2009-03-03

Före och efter

Tiden före den nionde februari och tiden efter. De tre veckor som gått sen den nionde februari är en enda surrealistisk röra. Allt känns så overkligt. Tiden i Seattle. Resan hem. Dilemmat med lägenheten. Fördelningen av saker. Begravningen. Jag gör allt, jag tänker på allt och jag pratar med alla. Men ingenting går egentligen in.
-
Om jag tänker tillbaka på tiden före den nionde februari så känns det lika surrealistiskt det. Det känns som att allt som hände fram tills den dagen bara var nonsens och att jag gick runt i ett stadium av lyckligt ovetande.
-
För den nionde november så förändrades allt. För all framtid. Helt plötsligt så skulle ingenting bli som jag hade tänkt mig. Hon fanns med överallt i mitt liv. I mina minnen. I mina dagliga tankar. I mina fantasier över framtiden. Och sen var det bara annorlunda. Minnena ser inte längre likadana ut. De dagliga tankarna är mest suddiga. Och framtiden… Ja, framtiden kan jag inte ens se längre; den är utraderad.
-
Det är min värsta mardröm som blivit verklighet.
-
Så nu uppmanar jag er, av hela mitt hjärta, att ta vara på livet. Ta vara på era närmaste. Berätta för dem att ni älskar dem. Lev som om det inte finns någon morgondag.
Jag har lärt mig den hårda vägen att livet kan ta slut alldeles för abrupt. Och när det gör det finns det ingen återvändo.

Inga kommentarer: