2009-03-31

Helgbetraktelser

Just nu sitter jag och väntar på att min kära syster ska logga in på skype så vi kan samtala lite "face to face", det var ett tag sen. Men hon är ju så långsam! Så så länge tänkte jag att jag kunde skriva lite om hur min helg har varit.
-
Efter att ungarna varit lediga torsdag, fredag så var det extra skönt med en liten paus i helgen. (Förstår inte hur jag ska klara av nästa vecka när det är Spring Break och de är lediga en vecka i sträck.) I fredagskväll drog jag iväg till Capitol Hill och mötte upp Louisa (Capitol Hill är ungefär Seattles motsvarighet till Stockholms "söder") och två kompisar till henne. De var hur trevliga som helst och jag fick uppleva min första amerikanska hemmafest. Men ve och fasa; de hade inga röda plastmuggar! Vilken skam! Ni kan förstå varför jag inte stannade så länge. (Egentligen åkte jag hem strax efter tolv för att jag började må dåligt. Jäkla förkylning som vägrar släppa!)
Sen på lördagen mötte jag upp med Tasmin (en au pair från Sydafrika) och hennes kompis Leona. Vi gick runt i the U-district och de introducerade mig för den underbara världen av second-hand-shopping. Det slutade med att jag kom hem med fem(!) nya toppar och ett skärp och då hade jag ändå bara handlat för 40dollar. Sån matte gillar vi! Sen på kvällen firade vi J's födelsedag med familjemiddag, inget märkvärdigt. Och efter det kom Erik (svensk au pair) och hämtade upp mig så drog vi till Louisa och kollade på film. Nu plingar det på min skype-telefon! Ciao!

Rese-planer?

J och P berättade ikväll att de har bokat en resa till sig själva och ungarna i juni. De ska först åka till London en vecka och sen efter det vidare till Paris. Detta betyder att jag kommer vara ledig i nästan två och en halv vecka i sträck --> WOHOO!
Frågan är nu vad jag ska göra under den tiden. Något som lockar jättemycket är Hawaii. Jag har ALLTID velat åka dit och det känns hur dumt som helst att inte ta chansen när jag ändå är så nära. (Plus, att om jag åker härifrån kommer biljetterna kosta runt 3.500kr medans om jag åker från Sverige kostar de typ 15.000kr.) Problemet är att jag inte har nån att åka med. De flesta av mina kompisar här har antingen redan varit där eller så har de inte råd att åka. Det är ingen av er som känner för att möta upp mig på Honolulu? Eller Maui kanske? I värsta fall får jag åka själv. Det kan ju bli ett äventyr det också.
Vad finns det annars jag vill göra här? Åka runt i Californien; San Fransicso, Los Angeles, San Diego. Kanske avsluta i Las Vegas och ta en detour till Grand Canyon när man ändå håller på. Eller kanske åka tillbaka till New York? Möta upp tjejerna från orientation skulle inte vara helt fel. Sen finns det ju alltid Kanada. Vancouver ska tydligen vara hur fint som helst, dit ska jag definitivt åka nån gång. Men eftersom det ligger så pass nära (relativt i alla fall) så skulle jag lika gärna kunna göra det över en långhelg eller nåt. Sen får jag inte glömma att om jag blir kvar här till augusti så kommer Nickelback hit. Aldrig i livet att jag missar dem om vi är i samma stat samtidigt. (Och Maria, du måste följa med! Du har inget val. Tyvärr.)
Hmm... Jag har mycket att fundera på. Ni får skrika till om ni vill joina mig på ett äventyr. Det kommer bli hur kul som helst!!

2009-03-30

Har precis tittat på Twilight, 2 ggr på raken! Först den vanliga, sen med kommentarer. Allt för att inte behöva gå och lägga sig. Illa.

2009-03-28

Life's for sharing

Ni måste kolla in den här reklamsnutten. Den är inspelad på Liverpools tågstation och ingen hade någon aning om att det skulle hända. Dansarna hade övat i nästan två månader och klockan elva en torsdagmorgon så var det dags att sätta planen i verket. Titta och njut!

Dans är underbart!

2009-03-27

Sovmorgon idag; fick sova enda till klockan sju, wohoo!

Lite nya bilder bara

Spex! (Candice och jag)
-
Från Twilight-DVDns Midnight Release Party
-
Stolt ägare till Twilight-DVDn, wohoo!
-
Au pairen i parken
-
Haha, jag lärde Claire att head-banga igår
-
Jag måste säga att det är riktiga snyggingar jag fått äran att ta hand om
-
Barnen har varit lediga från skolan idag så vi har haft en riktig liten bakdag; kanelbullar och "Carro-vänliga" kakor. Mums!

2009-03-25

Sanning

Ur "Konsten att läsa tankar" av Henrik Fexeus (s. 41):
-
"...sorg är ett tillstånd då vi sparar vår energi och våra krafter, och då vi mentalt bearbetar det som orsakat sorgen. Det är en nödvändighet för att personen ska kunna gå vidare."
-
Min tolkning:
Vi måste tillåta folk att vara ledsna ibland, (det gäller även dig själv). Om vi hindrar folk från att känna sorg eller ledsamhet kan det leda till att de inte får bearbeta de tankar och känslor som de behöver för att kunna gå vidare med sina liv. Sorg är ett smärtsamt men nödvändigt tillstånd. Kort sagt; våga låta folk må dåligt och framför allt, våga må dåligt själv.
-
När jag säger det högt låter det som ett jättekonstigt råd. Men faktum är att det stämmer. Vi måste våga känna efter och må lite sämre ibland. Kommer ni ihåg det som jag skrev för ett par dagar sen? Att efter att ha haft ett antal bra dagar så känns de jobbiga så mycket värre. Detsamma gäller motsatsen; när jag har mått dåligt ett tag så känns den bra tiden mycket mycket bättre. Så jag säger det igen; våga må dåligt. Det gör ont, men det hjälper.

2009-03-24

Det är dags för en förändring.

Into the wild

Såg den här filmen igår; hur bra som helst! Jag hörde talas om den för jättelänge sen när Sean Penn var och promotade den hos Oprah (det är han som producerat den), men jag har aldrig riktigt tagit mig tid att se den. Men igår, när jag var på sånt där jobbigt humör kände jag att nu var det dags, och... gud vad bra den var. Den fick mig verkligen att tänka efter.
-
Into the Wild handlar om en kille som bestämmer sig för att släppa allt i livet och bara ge sig ut i världen. Han klipper sönder sin legitimation, bränner sina pengar och sticker, ingen vet vart han tar vägen. Filmen är baserad på boken Into the Wild av Jon Krakauer som i sin tur är baserad på Christopher McCandless liv (och död).
-
Det är möjligt att man måste vara på rätt humör för att se den, jag kan tänka mig att den kan kännas lite långsam annars. Men om ni nånsin känner er lite borttappade och behöver hjälp att tänka efter lite; se Into the Wild. Den är verkligen jättebra.
-

Uppmuntrar

Den här sitter på min anslagstavla just nu. Gud vad jag kan relatera.

Haha, recognize!

Min favorit just nu

Fråga: Är den här låten lika stor hemma som den är här?

Jag har lagt ut nya bilder på Facebook för de som är intresserade.

Vart ska jag ta vägen?

Jag känner mig så konstig just nu. Jag har hundraartontusen tankar som snurrar i min hjärna men jag har ingen aning om vad jag ska göra åt dem. Det är minnen, fantasier, planer, drömmar. Allt är huller om buller. Min vanliga taktik att fokusera på en sak i taget fungerar inte längre. Jag lyckas liksom inte slå bort de andra tankarna på samma sätt som jag kunde förrut. Jag känner mig bara så förvirrad. Och plan B (att bara släppa allt) funkar inte heller för jag vill inte släppa det. Jag vill inte. Och då blir jag bara ännu mer frustrerad!
-
Så förutom alla glada, ledsna, uppspelta, rädda, drömmande och ensamma känslor jag har just nu, så lägger det sig en känsla av frustration och irritation ovanpå alltihop. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Vilket gör mig ännu mer irriterad! Det känns som att jag har fastnat i en ond cirkel och vad jag än gör så blir slutresultatet frustration.
-
Kan någon snälla säga åt mig vad jag ska göra. för jag vet inte vad jag ska ta mig till. Och säg inte att jag ska ta en dag i taget för det är det jag har gjort hittills och det funkar uppenbarligen inte. Det är det som har lett mig till det förvirrande stadiet jag är i idag. Jag vill ha ett konkret råd. Jag vill att nån ska komma fram till mig och säga "först ska du göra så här, sen ska du göra så här" punkt. Inga fler abstrakta kommentarer! Såna får jag nog av i mina egna resonemang och jag klarar det inte längre.
-
I vanliga fall när jag går igenom mina alternativ så brukar det alltid finnas ett som står ut. Ett alternativ som känns mer rätt än de andra. Men nu... Ingenting.
-
Jag känner mig bara så otroligt lost...

2009-03-23

Det jobbiga med att ha bra dagar är att när de dåliga kommer så känns de tio gånger värre.
Idag = dålig dag.

2009-03-22

Att twittra eller inte twittra...

Ser ni den nya rutan här till höger --------------->
Det är min nya twitter-ruta. Ja, ni gissade rätt; jag har börjat twittra. Och för er som är intresserade av att börja twittra (förlåt att jag överanvänder ordet twittra, men jag älskar det) så är det bara att gå in på http://www.twitter.com och joina. Sen kan ni söka upp mig, jag finns under namnet Fieldflower (ja, det namnet har äntligen fastnat) och säga hej och sen kan jag följa er när ni twittrar. Men det är för er som inte kommer börja twittra som jag har lagt upp den där rutan. På det sättet kommer ni också kunna ta del av mina statusuppdateringar, smart va?
-
Nej nu ska jag försöka sova middag en stund (även fast klockan snart är halv sju). Jag har varit på au pair möte och sen gått runt i U-village hela dagen och nu mår jag inget bra alls. Jäkla förkylning som aldrig vill släppa.
-
Sen ikväll tror jag bestämt att jag måste titta på Twilight-DVDn. :)

2009-03-21

Regn, regn, regn
-
Samtidigt som jag hör hur solen skiner och våren har kommit till Stockholm så fullkomligt öser det ner regn här i Seattle. Idag när jag skulle hämta barnen i skolan var det precis som att nån stod med en hink och kastade vatten på bilen. Det var som att himlen hade gått och samlat regn i flera veckor och nu bestämt sig för att dumpa allt över Seattle inom loppet av en halvtimme. Det är inte ofta man behöver använda högsta inställningen på vindrutetorkarna när man kör 30km i timmen, men idag hade man inget annat val. Det var galet.
-
Meeeen... Det varade inte så länge och nu ser det ut så här:
(ps. notera att bilderna är tagna på samma ställe)

2009-03-20

Min JET-lag är officiellt över. Klockan är 00.16 och jag är inte det minsta trött. (Tyvärr kommer jag inte kunna säga detsamma när jag ska upp halv sju imorgon bitti.) God natt!
Imorgon kväll ska jag, Fanny och Aimee gå på Twilight-DVDns Midnight Release Party. Det kommer bli galet.
-
Bara för att jag kan.

2009-03-19

Twitter
-
Nya innegrejen? Kanske det.
-
Ska man börja, ska man inte. Vad tycker ni?
Jag tycker ni alla kan börja twittra (som det så fint kallas) så jag får veta vad ni håller på med om dagarna. Tycker det är lite orättvist att ni alla kan läsa vad jag har för mig här borta i Seattle, medan ni själva lever superhemliga liv hemma i Sverige.
-
Att twittra eller inte twittra, det är frågan.
-
http://dotsub.com/view/665bd0d5-a9f4-4a07-9d9e-b31ba926ca78

Det är UFO:n utanför mitt fönster!!

Jag har precis kommit hem efter en promenad nere på stan med Candice. Hon skjutsade hem mig (som vanligt) och när vi stannade till utanför huset såg vi jättekonstiga ljussken uppe bland molnen. Det var precis som att nån stod med åtta gigantiska ficklampor och viftade som galningar uppe i luften. Freaky freaky.
Håll tummarna för att inga gröna gubbar ska komma och röva bort mig inatt.

2009-03-18

S:t Patricks Day

S:t Patricks Day är Irlands nationaldag och eftersom det är fler irländare i USA än det är på självaste Irland så är det en relativt stor högtid här.
-
I lördags var det den årliga Saint Patricks Day-paraden och här är "killen" som ledde den:
-
Traditionen säger också att alla måste ha grönt på sig på S:t Patricks Day annars kommer de irländska leprachaunsen och nyper en.
-
Och eftersom jag inte hade nån lust att få små, arga pysslingar efter mig så följde jag naturligtvis också traditionen:

2009-03-15

Föräldralös

Pappa... Vart har han tagit vägen i allt det här? Det var ju honom jag brukade längta efter. Det var honom jag brukade tända ljus för. Hur kan mamma ha försvunnit när jag redan har ett hål i hjärtat efter pappa? Hur kan jag ha gått och förlorat båda mina föräldrar? Sånt händer bara inte.
-
Jag är föräldralös. Hör ni hur fel det låter?
7.6% av världens befolkning är föräldralösa. Jag är en av de 7.6 procenten. Jag tillhör en minoritet. Surrealistiskt...
Har ni börjat tröttna på mina två-meningars-inlägg än? Tyckte det var på tiden att jag försökte skriva ihop nåt riktigt igen.
-
Så... En vecka tillbaka i Seattle. Hur känns det? (Jag trodde jag hade sagt åt er att inte fråga mig det!) Nä men ärligt talat, jag vet inte hur det känns. Första dagarna har varit riktigt jobbiga, det går inte att påstå nåt annat. Det här är första gången sen den nionde februari som jag faktiskt haft tid att tänka igen, och framför allt känna igen. Och jag skulle ljuga om jag sa att allt börjar bli bättre och att jag börjat tänka framåt. Det kommer ta ett bra tag innan jag kommer kunna säga det. Men jag tror att jag är på väg att acceptera det som hänt. (Notera att jag säger tror, det går fortfarande upp och ner och jag går fortfarande tillbaka till förnekelsestadiet emellanåt.) När jag tänker på vart jag befinner mig nu, rent känslomässigt, så tänker jag på det Winston Churchill sa under andra världskriget:
-
Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.
-
Så jag kanske inte har lyckats tänka på framtiden än. Men jag har börjat tänka i alla fall. Jag har börjat känna...

Dags att färglägga världen!








Nä det här går inte för sig. Nu får jag banne mig se till att fylla i den där kartan lite.

2009-03-14

Drar iväg på improv nu. Ett gott skratt kan vara precis det jag behöver. :)

2009-03-13

Sitter ute på balkongen med datorn i knät. Solen skiner, fåglarna kvittrar och Gyllene Tider spelas i bakgrunden. Har precis pratat med storasyster i telefon. Idag är det svårt att må dåligt.
-
Hopp.
Fråga: Hur länge måste jag vara här för att det ska vara okej för mig att säga att jag vill åka hem?

ps. Jag frågar er verkligen. Jag vill ha en siffra. Hur många dagar, veckor, månader?

2009-03-10

Helt plötsligt har inlägget som jag skrev för ett halvår sen fått en helt ny innebörd. Läs det här.

Nytt

Idag har varit en dag av många nya saker.
-
Jag har till exempel fått en ny datamus. (Eller ja, ny för mig i alla fall.)
-
Sen har J och P fått öppna sin present som storebror och storasyster köpte åt dem i Sverige. Det blev dags att byta ut den gamla, trasiga skålen mot en sprillans ny, fin sockerskål.
-
Jack och Claire fick också presenter; varsin alldeles egen Djurgårds-tröja. De blev överlyckliga.

-
Sen fick jag mig också en liten överaskning. Jag nämnde lite i förbifarten att jag måste köpa en ny kamera och vips trollar P fram en sprillans ny kamera-telefon som hon fått från jobbet. Det är en SonyEricsson som först och främst är en kamera men som också kan användas som telefon och... som inte ens kommit ut på marknaden än! Ibland är man allt bra bortskämd.

2009-03-09

Folk måste sluta fråga hur jag mår. Jag orkar inte ljuga och det är ingen som vill höra det riktiga svaret i alla fall.

Where we gonna go from here?

FYI

Tänkte bara uppmärksamma er på att de har gått över till sommartid i Seattle så för tillfället är jag bara åtta timmar efter er. Wohoo!

Trött-Carro

Så här ser en trött Carro ut efter att ha varit vaken i ett dygn och spenderat 75% av det på olika flygplan. Klockan är 21.00 i Seattle och jag tror att det är dags att gå att sova. God natt.

Jag glömde datormusen hemma. Dåligt av mig. I och för sig så har den inte funkat så bra sen jag tappade den i golvet (två gånger!) förra veckan. Men ändå, orkar inte hålla på med den här jobbiga "plattan" hela tiden. Så vet man vad nästa lön kommer spenderas på. Kul.

Min slutsats: det går inte

Skrivet på planet till NY:
-
På begravningen så sa prästen att ”det som inte kunde hända, har hänt”. Och det är precis så det känns. Det som inte kunde ske har skett och det är därför som jag har så svårt att acceptera det. För det kan inte ha hänt. Det går liksom inte. Jag kan inte fortsätta leva mitt liv utan min mamma. Det går bara inte. Det är ingen fråga, det är ett faktum. Även om hjärnan vet vad som hänt och tycker att det är dags att börja sörje-perioden så vägrar hjärtat lyssna, för enligt hjärtat så är det som har hänt omöjligt. Omöjligt. Så fort jag ens börjar tänka tanken att det faktiskt har hänt, att jag faktiskt kommer bli tvungen att fortsätta mitt liv utan min mamma så skriker varenda cell i min kropp NEJ, NEJ, NEJ, NEJ, NEJ! För det går inte. Det går bara inte. Att tänka att jag pratade med mamma för sista gången för en månad sen, nä det går bara inte. Det är inte möjligt.
-
Samma kväll som det hände så skrev jag ”jag förstår inte”. Idag fyra veckor senare så har jag gått vidare från att inte förstå till en slutsats som helt enkelt säger att det inte går. Det går inte. Det är otänkbart. Vilken dag som helst nu kommer nån hoppa fram och säga ”Lurad!”. Det finns inget annat alternativ. Så är det bara. Eller…?
-
Undrar hur länge den här förnekelsen tänker sitta i?

2009-03-08

Hej då igen då

Imorgon bär det av ut i världen igen då. Vet inte riktigt hur jag känner över det. Känner inte så mycket överhuvudtaget egentligen. Jag tar en dag i taget och kör på bäst det går. Ni får önska mig lycka till och så får vi se när vi ses igen.

2009-03-06

Svensk utgång

Sitter hemma hos Karro och har det trevligt innan det blir dags för utgång. Första och sista gången man går ut i Sverige på ett tag. Men det ska bli skönt att komma ut och få koppla bort tankarna lite. Och med bästa vännerna dessutom. Det kan inte bli mycket bättre.
Jag åker tillbaka till Seattle om mindre än tre dagar och har fortfarande inte börjat packa. Illa.

2009-03-03

Var är mitt ankare?

Min mamma var mitt ankare. Hon har varit mitt ankare i hela mitt liv. Och ännu mer sen min pappa dog. Och även om kedjan till det ankaret blivit längre det senaste året så har det fortfarande alltid funnits där. Det enda jag behövde göra var att dra i det lite så visste jag att hon fanns där. Men nu är ankaret borta. Och jag driver runt på öppet hav utan mål och utan grund och utan land i sikte. Jag har ingen aning om vart jag ska ta vägen längre…

Före och efter

Tiden före den nionde februari och tiden efter. De tre veckor som gått sen den nionde februari är en enda surrealistisk röra. Allt känns så overkligt. Tiden i Seattle. Resan hem. Dilemmat med lägenheten. Fördelningen av saker. Begravningen. Jag gör allt, jag tänker på allt och jag pratar med alla. Men ingenting går egentligen in.
-
Om jag tänker tillbaka på tiden före den nionde februari så känns det lika surrealistiskt det. Det känns som att allt som hände fram tills den dagen bara var nonsens och att jag gick runt i ett stadium av lyckligt ovetande.
-
För den nionde november så förändrades allt. För all framtid. Helt plötsligt så skulle ingenting bli som jag hade tänkt mig. Hon fanns med överallt i mitt liv. I mina minnen. I mina dagliga tankar. I mina fantasier över framtiden. Och sen var det bara annorlunda. Minnena ser inte längre likadana ut. De dagliga tankarna är mest suddiga. Och framtiden… Ja, framtiden kan jag inte ens se längre; den är utraderad.
-
Det är min värsta mardröm som blivit verklighet.
-
Så nu uppmanar jag er, av hela mitt hjärta, att ta vara på livet. Ta vara på era närmaste. Berätta för dem att ni älskar dem. Lev som om det inte finns någon morgondag.
Jag har lärt mig den hårda vägen att livet kan ta slut alldeles för abrupt. Och när det gör det finns det ingen återvändo.