2008-11-30

Sista natten i min egen säng...

...hur ska detta sluta? De 84 nätter jag tillbringade i stenhårda Kos-sängar förra året resulterade i ryggont i flera veckor efter hemkomsten. Förhoppningsvis har jag större tur den här gången.
-
Varför pratar jag om sängar egentligen? Har jag inget bättre att skriva om? Eller är det kanske bara mitt sätt att försöka undvika att säga hej då till Sverige? Ja, förmodligen.
-
Faktum är att jag faktiskt är mycket mycket lugnare idag än vad jag varit senaste veckorna. Nu är det verkligen på gång. Dagen jag väntat på i så många månader. Och upprymdheten börjar ta över. Nog för att det varit jobbigt att säga hej då till alla (har fortfarande ett par obehagliga (läs sorgliga) möten kvar att klara av.) Men jag tror det kommer gå bra. Jag gör faktiskt det. När det gäller alltihopa. Och även om det inte gör det och jag kommer hem igen om två veckor så har jag i alla fall försökt. Och det i sig är också en prestation.
-
Nu måste jag slita mig och fixa det sista med packningen etc. Sen ska jag iväg och träffa de sista flickorna på listan. Får se om jag hinner skriva nå mer ikväll. Om inte, får ni ha det så bra så hoppas jag att jag får tillgång till internet snart igen. Puss!

Ett "litet" tillägg

Jag måste bara skriva en sista sak innan jag går och lägger mig. Jag ÄLSKAR min familj. Verkligen ÄLSKAR. Med stora syskon, en galen moster, fyra underbara syskonbarn, en mormor som är pigg och glad och världens bästa mamma är jag världens lyckligaste lillasyster, systerdotter, faster, moster, barnbarn och dotter. Jag hoppas ni vet att ni är bäst!

Näst sista natten

Jag åker på måndag... Det är helt sjukt. Jag ÅKER - på måndag!! Det är mindre än två dagar kvar!!!!! Det känns som om det bara var förra veckan som jag fick det där första telefonsamtalet från familjen. Det har fortfarande inte sjunkit in att jag åker. Trots att jag nu sagt hej då till både släkt och vänner (de flesta i alla fall) och fått lyckönskningar från både höger och vänster. Det är sjukt. Imorgon blir det mycket att stå i.
-
- Måste packa det sista.
- Måste ut och köpa sko-sulor och möjligtvis en kamera.
- Ska träffa Tjejerna och fika på eftermiddagen
- Ska träffa J och lämna tillbaka hans bok
- Måste titta igenom och sortera alla papper som jag ska/inte ska ha med mig.
- Måste klämma in en sista träff med Alex nån gång under dan
- Klockan 22.00 kommer Maria hem från Skövde, så då ska jag träffa henne en snabbis och säga hej då (och kanske Ella också)
- Och all annan ledig tid ska tillbringas med min lilla mamma.
-
Sen nånstans emellan allt det där måste jag komma ihåg att hålla mig lugn och inte hispa ur totalt. Det kanske är bra att jag har så mycket att göra, då kommer jag inte ha tid att få panik. :)

Patrik - 29:e november

Vill bara säga ett stort GRATTIS till min storebror som fyllde 40 ikväll.
Låt oss hoppas att han slipper den omtalade medel-livskrisen. :P

2008-11-28

Paramore - Decode
-
The truth is hiding in your eyes
And it's hanging on your tongue
Just boiling in my blood,
But you think that I can't see
What kind of man that you are
If you're a man at all
-
There is something I see in you
It might kill me I want it to be true

Presentation "Familjen"

Eller presentation och presentation, jag tänkte följa Alexandras råd och lägga upp en bild. Resten kommer nog med tiden. Här har ni dem alltså; Claire, Jack, P (mamma) och J (pappa):
-

2008-11-26

Kl. 02.51

Jag har fortfarande inte riktigt presenterat Familjen med stort F för er. Med tanke på att jag ska bo med de här människorna i ett år framöver känns det som om ni borde ha en liten bild framför er av hur dem är. Påminn mig om att jag ska fixa det imorgon. Time for bed. Puss!

Alltså, kan man bli mer lika än så här?

För två dagar sen berättade min mamma om hur hon natten innan gått för att släcka lampan i vardagsrumsfönstret, och när hon gjort det vänder hon sig om och går rakt in i kistan som står där. Så visade hon mig såret som hon fick på höger smalben.
Idag gick jag för att tända lampan i vardagsrummet, och vad tror ni jag gör efter det? Jo, jag vänder mig om och går rakt in i kistan som står där! Jag tror den där kistan har stått där i över fem år och helt plötsligt, inom loppet av 48 timmar, slår vi i oss båda två, på exakt samma sätt, på exakt samma ställe. Räcker det inte att vi har samma gener i våra kroppar, måste vi ha samma ärr också?
-
Mor och dotter
-
-
Det är väl sant som de säger: "The apple doesn't fall far from the tree"

2008-11-25

Done!

Nu är jag klar för andra gången!

-
It's all in the mind.
-
Nu är frågan. Ska jag fortsätta med tvåan eller ska jag hoppa direkt till fyran?
(Jag jag vill inte läsa det som händer i tvåan och trean!)

Utmanad av storasyster

Här är reglerna: Välj ut 4 stycken som du vill ska svara och utmana dem sedan på deras bloggar. Be dem läsa din, och låt personen som utmanat dig veta när du svarat på utmaningen. OK?
-
Vilken mat äter du ofta?
Pasta. Det är ungefär så avancerad min matlagning är.
-
När du är på kalas, är du personen som sitter eller hjälper du till att duka av?
Både och. Det beror på vem som har kalaset.
-
Var sitter du helst när du bloggar?
Jag tänker kopiera min systers svar här och säga, framför datorn så klart.
-
Köper du ofta trisslott?
Njae, nån gång ibland. Jag fick en tia-lott av min moster för ett par veckor sen där jag vann tio kronor. Jag bytte den mot en ny lott och vann tjugo kronor. Jag bytte den mot två nya lotter och vann tio kronor. Den lotten har jag fortfarande inte löst in men jag håller tummarna för att storvinsten är på gång.
-
Vilket land eller vilken stad har varit din bästa semester?
Kos, Grekland så klart. Men den gamla goda tiden på landet var inte heller helt fel.
-
Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Femman helt klart.
-
Vilket är ditt favoritvin?
Jag dricker inte vin.
-

Jag utmanar:

Läslusten tillbaka?

Kanske kan Twilight-sagan väcka min läslust igen...
-

Galet känslomässig



Alltså jag tror jag håller på att bli galen. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag var gravid. Okej, nä det skulle jag inte. Men det jag försöker säga är att jag tror mina hormoner håller på och löper amok. Ni som känner mig vet att jag (normalt) har ett ganska jämt humör. Ett jämt humör som oftast lutar åt den glada sidan. (Det hoppas jag ni vet i alla fall.) Kan ni då förklara för mig hur jag kan gå från att vara på världens underbaraste humör till att fem minuter senare sitta och storböla för mig själv. Jag förstår inte! Jag förstår verkligen inte. Och det gör det ännu mer frustrerande. Det skulle vart okej om jag faktiskt förstått vad alla de här känslorna betydde och varför de måste slå av och på hela tiden, men det gör jag inte. Jag har verkligen ingen aning. I'm going insane!

2008-11-24

Problem med elektriciteten?

Lampan släcks och den tänds, och den släcks och den tänds. Mörkt, ljust, mörkt, ljust, mörkt, ljust. Kan nån snälla säga åt min hjärna (eller är det kanske mitt hjärta) att sluta leka med strömavbrytaren!!
... och så har jag träningsvärk efter gårdagen TV-bärande.

Bilköer

Hur orkar folk åka bil till jobbet varje morgon?! Jag har precis suttit i en bil i en timme och en kvart på en sträcka som normalt tar mindre än en halvtimme att åka. Det är inte direkt så man vill spendera en måndagsmorgon.

2008-11-22

Berg-och-dal-bana i mörkret

Blä vad jobbigt det är med humörsvängningar. Orkar inte känna så här längre. Upp och ner, upp och ner. Just nu väldigt mycket ner. Långt, långt ner. Tycker det är dags för vagnen att vända upp snart. Komma ut ur den här tunneln. Jag vill att det ska bli ljust igen. Riktigt dagsljus. Inte bara en lampa som tänds då och då för att sen lämna mig i mörkret på en gång.
-
Kan man tvinga solen att gå upp mitt i natten?

Fredagen den 21 november

Igår var en mysig kväll. Dagen började väldigt stressigt men efter att ha klarat av dagens "måste-ärenden" så lyckades jag (äntligen) slappna av. Det blev Taco Bar, fika, McDonalds och bio - i den ordningen utan uppehåll. (meaning = vi var proppmätta när kvällen var slut.) Filmen var lika bra andra gången man såg den, och ännu roligare var att tjejerna också älskade den. Förutom ett visst missöde med en gammal pojkvän (inte min) och ett tåg som inte kom (än en gång inte mitt) så blev det en riktigt lyckad kväll.

Årets första snö - 22 november 2008 00.46

CCL (tänk romerskt)

Mitt förra inlägg var nummer 250. Hm...

2008-11-20

Mitt hjärta darrar

Nu tror ni säkert (speciellt du Alex) att det här inlägget kommer handla om den underbara filmen jag såg ikväll. Men icke sa nicke. Mitt hjärta darrar faktiskt. Bokstavligt talat. För för ungefär en timme sen blev jag tvungen att springa hela vägen från Plattan till pendeln för att hinna med mitt tåg. Det tyckte inte min astma om kan jag tala om. (Inte min kondition heller för den delen.)
-
Så nu sitter jag här, två puffar astmamedicin senare, med darrande händer och bultande hjärta. Ganska passande egentligen för det är så jag känner mentalt efter att ha sett den där filmen. Twilight kanske jag ska tala om att det var. Ja, tjejer, jag veeet. Vi ska se den imorgon. Förlåt. Men när jag och Alex fick veta att det var smygpremiär ikväll kunde vi inte stå emot. Men oroa er inte, jag kommer sitta där brevid er lika fastnaglad i stolen imorgon igen. (Och förhoppningsvis slipper vi alla små-tjejers skrik varenda gång Edward dyker upp i bild - tro mig det var värre än en rock-konsert.)
-
Annars har min dag mest handlat om jobb, fikor och Alexandra.
Morgondagen kommer innehålla TCB-test, mer jobb, Tjejerna med stort T och Twilight igen.
Ses då!

2008-11-19

12 dagar kvar

Känslorna går i vågor. Just nu har jag lite svårt att se det kommande året, och ser bara de kommande tolv dagarna. Tolv dagar där jag ska försöka tillbringa så mycket tid som möjligt med min familj och mina vänner för sen kommer det dröja ett år innan jag träffar dem igen. Det gör mig lite nere.
-
Men oroa er inte alltför mycket. Jag är säker på att det kommer gå över om ett par dagar, och gör det inte det... Ja, då får jag väl ta och "suck it up" för aldrig i livet att jag kommer ångra att jag gör det här. (Tror egentligen bara att det är lite resfeber som kickat in.)

"The Secret Life of Bees"

Aaawww... The Secret Life of Bees var en jättebra film. Jag satt och såg den här i min ensamhet i eftermiddags och både skrattade och grät samtidigt. Det är en film á la Stekta gröna tomater. Rolig. Sorglig. Dramatisk. Underbar.
Är jag förkyld eller är det bara tidig-morgon-snuva, det är frågan.
(Jag hoppas verkligen på det sista. Jag har inte tid att bli sjuk.)

2008-11-18

Rekord-många

Moahaha, för första gången på typ... någonsin(!) har jag skrivit lika många inlägg som Alexandra den här månaden. Status^^ Och jag har bara fem inlägg kvar innan jag slagit förra månadens rekord. (Det borde jag väl klara på elva dagar?)

2008-11-16

Why are there tears in my eyes?


Morgondagen

17 november 2008. Måndag

8.30 - Laga hål hos tandläkaren
10.30 - Åka till verkstan och be dem ha sönder min "check engine"-lampa i bilen
11.10 - Besikta bilen
12.30 (ish) - Jobba på systers jobb
20.00 - Dansa

It's time to be a big girl now

Så här känner jag inför att lämna mitt hem, min familj och mina vänner.

I hope you know, I hope you know
That this has nothing to do with you
It's personal, myself and I
We've got some straightenin' out to do
And I'm gonna miss you like a child misses their blanket
But I've got to get a move on with my life
It's time to be a big girl now

The path that I'm walking, I must go alone
I must take the baby steps till I'm full grown.
Fairytales don't always have a happy ending, do they?
And I forsee the dark ahead if I stay

I need to be with myself in center

Det har verkligen ingenting med er att göra. Varje gång ni säger att ni inte vill att jag ska åka så går mitt hjärta sönder inombords, för jag vill inte lämna er. Men det här är nånting jag måste göra. För mig själv. Och ingen annan. It's time to be a big girl now.

2008-11-14

Kommer ni ihåg den här gamla godingen?

I'm special

Hihi. Jag har fått ett alldeles eget inlägg i min kära brorsdotters blogg. Känner mig lite små-speciell just nu.
Inlägget handlar om att Emma (min brorsdotter) och Patrik (min storebror) kanske ska åka till USA i sommar och då måste de passa på att hälsa på mig. Det är ett förslag som jag tycker ni alla ska ta efter. Kom och hälsa på mig nästa år! Det skulle vara hur kul som helst. Vi kan leva loppan i Seattle. (Eller nån annanstans om ni kommer när jag har semester.) Lova att ni tänker på saken.
Jag har tagit inspiration från Alexandra och lagt till lite bilder längst ner på min blogg. Scrolla ner så får ni se.

Tidsfördriv och mail-skrivande

Det här är ett jätteonödigt inlägg som ingen behöver läsa om de inte absolut vill. Enda anledningen till att jag skriver är för att jag har lite tid att fördriva. Jag sitter här på min mammas jobb och väntar på att hon ska sluta. (Hon slutar klockan fyra så det är över en timme kvar.) Hon hälsar förresten. Men nu tog hon tillbaka det. Hon trodde jag satt och skrev mejl till nån när hon hörde mig knappa på datorn, men ack så fel hon hade. Eller... I och för sig. Man skulle kunna säga att jag sitter här och skriver mejl till hela världen. Ett mejl till alla er där ute som inte har nåt bättre för er än att sitta här och läsa min blogg.
Hej! Hur mår ni? Jag mår bra, förutom att jag är lite uttråkad för tillfället. Piss-dåligt väder ute är det också. Det blir man inte gladare av. Jag tror bestämt att jag ska stanna inne ikväll. Titta på lite film och bara ha det mysigt. Vad ska ni göra?
Puss och kram
Carro
-
ps. Om det är nån som har förslag på vad jag kan ha för smeknamn i USA, snälla dela med er. Caroline är så långt, och Carro låter helt fel på engelska. (Våga inte ens tänka tanken Carol, det passar mig inte överhuvudtaget.) Men kommer ni på nåt annat, kommentera gärna.

2008-11-13

*say something, anything*
- Banana-hammock!!!

One down, one to go

Nu har jag varit på ambassaden. Förutom att jag fick vänta i en och en halv timme så gick det jättebra. "Intervjuarn" ställde två frågor och sen sa hon att jag får visumet och passet på posten. Klart! Det är en vikt som lyfts från mina axlar. (It's a weight of my shoulders.) Säger man så på svenska? Förmodligen inte. Men det är lika bra att ni vänjer er vid min svengelska för den lär inte bli bättre det kommande året.
-
Angående "the one to go"; mina Medical Forms. Att det ska vara så svårt att få en läkare att skriva under att jag är fullt frisk. Jag var ju och gjorde en hälsoundersökning för två veckor sen. Sen var jag in igen och tog prover förra veckan (ni såg beviset på armen). Och nu kanske jag måste tillbaks - igen! - för att göra ett test som visar att jag inte är smittad av TBC. (Man undrar varför jag inte fick göra det samtidigt som de andra proven.) Anywho. Jag försökte prata med dem igår men fick inget riktigt svar. Och när jag (och min mamma) ringde imorse fick vi telefonsvararen som sa "telefon-tiderna hos distriktssköterskan är mellan 8.00 och 9.00 alla vardagar". Vi ringde mellan åtta och nio!!!
Så nu ska jag istället försöka hitta ett nummer till barnavårdscentralen och sen hoppas att de har kvar mina 20år gamla uppgifter. Förhoppningsvis kan de visa att jag redan är vaccinerad mot TBC så slipper jag allt det här. Blast!
Imorgon är det ambassaden som gäller. Efter allt slit med pappersarbetet så tycker jag att jag förtjänar det där visumet. Shit. Nästa gång jag funderar på att åka till USA i mer än tre månader, påminn mig om det här.
-
Fick mejl från familjen idag igen. De är verkligen jättesöta. Pratade lite om vädret där borta och vad jag borde ta med mig. Frågade också efter min skostorlek, de ska försöka fixa skridskor och pjäxor åt mig. ^^ Vilket passar alldeles utmärkt inför mission #1, och jag blir bara glad om jag får chansen att återuppta lite skridskoåkning. (Det var ju trots allt ett par år sen man stod på ett par skridskor.) Sen berättade dem att barnen ville att jag skulle ta med mig lite Marabou choklad och Ahlgrens bilar till dem. Det tyckte föräldrarna var lite roligt för det finns att köpa på närmaste IKEA. (Ja, de har IKEA i Seattle.) Det är där jag kommer hänga sen när jag får hemlängtan. Vad mer sa dem? Jo! De sa att barnen är väldigt fascinerade av Lucia så om jag kunde ta med mig nåt som har med Lucia att göra (som man inte kan köpa på IKEA) så skulle det vara jättekul. Vem vet, har de tur kanske de får ett luciatåg i huset den 13:e.
-
Det var allt för nu. Puss!

2008-11-12

ps. vad tycker ni om mitt "etikett-moln"? I like it!!

I'm so happy

Har suttit sen klockan sju ikväll och jobbat med bloggen. Nu, äntligen, sex timmar senare, är jag nöjd. För dem som undrar vart den blå-vita blom-layouten tog vägen så kom jag fram till att den inte passade varken årstiden eller mitt humör. Men jag gillar den fortfarande jättemycket så det är mycket möjligt att den kommer tillbaka. Till våren kanske?

Idag har varit ännu en sån där duktig dag. Jag har varit inne i stan och fixat foto till visumet. Jag har varit hos tandläkaren. Jag har handlat massa grejer som jag kommer behöva på andra sidan klotet. Och nu senast har jag förfinat min blogg. Jag är riktigt nöjd med min dag känner jag. *smile*
- Nån som vet hur jag kan ta bort den där fula "bookmarken" som dyker upp överallt?

2008-11-11

Ny (BÄST) blogglayout

Ni förstår inte hur skadeglad jag är just nu. Jag har gått runt i evigheter och varit hur trött som helst på de tråkiga layout-mallarna som de har här på blogspot. Men idag fann jag guld! Jag ramlade in på en sida där man kan ladda ner gratis mallar som är specialgjorda för blogspot. Hur underbart är inte det! Nu slipper jag sitta där med alla dåliga bilder och tråkiga färger, för jag har en alldeles underbar layout. Som jag förmodligen kommer tröttna på ganska snart, men det gör ingenting! För då har jag 124 andra roliga layouter jag kan välja mellan. I'm so happy...

2008-11-10

Ursäkta?!

Mission #5

Jag kom på ett nytt mission:
-
Mission #5. Jag ska lära mig dricka kaffe. Det känns ganska snopet att jag flyttar till staden som grundade Starbucks, och så dricker jag inte ens kaffe. Men det ska det bli ändring på! Jag har ett år på mig att vänja mig vid den beska eftersmaken, och om det är nåt som kan fixa det så är det Starbucks.

Beware of ugly horses!

Haha, jag satt och googlade lite på Seattle och Washington och hittade den här intressanta lagen:
{In Wilbur, it is against the law to ride an ugly horse.}
-

Nån som känner för att skrika diskriminering?

Me like

{Seattle is ranked the most literate city by Central Conn. State Univ. Everybody reads here. The Seattle Public Library system has the highest percentage of library card-holders per capita in the country.}

Missions i Staterna

Om tre veckor sticker jag till USA och kommer vara borta ett helt år. Och för att jag inte ska lalla bort det året totalt tänker jag sätta upp lite missions som jag ska utföra nån gång under 2009.

Mission #1. Jag ska lära mig åka skidor. Bara ett stenkast från Seattle ligger en massa trevliga kullar och berg. Dem har jag tänkt ge mig ut i nu i vinter. Går allt som det ska kan vi börja planera kommande års skidsemestrar så fort jag kommer hem.

Mission #2. Jag ska se valar live. Det är inte bara berg som ligger ett stenkast från mitt kommande hem, havet ligger ett stenkast åt andra hållet. Det är tydligen havsutsikt från vår altan (inte för att jag skryter^^). Ett av familjens "selling points" var att man i Seattle kunde ut och paddla kajak med valarna, so that's what I'm gonna do. Kanske inte paddla kajak; det känns inte jättesäkert att sitta i en liten kajak med flera ton valar under en, but you get my point.

Mission #3. Jag ska åka till Forks. Den älskade Twilight-sagan utspelades i Forks och eftersom det ligger i Washington kan jag inte missa chansen att åka till platsen där den fina kärlekshistorien utspelade sig. Sen att det ligger ett indian-reservat i Forks är bara en bonus.

Mission #4. Jag ska köpa skor i New York. Detta kommer som ni kanske förstår inte hända under 2009 utan redan nu om en sisådär tre veckor. Anledningen är helt enkelt att jag ska kunna ha ett par skor då jag kan säga "dem här skorna köpte jag i New York".

Mission #5. ... Har inte kommit längre än så här. Men ge mig gärna förslag på saker. Jag ska göra allt jag kan för att uppleva så mycket som möjligt nästa år.

2008-11-09

9 november 2000

Jag fick aldrig chansen att åka upp till minneslunden idag så jag tänder ett ljus här i stället.
-


Som de flesta vet så är det fars dag idag. Men för mig är det lite mer än så. Den nionde november för exakt åtta år sen dog min pappa. Den här sången dedikerar jag till honom.





If I could get another chance
Another walk, another dance with him,
I'd play a song that would never ever end
How I'd love love love, to dance with my father again

2008-11-08

I'll never be your beast of burden

The Rolling Stones är fan riktigt bra. Man glömmer bort det ibland. Här är en låt som jag inte ens visste var deras.

23 dagar kvar

Just nu längtar jag till Seattle jättemycket. Det ska bli så skönt att komma ifrån den här världen ett tag. (Även om det är ett väldigt långt tag.) Jag känner att jag verkligen behöver lite tid för mig själv. En chans att skingra tankarna utan att ha en massa andra som dumpar åsikter på en, vare sig man vill det eller inte. Det var av exakt det skälet som jag älskade Kos så mycket, många andra skäl också, men det här är ett av de större. På Kos var jag ensam. Helt ensam. Ja, jag träffade folk där, men innan de lärde känna mig så var jag verkligen alldeles själv. Jag kände ingen och ingen kände mig. Jag kunde tycka och tänka precis hur jag ville utan att folk hade några förutfattade meningar. När man är runt folk som känner en så hamnar man lätt i ett fack. Och när man sen vill utforska utanför det facket (vilket jag kommer på mig själv med att göra allt oftare) så blir det kalabalik i umgängeskretsen. Och kalabalik vill ju ingen ha, så då fortsätter man vara som man alltid har varit trots att det inte är en själv längre. Så känner jag nu. Som om jag inte riktigt kan vara mig själv med mina vänner och min familj. Och varenda gång jag försöker får jag konstiga blickar och kommentarer som gör att jag genast "rättar" mig igen.

Jag längtar till Seattle. Jag längtar efter att få vara mig själv på riktigt. Jag längtar efter en ny start.

Barnvakting

Att spela shack med en 6-åring är en intressant upplevelse.

2008-11-06

Duktig flicka

Idag har jag varit duktig. Jag har gjort allt sånt som jag har skjutit upp den senaste veckan. Jag har:
  • tagit prov på sjukhuset
  • betalat in pengar på banken
  • köpt sulor till mina skor
  • kollat upp info om visum-fotot
  • handlat mat
  • agerat psykolog åt Negar (se jag skriver visst om dig)
  • köpt ett kuvert och frimärken till ambassaden

Och om nån timme ska jag åka in till stan och träffa Alexandra. Och ännu senare ska jag till PG och träffa tjejerna.

Summering: Mycket bra dag.

Titta vad de gjorde mot mig på sjukhuset!


Jag säger då det. Tur att jag inte visste om att det skulle bli blodprov innan jag gick dit. Då lovar jag att det hade tagit mig längre än en vecka att masa mig dit (och då har jag ändå bara femtio meter eller så till sjukhuset).
Nä men allvarligt, det var inte så farligt att ta blodprov (även om hon tog tre hela tuber!). Det är det aldrig. Men av nån anledning jagar jag alltid upp mig för det innan. Går runt och oroar mig och är allmänt nervös, fastän jag vet att när det väl kommer till kritan så är det inte så farligt.
Men det kanske är det som är grejen. Om jag inbillar mig att det är värre än vad det är, så blir jag bara lättad sen när det inte är så farligt. Det kanske är nån sorts undermedveten försvarsmekanism jag har. Undrar om jag gör så när det gäller andra saker också?
(svara gärna om ni har upptäckt att jag gör det)
Veckans mission: Vända tillbaka dygnet.

Senaste nytt från danslektionen



Det är meningen att vi ska ha uppvisning till de här två låtarna. Har dock inte bestämt mig om jag ska vara med än. Jag återkommer med fler detaljer.

Jag skrivkrampar igen

Nu är jag inne i en sån där period igen då jag vill skriva jättemycket i bloggen, men jag har ingenting att skriva om. Varenda inlägg jag börjar på raderar jag för jag har verkligen inget vettigt att säga. Så bli inte förvånad om kommande inlägg mest kommer innehålla "paus-underhållning". Det mest intressanta i det här inlägget kommer bli ett citat (som The Janitor i Scrubs sa av alla människor).

"Time spent wishing is time wasted."

2008-11-05

Will I get what I want and will I want what I get?

2008-11-04

Tramsgänget

Jag tar tillbaka det jag skrev i förra inlägget. Jag ångrar inte alls att jag delade med mig av det där klippet. Efter lite efterforskningar har jag kommit fram till att Tramsgänget är asbra. Riktigt sköna killar. Synd att man inte bor i Göteborg, då hade jag suttit bänkad på första raden på vartenda uppträdande dom har. Fan att jag inte upptäckte dem för två år sen, då de fortfarande satte upp den här:

Maria sa att Johan Glans är hennes nya idol. De här är mina.

Dunkadunkalåt

Hahaha. Jag ber om ursäkt redan nu för att jag delar med mig av den här låten men jag var bara tvungen. *lol*

Här sitter jag igen och skriver klockan tre på natten - som den nattuggla jag är. Tröttheten börjar komma krypandes men det finns så mycket intressantare saker att göra än att sova. Utforska den nya datorn till exempel. Jag upptäcker nya saker hela tiden. För ett par timmar sen testade jag Marias idé och satte i modemsladden i den bärbara istället så nu har jag internet här en stund också. Jag kan vara på msn igen!!!
-
På fredag är det Kos-reunion. Jag hade helt glömt bort det. Senaste veckan har det bara varit fokus på födelsedagsfesten och nu när den är avklarad är jag plötsligt medveten om omvärlden igen. Och det första som händer i den är reunionen. (Tur att jag redan köpt min biljett, annars hade jag aldrig haft råd att gå.) Sen måste jag självklart ta tag i allt som har med au-pair-resan att göra.
-
Nu börjar jag gäspa alldeles för mycket så jag tror det är dags för sängen. Det blev ett väldigt kort inlägg. Men men. God natt på er!

2008-11-02

Byxmyndig

Tänkte bara slänga ut ett grattis till min lilla brorsdotter (som inte är så liten längre). Hon fyller 15 år idag. Grattis Emma!!

Bortskämd?

Jag känner mig JÄTTEbortskämd. Vet ni vad jag fick i födelsedagspresent?? Ja det gör ni, för ni fem, sex personer som läser min blogg var alla med igår, men jag tänker berätta det i alla fall. Jag fick...
en bärbar dator(!)
ett par übersnygga (lila) skor
världens bästa "Gökboet"
ett paraply som bokstavligt talat kommer lysa upp min tillvaro i regniga Seattle
amerikanska pengar
svenska pengar
och en hel massa blommor
Sen får jag inte glömma de två presenterna som jag fick för flera månader sen i förskott: Min underbara bil och världens bästa Jason Mraz-konsert.
-
Men den absolut bästa presenten jag fick var den som varenda människa som var på festen igår gav mig; ett minne för livet. Det var mat och dryck, sång och dans, gråt och skratt. Det var precis så som jag ville att min 20-årsdag skulle bli och lite till. Tack alla ni som var med och gjorde den här kvällen till den bästa. Jag älskar er!