2009-04-29

Vad har jag gjort?!

Jag gjorde det. Jag gjorde det verkligen. Jag klickade på purchase.
Nu finns det ingen återvändo. Klockan 23.19 ikväll bokade jag (non-refundable) flyg och hostel till Hawaii. Den 10:e juni går planet sen är det meningen att jag ska klara mig själv på Honolulu i en vecka (6 nätter) innan jag flyger tillbaka igen. Hur gick det här till? Vad har jag gett mig in på egentligen?
-
Äh, vem bryr sig! Jag ska till HAWAIIIIIIIIIII!!!!!
-
Mitt hostel ligger ett kvarter från Waikiki Beach (det ni ser på bilden) så det är där jag kommer ligga och pressa hela dagarna.

"The Middle Daughter"

Kvällens klass (Let's make a movie!) var lika underbar som förra gången. Idag gick vi igenom de olika manuskripten vi hade att välja på och fick läsa olika roller etc. (Ja, till och med lilla jag fick vara med och agera.) Sen till slut fick vi rösta om vilket manuskript vi ville göra film av och jag kan nu meddela att jag kommer vara med i produktionen av filmen "The Middle Daughter". En historia om hur det är att vara den enda normala i en dysfunktionell familj. Premiärdatumet är inte bestämt än, men troligen kommer det ske (i någons vardagsrum) i slutet på maj och efter det kommer den upp på youtube. (Och då kommer även jag lägga upp den här i bloggen.) Jag rapporterar vidare om hur det går med processen, tills dess... Ciao!

2009-04-28

Min måndagkväll

Äntligen har det blivit så pass varmt ute att man kan sitta i en park om kvällarna och göra ingenting. Visserligen blev vi lite frusna efter en timme, men det var ingenting som en milkshake på Johnny Rockets inte kunde bota. (Ja, jag vet; hur kan glass bota nedkylning? Vet inte, men jag tror inte det finns nånting som den här milkshaken inte kan bota.) Skönt med lite tjejsnack också, det var längesen jag hade ett (riktigt) sånt. Tack Louisa!

2009-04-27

It's over :(

En vecka och ettusenfyrahundrasjuttionio sidor senare så är böckerna slut. Det är sorgligt. :( Jag har inte förlorat mig så här mycket i en bok sen jag läste Twilight första gången. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu...

- Som Twilight och Harry Potter i ett.

Äntligen hemma - not!

Nu är jag hemma igen. Victoria var underbart! Det var som London och Visby i ett. Ni kommer få en full uppdatering med bilder imorgon (eller nån annan gång då jag känner för det) för jag tänker gå och lägga mig nu, har inte fått mycket till sömn senaste veckan. Men jag lämnar er med ett litet smakprov från helgens bravader. God natt!
-

2009-04-25

Jag drar då. Ses imorgon kväll. Eller som min kära syster skulle säga; puss, hej, ses!

Kär igen


Mortal Instruments by ~Elytian on deviantART

2009-04-24

Dumma bil

Eftersom bilen bestämde sig för att inte starta idag så var jag tvungen att boka om min uppkörningstid till på tisdag istället. Och eftersom jag nu är på dåligt humör så har jag bestämt att idag ska bli en riktig slappardag. (Fram till klockan tre i alla fall.) Jag ska läsa, titta på film, äta choklad och inte klä på mig förrän klockan är kvart i tre. Så det så.

Uppdatering

Jag märker att det är saker som jag glömt berätta här i bloggen. Till exempel tror jag inte jag sagt att jag åker till Kanada på lördag. Jag ska dit med au pair-gruppen och vi stannar över natten så det blir rapport på söndag när jag kommer hem. Vi ska till ett ställe som heter Victoria, det ligger på en ö utanför Kanadas och USA's kust så det blir till att ta färjan dit (håll tummarna för att jag ska få se lite valar så jag kan säga att jag klarat av mission #2).
-
Sen har jag inte berättat att för ett par veckor sen tog jag det skriftliga provet för det amerikanska körkortet. 100% fick man så klart. (Kanske borde påpeka att jag bara behövde svara på 20 av de 25 frågorna eftersom 20 var gränsen för godkänt. Och de sista fem var de jag inte kunde. Men det står fortfarande 100 % på papperet så jag är nöjd och glad.) Imorgon är det uppkörning som gäller (igen!). Det enda jag egentligen är nervös över är att jag måste klara av att fickparkera. Kanske har gjort det fem gånger sen jag tog mitt körkort. Ja, ja, det löser sig. Ni får hålla tummarna för mig så går det säkert bra.
-
Det är flera av er som frågat om mina klasser så jag tänkte bara berätta lite snabbt vad de går ut på. Den ena klassen kallas "American Film - From art to product". Där går vi igenom ett årtionde varje klass och diskuterar hur film har förändrats sen det först började i början på 1900-talet. Sen får vi titta på olika filmklipp som representerar "trenden" som var då och diskutera och analysera det som hände runt det. En trevlig men inte jättespännande klass.
Den andra klassen kallas kort och gott "Let's make a movie". Och ni kan aldrig gissa vad den går ut på! Vi ska... *paus för dramatisk effekt* ...göra en film! (duh!) Jag har bara haft en "lektion" än så länge, men den var hur rolig som helst. Medan den andra kursen är mer teoretisk är den här mer (jag citerar) "hands-on". Vi kommer faktiskt få producera vår egen film. Nån i klassen kommer få skriva manuskriptet, de som vill kommer få skådespela och de som vill kommer få vara med och filma (etc). Det var längesen jag kände att jag längtade till en klass, (måste ha varit när jag precis började dansa) men med den här på agendan så kan jag inte bärga mig tills det blir tisdag igen.
-
Och med de orden tänker jag bege mig. Det är dags för en snabbstädning av rummet sen (ett försök till) sömn. (Skriver förmodligen lite imorgon, men om jag inte gör det så hörs vi på söndag.) Ciao!

2009-04-23

Visste ni att ALLA kör med telefonsvarare här i USA? Så är det.
Det finns en liten del av mig som fortfarande tror att den här känslan är tillfällig. Att det nån gång faktiskt kommer gå över och allt kommer bli som vanligt igen. Undrar om den känslan nånsin kommer försvinna? Tvivlar på det...
Pluppeli plupp plupp. Jag har tråkigt. Eller vänta... Nä, det är inte sant. Jag har inte alls tråkigt, jag känner bara inte för att blogga. Därför tänker jag inte göra det heller. C ya!

2009-04-22

Kl: 01.52

Än en gång kan jag inte sova. Det verkar som att jag har slutat med sån lyx...

2009-04-21

Seattle ligger på samma breddgrad som Frankrike

Jag är så van vid att beskriva Seattle som "ganska likt Sverige" att ibland glömmer jag bort deras olikheter. Till exempel så tänkte jag inte på att Seattle faktiskt ligger lite närmare ekvatorn än vad Stockholm gör, vilket innebär att solen är en aning starkare här. Här ser ni min axel efter två timmar i solen. Jag som aldrig brukar ha solskyddsfaktor på mig i Sverige. (Speciellt inte i april!)
-
-
Det var när ungarna hade playdate med sina kompisar som jag passade på att sola lite. De sprang runt och lekte på tomten medan jag satt på balkongen och läste. (På det sättet hade jag full koll på vad de gjorde, samtidigt som jag inte behövde lyfta ett finger för att underhålla dem. :P) Ibland är det inte helt fel att vara au pair.

2009-04-20

Typo

[uttalas tajpo]
Oj då, upptäckte ett fel i mitt förra inlägg. Det ska stå att jag har mindre än två månader kvar till min semester inte två veckor. Ber om ursäkt för det, men så går det när man är uppe och skriver mitt i natten.

Motsatsen till narkolepsi?

Klockan är 02.51 och jag kan inte sova. Efter att ha legat och vridit och vänt mig i nästan två timmar så bestämde jag mig för att gå upp och ta nånting att äta. Nu sitter jag här med kex, yoghurt, juice och dator framför mig. Ett lyxigt litet nattmål måste jag säga.
Om fyra timmar börjar jobbet igen. Förhoppningsvis går den här veckan lika fort som den förra.
Idag insåg jag att det är mindre än två veckor kvar tills mina semesterveckor börjar. Jag har fortfarande inte bestämt mig vad jag ska göra, det enda jag vet är att jag inte tänker vara kvar här under hela den tiden. Hawaii lockar som sagt, men det ser ut som att om jag ska åka dit kommer jag få göra det ensam. Vilket inte är helt fel egentligen, men det skulle vara mycket roligare att åka tillsammans med någon. Sen skulle jag också vilja dra mig ner mot Kalifornien. Tänk er att bila längs kusten, från Seattle ända ner till San Diego; vilken dröm. Det däremot är ingenting jag vill göra själv. Sitta ensam i en bil flera timmar om dagen, nej tack. (Det kanske skulle kunna vara nyttigt i och för sig. Att få vara ensam med sig själv och tankarna ett tag.) En tanke som slog mig också var ju att jag skulle kunna åka hem till Sverige en vecka. Det skulle ju defintivt vara det billigaste alternativet. Men... Näää. Tror helt ärligt att det skulle göra mer skada än nytta.
Det blir till att leta resor imorgon alltså. Ska försöka göra ett nytt försök med den där sov-grejen. God natt!

Det har varit en lång dag idag

En lång helg överhuvudtaget nu när jag tänker efter. I fredags var det middag och improv med Fanny. Superkul! Igår tog jag en fika med Madde på dagen, sen på kvällen mötte jag upp en ny tjej (Sofia) downtown och då blev det mexikansk snabbmat till middag. (Också kallat tacos. Mums!) Efter det dök Madde och Louisa upp och då blev det Oreo's Milkshake och bio. (Adventureland - jättebra!) Det var efter bion som det där "nattliga äventyret" jag skrev om igår hände. Orkar inte berätta hela historien men kort sagt så missade jag min sista buss, blev "attackerad" av x antal killar (notera att jag överdriver ganska rejält när jag säger attackerad), hoppade desperat på en annan buss som höll på att ta mig åt helt fel håll och blev till sist räddad av Madde som kom och hämtade mig med sin bil. (Vid det här laget hade hon redan kommit hem, men hon hoppade in i bilen och åkte tillbaka ändå. En riktig ängel är vad hon är.)
Idag blev jag väckt vid elva av Fanny som frågade om jag ville följa med henne och Aimee till Alki Beach och njuta lite av solen. Absolut tänkte jag, tyvärr så hann solen försvunna innan vi kom dit och efter ett tag var det bara kallt att sitta där. Vi fick i oss en god lunch dock på ett jättemysigt surf/pub-ställe som låg längs strandgatan. Vid fyra-tiden var det dags för tjejerna att bege sig hemåt, Aimee skulle till kyrkan och Fanny skulle följa med. Fanny (som inte är det minsta religiös) beskrev det som att "den här kyrkan är så långt bort man kan komma från kyrkan, men som fortfarande är en kyrka". Så jag bestämde mig för att jag också skulle följa med. (Jag vet vad ni tänker, jag och kyrkan? Vad hände där? Men jag tänkte, jag är ju här i USA för att uppleva nya saker så varför inte vara med och uppleva en amerikansk gudstjänst?) Och visst, det var annorlunda. De hade ett rockband som spelade på scen, en präst som lika gärna kunde ha varit komiker och människor som var hur trevliga som helst. Men... Jag och bibeln alltså... Näe, det går bara inte. Jag kan inte komma över känslan att folk som följer kristendomen och bibeln har blivit lite lätt hjärntvättade. (Jag hoppas verkligen inte att jag har förolämpat nån nu.) Det är bara att acceptera; jag och gud kommer aldrig komma överens.
Anyway, efter mitt lilla kyrkobesök så kände jag att jag behövde "komma tillbaka till verkligheten lite" och precis då ringde Louisa. Det visade sig att hon ville komma ut ur huset ett tag efter en jobbig helg (hon har en ny bebis i huset), och Madde hade tydligen inte heller haft det världsbäst (män kan vara riktiga svin ibland), så vi tre möts upp, köper en lätt middag och sätter oss i en park och lyssnar på musik. Jättemysigt. När det blev kallt begav vi oss hem till Madde (begav? är det ett ord?) och satt på hennes rum och pratade, åt choklad och kollade på youtube-klipp. En mysig avslutning på en skön helg.
-
Det var min helg, hur har din varit?

2009-04-19

Nattligt äventyr i Seattle ikväll - inte ett jag vill göra om inom nån snar framtid.

2009-04-18

Improvisationsteater

Kvällens improv var bäääääst! Har inte skrattat så mycket på länge. Nästa gång blir det deras show "Funbucket". Den går ut på att vem som helst i publiken får ta med sig och lägga nånting (vad som helst) i deras hink. Sen kommer deras historier och sketcher baseras på de saker som ligger i hinken. Här är trailern för den showen. (Också kallad: Fun-bucket-oo!)
-

2009-04-17

Botox?

Jag ligger här i sängen med en ansiktsmask på mig. (Har man på sig en ansiktsmask?) Den har i alla fall börjat stelna och varje gång jag ler stramar det i hela ansiktet. En tanke slog mig; undrar om det är så här det känns när man är injecerad med botox?

För alla twittrare där ute...

Tydligen så utmanade Ashton Kutcher ganska nyligen CNN att bli den första twittraren som når 1 miljon "följare". CNN antog utmaningen och det har pågått en riktig duell mellan dem. Ashton lovade att donera 100.000 dollar till välgörenhet om han kom först och Larry King gick med i leken och sa att han bjuder in vem än vinnaren är till sitt program. Insatserna har blivit högre och högre och för en sisådär tio minuter sen så vann Ashton! Man kunde se det hela på live-TV på nätet när det hände (ja, jag tittade) och det var faktiskt riktigt underhållande. Efteråt gick de (Ashton, Demi och deras vänner) lös på champagnen och det blev tacktal och check-skrivande och en hel massa annat.
Jag är inte så insatt i varför det hela blivit en så stor grej, men det var roligt att man i alla fall fick vara en liten del av det. (Självklart gick jag också med och "följde" honom.) Det är nästan som att jag "hjälpte" till att fixa den där donationen till MalariaNoMore.org och det känns faktiskt ganska bra.
-
Med det sagt tänker jag gå och lägga mig. God natt Seattle, god morgon Sverige.
Nu drar jag iväg på säsongens första college-klass. Kursen jag ska ta? "American Film - From Art to Product" Önska mig lycka till!

2009-04-15

Tiden läker inte alla sår

Folk tycker att bara för att det har gått lite tid så borde ens liv ha hunnit återgå till det "normala" igen. Men det ingen förstår är att ingenting någonsin kommer bli normalt igen. Hela ens livsuppfattning har förändrats. Och i och med det har man själv också förändrats.
-
Så snälla, istället för att gå runt och försöka få allt att gå tillbaka till det "vanliga". Acceptera att ingenting (eller ingen) kommer bli sig likt och försök istället göra övergången till "det nya normala" så enkel som möjligt.

Det här med internet...

Det är konstigt, det här med internet. Jag kommer ihåg hur jag för ett par år sen, gick och var jätteorolig över en kompis som bestämt sig för att träffa en kille som hon mött på internet. (Du vet vem du är!) Så kan man ju inte göra! Det är ju livsfarligt! Killen kan vara en yxmördare eller pedofil eller våldtäktsman eller vad som helst!
Men nu när jag tänker efter så är mer en hälften av människorna som jag blivit kompis med här i USA, folk som jag träffat på internet. Det är tjejer som jag "hittat" på ett eller annat sätt, som jag vet(?) är au pairer och/eller bor i Seattle, och som jag sedan kontatktat och frågat om de vill mötas upp nån dag. Och det har ju varit helt okej, eller hur?
Men vad är då skillnaden? Vad är det som gör att det jag gör nu är okej, men det min kompis gjorde för ett par år sen var spritt språngande galet? (Hon klarade sig btw, killen var en trevlig prick och de har fortfarande kontakt med jämna mellanrum.)
Är det bara för att jag möter upp med tjejer? Men vad är det som säger att tjejer är säkrare en killar? Statistiskt sätt är det ju så, men statistik betyder ingenting för individen. Vad är det som säger att just den här tjejen inte är en helt koko-i-huvudet-psykopat som mest av allt bara vill äta mig till middag? Eller är det för att jag är i ett annat land?
Är det mer okej för mig nu eftersom jag är så långt hemifrån och inte känner någon annan här? Det för mig låter ju bara som en ännu större anledning till att bli orolig. Ge sig ut på internet och leta vänner i ett främmande land där man inte har koll på alla seder och bruk. Inte okej. Är det mer okej eftersom det bara är folk från Sverige jag tar kontakt med? Men vad är det som säger att det är säkrare att träffa en människa från Sverige än en från USA eller Latinamerika? Vi föder upp galningar i Sverige också.
Finns det överhuvudtaget nåt sätt att veta att människor man "träffar" på internet är normala (ni får själva avgöra vad definitionen av normal är, själv menar jag främst folk vars högsta önskan inte är att våldta, mörda, tortera eller förtära mig (eller någon annan heller för den delen)). Kan man ens med säkerhet säga att folk man tror man känner aldrig skulle kunna vara en psykopat under ytan?
-
Nä, det här måste jag nog klura på ett tag till...
-
Notera att det här bara är olika funderingar som jag kände behov av att ventilera i ett par minuter. Och även fast det kanske låter som att jag redan format en bestämd åsikt om s.k. "internet-träffar" så är så absolut inte fallet. Det här har bara varit en massa internt babbel från min sida!

Diverse

Ville bara visa upp mina fina shopping-kap från helgens mini-resa. Det var inte meningen att det skulle bli så, men jag lyckades tydligen få ihop en helt ny outfit. Trevligt! Sen lyckades jag även sno åt mig en tavla på "Lördagsmarknaden" (som egentligen var på söndagen) i Portland.
-
-
Sen när jag kom hem hade påskharen varit här och hälsat på. Bland annat så hittade jag de här små marshmallows-fåglarna på min huvudkudde. Visst är de söta!
-

2009-04-14

Bilder från 36 timmar i Portland

Portland var en trevlig liten stad. Ganska lik Seattle men en aning mysigare. Lite mindre, lite renare, lite sötare. Lite bättre helt enkelt. Lördagen bestod bland annat av skattefri shopping, upptäcksfärd i The Pearl District, svenskt påskfirande och Ring of Fire på hotellrummet. På söndagen blev det bagel-frukost, ännu mera shopping, en tur till marknaden och middag på vägen hem i Olympia (Washingtons huvudstad).
-
Madde leker turist med kartan i högsta hugg
-
Ägg, kaviar, senapssill, potatissallad och öl. Vad mer kan man begära till en påskmiddag?
-
Vårt barförråd kanske blev en aning stort med tanke på att vi var fyra personer på en kväll.
-
Utsikt från hotellrummet
-
Fågelperspektiv: Ring of Fire!
-
Jag med en klassisk röd plastmugg (vi letade efter gula, dagen till ära, men hittade inga)
-
Efter ett par omgångar av Ring of Fire gav vi oss ut på en nattlig promenad i Downtown Portland.
-
Ett försök att efterlikna fontänen bakom oss
-
När vi kom tillbaka till hotellet dök påskkärringarna upp
-
Frukost vid ett-tiden på Noahs Bagels
-
Vi besökte lördagsmarknaden på en söndag
-
Dags att testa den amerikanernas traditionella corndogen. Louisa ser en aning nervös ut.
-
Lite annat gott och blandat:

Bilder från en dag på zoo

Att tillbringa tid på Woodland Park Zoo var ett perfekt sätt att hålla barnen sysselsatta en dag på vårlovet. Och jag uppskattade det också (mycket mer än vad jag trodde jag skulle göra). Fick se många djur som jag aldrig sett "in real life" tidigare.
-
Jag har till exempel aldrig sett en flodhäst tidigare. (Översätt ordet flodhäst till engelska och helt plötsligt låter namnet helt fel på ett djur som detta.)
-
Bråka inte med det här lejonet säger jag bara.
-
Zooet var fullt av såna här "små" djurstatyer. Det är förvånansvärt vad roligt man kan ha med dem.
-
Det är nånting oerhört sorgligt över den här bilden.
-
Kolla in den här snyggingen. Hur kan man motstå en sån som han.
-
Komodovaranen; världens största ödla. Ett annat djur som du definitivt inte ska bråka med.
-
Den lilla gorillaungen var hur söt som helst där han svingade sig fram mellan träden.
-
Claire och korpen höll på att planera ut en hemsk plan som skulle innefatta mig och korpens alla läskiga vänner. Inte undra på att jag ser vettskrämd ut. (Jag hatar fåglar.)
-
Diverse annat

2009-04-13

Dagens skratt

Lite påskhumor så här på annandan är väl trevligt?

För de som är intresserade så har jag nu lagt upp en massa nya bilder på Facebook. Ge mig ett par dagar så kommer det nog dyka upp ett par stycken här också. Nu är det god natt för mig.

2009-04-10

ps. Karro, tack för kommentaren. Den gjorde mig glad :)

Ses på söndag!

Snart drar jag iväg med familjen till Great Wolf Lodge. Där blir det till att bada, bada och åter bada (och om jag får chansen, ett eller annat solariumbesök). Sen imorgon kommer Madde, Louisa och Erik och hämtar mig så drar vi vidare till Portland, Oregon. Road trip och påskfirande med de andra svenska au pairerna kommer bli hur kul som helst. Jag uppdaterar med bilder när jag kommer hem på söndag. Puss och kram, ses då!
-
ps. Grattis på födelsedagen
Glad Påsk mamma och pappa
-
Fotograf: Storasyster

470410 - 090209 För alltid 61

Du skulle ha fyllt 62 år idag (svensk tid). Vi skulle ha pratat på Skype och jag skulle ha grattat dig och sagt att jag önskar jag kunde vara där med dig. Kanske skulle jag berättat att jag hade en present till dig här som jag inte hunnit skicka än. Du skulle ha berättat hur Patrik och Åza och barnbarnen skulle komma på födelsedagsfika/påsklunch imorgon, men om du fått som du ville skulle det inte blivit nåt firande överhuvudtaget.
Och nu kommer det inte bli nåt heller...
-
-
Istället kommer jag sitta och äta middag med en främmande familj, i ett främmande land och önska av hela mitt hjärta att jag bara kunde få vara vid din sida igen.
-
Hur kunde det gå så här?
Jag förstår fortfarande inte.
Du var den konstanten i mitt liv som jag alltid kunde förlita mig på. Du var en av de få saker som jag visste alltid skulle vara där.
Hur kan någon som jag visste ALLTID skulle vara här, inte vara det längre?
Jag förstår inte.

2009-04-07

Släpp fångarna loss det är vår!

21 fricken grader! I love it! Inte ens mina brända kinder kan få mig att må sämre. Wohoo!
-
Idag i parken/på stranden

2009-04-05

Två "konstiga" saker som hände idag:

1. Jag har sett en livs levande ghostbuster. Helt seriöst. Jag, Louisa och Topher var på väg från Johnny Rockets (efter att ha ätit världens godaste milkshake) och framför oss i rulltrappan står en kille klädd i brun overall med ghostbuster-symbolen på armen. På ryggen hade han världens mest komplicerade apparat, den var full med konstiga knappar och slangar, och så blinkade den på vissa ställen. Louisa tog ett smygfoto på honom så så fort hon skickat bilden till mig laddar jag upp den så ni får se. It was very weird.

2. En främmande man (läs gubbe) kom fram till mig när jag satt och väntade på bussen (ganska säker på att han var full) och sa att jag påminde honom om en viss Grace Slick. Jag har aldrig hört talas om henne tidigare så så fort jag kom hem blev det till att googla henne och... Jag är inte säker på att jag tar det som en komplimang. Men han verkade tycka bra om henne så det är väl bra. Tror jag...
Döm själva --->

Jag har aldrig varit nån riktig musikmänniska, men nu så...

Vill!
-
The Veronicas, Seattle WA - 28 juni
Paramore, Seattle WA - 19 juli
Nickelback, George WA - 29 augusti
-
Nån som vill hänga på?

2009-04-04

Det blir inte så mycket konkret skrivet här i bloggen längre. (Med konkret så menar jag saker som har med mitt au pair liv att göra.) Jag gaggar mest fram och tillbaka om sånt som poppar upp i min hjärna med jämna mellanrum. Det känns som att jag borde ändra på det... Det känns som att jag borde gå tillbaka till att skriva om mina äventyr och upplevelser här på andra sidan Atlanten. Men jag orkar inte. Jag tror anledningen till att jag inte gör det längre är för att jag helt enkelt inte är lika intresserad som jag var förrut. Jag bryr mig inte om vad jag gör på dagarna här på samma sätt som jag gjorde för tre månader sen. Mina prioriteringar har förändrats.
Jag hoppas ni inte tycker att det har blivit alltför tråkigt att läsa här. Men å andra sidan så bryr jag mig inte så mycket om det heller. Tycker ni inte det är intressant längre är det bara att sluta läsa.
Tills vi ses igen...

2009-04-03

Dagens skratt

Till alla Twilight-älskare där ute (-hatare också för den delen.). Det här klippet var helt enkelt underbart. Hahaha. Maria du kommer älska det! Och kanske till och med du Åza kommer uppskatta det (om du hunnit se klart filmen än vill säga). Enjoy allihopa!
-
"I'm not saying you look fat, I'm saying you FEEL fat. It's a compliment."
"As if you could outdance me."
"Do you see these? HiYa! Like a black belt in fangs."
-

2009-04-02

Panikångest

Helt allvarligt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till när jag mår så här. Tankarna snurrar bara runt runt runt och jag skulle kunna hoppa utför ett stup bara för att få det att sluta. Det känns som att jag är sekunder från en full-frontal-panic-attack och det finns ingenting jag kan göra. Jag kan inte sitta stilla och jag har ingen att prata med (och även om jag hade det skulle jag inte haft nåt att säga). Jag klarar inte ens av att skriva klart det här blogginlägget...

2009-04-01

Varför ska allt vara så komplicerat hela tiden?
It's snowing?!?! BLAST!!

Internt babbel

Plupp. Plupp. Plupp. Jag har tråkigt.
Skulle vilja gå och lägga mig igen men då finns risken att jag inte orkar ta mig upp när yogan börjar, och jag vet inte om jag är villig att riskera det. Jag är ganska trött though... Och det är hela en och en halv timme kvar innan jag måste vara på gymmet. Vad ska jag göra under tiden liksom? Frågan är om jag klarar av att sova en timme och sen bli tillräckligt vaken för att orka ge mig ut i regnvädret igen. Probably not... *bestlutsångest*