Du skulle ha fyllt 62 år idag (svensk tid). Vi skulle ha pratat på Skype och jag skulle ha grattat dig och sagt att jag önskar jag kunde vara där med dig. Kanske skulle jag berättat att jag hade en present till dig här som jag inte hunnit skicka än. Du skulle ha berättat hur Patrik och Åza och barnbarnen skulle komma på födelsedagsfika/påsklunch imorgon, men om du fått som du ville skulle det inte blivit nåt firande överhuvudtaget.
Och nu kommer det inte bli nåt heller...
-
-
Istället kommer jag sitta och äta middag med en främmande familj, i ett främmande land och önska av hela mitt hjärta att jag bara kunde få vara vid din sida igen.
-
Hur kunde det gå så här?-
Jag förstår fortfarande inte.
Du var den konstanten i mitt liv som jag alltid kunde förlita mig på. Du var en av de få saker som jag visste alltid skulle vara där.
Hur kan någon som jag visste ALLTID skulle vara här, inte vara det längre?
Jag förstår inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar