Är det mer okej för mig nu eftersom jag är så långt hemifrån och inte känner någon annan här? Det för mig låter ju bara som en ännu större anledning till att bli orolig. Ge sig ut på internet och leta vänner i ett främmande land där man inte har koll på alla seder och bruk. Inte okej. Är det mer okej eftersom det bara är folk från Sverige jag tar kontakt med? Men vad är det som säger att det är säkrare att träffa en människa från Sverige än en från USA eller Latinamerika? Vi föder upp galningar i Sverige också.

Finns det överhuvudtaget nåt sätt att veta att människor man "träffar" på internet är normala (ni får själva avgöra vad definitionen av normal är, själv menar jag främst folk vars högsta önskan inte är att våldta, mörda, tortera eller förtära mig (eller någon annan heller för den delen)). Kan man ens med säkerhet säga att folk man tror man känner aldrig skulle kunna vara en psykopat under ytan?

-

Nä, det här måste jag nog klura på ett tag till...

-

Notera att det här bara är olika funderingar som jag kände behov av att ventilera i ett par minuter. Och även fast det kanske låter som att jag redan format en bestämd åsikt om s.k. "internet-träffar" så är så absolut inte fallet. Det här har bara varit en massa internt babbel från min sida!

Jag glömde datormusen hemma. Dåligt av mig. I och för sig så har den inte funkat så bra sen jag tappade den i golvet (två gånger!) förra veckan. Men ändå, orkar inte hålla på med den här jobbiga "plattan" hela tiden. Så vet man vad nästa lön kommer spenderas på. Kul.

- Maria, skaffa skype!

Det går inte att logga in på msn. Hmm... Undrar varför.

Huh, jag är lite förvånad över att det bara är åttonde december och jag har redan publicerat 16 inlägg. Det är två om dagen i genomsnitt. Och jag som trodde att jag inte skulle ha tid/ork att skriva när jag var här borta; ack så fel jag hade. I och för sig tror jag att så fort jag skaffar mig ett eget liv utanför familjen så kommer dator-tiden kortas ner ganska mycket. Och när blir det undrar ni? Ingen aning. Jag har en julfest med andra au pairer här i Seattle nu på fredag, det ska bli jätteroligt och förhoppningsvis hittar jag nån där som jag connectar med. Sen har jag ju alltid Candice (den gamla au pairen), hon åker i och för sig till Hawaii på torsdag men när hon kommer hem igen kommer hon vara arbetslös ett tag och då är jag alltid välkommen dit om jag har tråkigt. Och funkar inte det så får väl ni ta och masa er hit så jag har nån annan att prata med.

Tro inte att jag tycker det är nåt fel på J och P, de är jättesnälla. Nu senast satt vi och kollade på säsongsavslutningen av Boston Legal tillsammans och det var jätteroligt. Och igår klädde hela familjen (inkl. jag) årets julgran - jag har ett par bilder på det, men som sagt blogspot funkar inte så bra just nu så det får bli senare. Men jag tror ändå att jag kommer tröttna på det här ganska fort om jag inte lyckas skaffa mig egna saker utanför familjen.

Meeeeen, än så länge mår jag bra. Och eftersom jag försöker leva i nuet så är det allt som spelar roll.

-

ps. Jag åt broccoli igår(!) och surprise, surprise, det var inte jätteäckligt. Who would've thought?

pps. Ni vet hur jag sa att Claire var den som var mest uppspelt över att ha mig i familjen. Det har skiftat lite nu efter helgen, nu är det Jack som pratar och skrattar mest med mig medan Claire håller sig lite mer till Candice och sina föräldrar. Men jag tror det blir bättre så fort vi får tillbringa lite tid ensamma utan mammor och pappor och gamla au pairer som spökar. Det kommer bli så bra så.

ppps. Första arbetsdagen med Candice idag gick jättebra, vi körde runt en hel del i The Village (området där vi bor) och Down Town Seattle (det vi hemma i Jakan skulle kalla "stan") så jag känner mig lite lugnare över att köra solo imorgon.

*gäsp* (kl. 23.54 Seattle-tid)

Okej, nu har jag postat lite av det jag skrev igår och i förr går. Skulle ville skriva en uppdatering nu också men är alldeles för trött för det. (Det verkar som om jag alltid är lite efter med mina inlägg.) Jag har goda nyheter dock. Idag fixade vi internet till min dator, så nu kan jag sitta och skriva precis när jag vill igen (när jag har tid förstås). Kommer ha ganska fullt upp med att lära mig alla vardagsrutiner har i huset så jag vet inte hur mycket jag kommer ha tid att uppdatera de kommande veckorna.

Men som sagt, är alldeles för utslagen för att skriva mer än så här just nu. Vi var över hos grannarna på middag ikväll och dem har hund och katt så det är inte bara jet-laggen som tagit kål på mig idag. Imorgon har jag en skype-dejt med mamma vid sex-tiden (svensk tid) så om det är nån annan som vill nåt då så kommer jag förmodligen vara inne på msn också (eller om ni skaffat skype kan ni prata med mig där). Tills vidare!

Att ha datorn i sängen på hotellrummet känns inte helt fel. De andra tjejerna berättade nyss (på msn) att de sitter på golvet ute i korridoren och skriver. Fast om det är för att de inte har internet nån annanstans eller om de bara vill ha varandras sällskap vet jag inte. ;)

Här sitter jag igen och skriver klockan tre på natten - som den nattuggla jag är. Tröttheten börjar komma krypandes men det finns så mycket intressantare saker att göra än att sova. Utforska den nya datorn till exempel. Jag upptäcker nya saker hela tiden. För ett par timmar sen testade jag Marias idé och satte i modemsladden i den bärbara istället så nu har jag internet här en stund också. Jag kan vara på msn igen!!!

-

På fredag är det Kos-reunion. Jag hade helt glömt bort det. Senaste veckan har det bara varit fokus på födelsedagsfesten och nu när den är avklarad är jag plötsligt medveten om omvärlden igen. Och det första som händer i den är reunionen. (Tur att jag redan köpt min biljett, annars hade jag aldrig haft råd att gå.) Sen måste jag självklart ta tag i allt som har med au-pair-resan att göra.

-

Nu börjar jag gäspa alldeles för mycket så jag tror det är dags för sängen. Det blev ett väldigt kort inlägg. Men men. God natt på er!