Nu drar jag ner på stan men jag hoppas att jag hinner sätta mig och blogga lite ikväll eller möjligtvis imorgon. Jag känner att jag behöver uppdatera om de senaste dagarna plus visa lite bilder. Nu går bussen, måste rusa!

Februari-löfte:

Eftersom det känns lite sent att avlägga ett nyårslöfte nu så får det bli ett februari-löfte istället. Det lyder så här:

-

Jag får inte köpa några nya böcker förrän jag har läst ut dem som står i min bokhylla.

-

Jag har inte ens varit här i två månader och har redan köpt tio(!) böcker. Det är dags att sakta ner; jag måste hinna läsa ikapp mig själv.

Grattis på födelsedagen Karro!

-

(Jag är medveten om att din födelsedag tekniskt sett är över hemma i Sverige, men eftersom jag är nio timmar efter så tänker jag fortsätta fira ett tag till. Hoppas det är okej?)

-

22 år, wohoo!

-

Yoga idag igen

Idag var det ännu jobbigare än förra veckan! Här är en annan position vi fick pröva på:

-

Kommer dock inte ihåg vad den heter. Det kan vara en krigare av nåt slag. Eller kanske en duva... Jag vet att det inte är en hund, katt, ko eller orm för dem görs alla nere på golvet. Titta inte på mig, det är inte jag som bestämt vad de ska heta! Egentligen spelar det inte så stor roll vad de kallas, man ser ändå ut som en uppstoppad höna när man försöker sig på dem själv.

Älskad au pair (inte mamma!!!)

Imorse var jag med Jack till tandläkarn. Fick lite av en chock när tandläkarassistenten sa åt Jack att hoppa upp i tandläkarstolen och sen fortsatte med ett "and your mom can sit over here" och pekade på en stol till mig. Ehh? *jag och Jack utbyter en menande blick* His what-now?! Ser jag ut som om jag kan ha en tio-årig son?!
(Jag hoppas verkligen inte det. Eller... Jag har ingen aning. Det kanske är ett bra tecken. Nån med en tio-årig son lär ju få komma in på krogen eller hur. ;)
Hur som helst så svarade jag lite nonchalant att "hans au pair kan sitta där". Efter det satt vi och småpratade lite medan han förberedde inför Jacks undersökning. Han var hur gullig som helst, en typisk sån där supertrevlig, amerikansk bög. (Får man skriva bög i en blogg? Hoppas det, annars har jag precis gjort bort mig.) Anyway, efter att ha frågat mig en massa frågor om vart jag kommer ifrån och hur länge jag varit i USA (ni vet, det vanliga) så vänder han sig till Jack och frågar om han trivs med mig som au pair. Och till svar får han ett ivrigt nickande och ett JÄTTE-leende.
-
Det här minnet tänker jag stoppa undan och spara. Och så fort jag börjar känna att det börjar bli jobbigt att vara au pair så tänker jag plocka fram det och minnas. Minnas hur det där leendet gick rakt in i hjärtat.

Mitt nya hår och lite till

Det var meningen att jag skulle ta ett kort så att ni kunde få se hur mitt nya hår ser ut, buuuut I got a bit carried away. Sorry.

-

-

Hihi. Jag hade glömt bort hur roligt det kan vara att leka med en web camera. Bara för det måste jag visa ett par bilder från "the good old days".

-

Hårfärgningsdags igen!

Japp! Så är det. Sist jag färgade håret gjorde jag det för att jag skulle slippa det jobbiga med att behöva färga om det hela tiden. Jag tyckte det skulle bli så skönt att inte behöva tänka på hårfärg hit och hårfärg dit. När var det här? Lite över två månader sen.
-
Just nu sitter jag och väntar på att färgen ska verka. Så gick det med den planen. Valde en mörkare brun färg med lite röda toner (á la Carro för ett år sen), den heter "Auburn Brown". Men nu när jag sitter här med cirka fem minuter kvar innan det ska tvättas ur så måste jag säga att det ser oroväckande rött ut. (Ser nästan ut som att jag blöder i hårbotten.) Men men, det lär inte bli värre än det såg ut innan. Återkommer med bild när det är klart. Puss!

Isprinsessa nummer 1?

Jag kom på att jag aldrig berättade att jag var och åkte skridskor med barnen förr-förra veckan. Nu på vinterhalvåret så åker de skridskor varje fredag med skolan, och föräldrar (och au pairer) är varmt välkomna att följa med. Det var ett par år sen jag stod på ett par skridskor så jag kände mig lite som Bambi i början. Men efter ett tag började det komma tillbaka och på slutet så tror jag till och med att jag började leva upp till mitt namn. ;)

-

Här är ett citat som fullkomligt skriker Carro (ja, jag pratar om mig själv i tredje person). Jag bara måste dela med mig:

-

Jag är inte kräsen, jag tycker bara inte om äcklig mat.

-

- Soran Ismail

Hata, hata, hata(!) tvättbjörnar!!!!!

Jag hade precis en nära-döden-upplevelse med en j*vla tvättbjörn! Okej, det kanske inte var en nära-döden-upplevelse per se, men det var i alla fall en upplevelse och den har lämnat mig alldeles skakig.

-

Jag var på väg hem från min swing-lektion och bestämde mig för att testa en annan väg, (bara för att se om jag hittar). Vägen som jag tog gick längs vattnet men den var inte upplyst så det var lite småläskigt att åka där ändå. Sen när jag kommit upp till vårt område och är kanske två kvarter från vårt hus; då kommer det en tvättbjörn springandes rakt ut i vägen! Den är bara några meter framför bilen och jag fullkomligt ställer mig på bromsen! (Jag vet, jag vet, "man ska inte stanna för djur som är mindre än ett rådjur" bla bla bla. Det är inte så lätt att komma ihåg det när varenda reflex i kroppen säger åt en att bromsa när nånting kommer rusande ut på vägen.) Anyway, jag tvärbromsar men hinner inte helt och hållet och jag känner att jag träffar nånting. Shit, shit, shit; jag blir alldeles paralyserad (tror till och med att jag skrek till lite). Sen ser jag hur två(?!) tvättbjörnar springer iväg från bilen och ut i mörkret och lämnar mig där alldeles darrig. Jag känner hur adrenalinet pumpar i kroppen och jag sitter och bara andas ett tag innan jag klarar av att köra igen.

-

Hur vågar dem skrämma mig så där?! Och sen bara springa iväg utan en skråma. De kommer springa runt och fortsätta välta papperskorgar som om ingenting har hänt medan jag kommer ha men för livet! (Okej, jag överdriver lite. Men jag kommer aldrig mer kunna se en tvättbjörn på samma sätt.) De är tjocka, äckliga, korkade, rabiesfyllda djur med små lysande elaka ögon! Hata, hata, HATA tvättbjörnar!

-

Om ni vill veta om mitt första möte med kvarterets tvättbjörnar kan ni läsa det här.

-

ps. Fråga mig inte hur det kom sig att det bara var en tvättbjörn som sprang ut framför bilen, men när jag stannat så var de två som sprang tillbaka. Jag har ingen aning. Förmodligen så missade jag helt enkelt den andra under mitt panikslagna försök att stanna bilen. Eller(!) så har jag just upptäckt att jag har en magisk förmåga och från och med nu kan jag klona tvättbjörnar genom att köra på dem med bilen! (Personligen tror jag på alternativ nummer två.)

...och Tomten har fortfarande inte kommit och knackat på dörren (eller skorstenen kanske jag ska säga). :( Undrar om han kanske stannade till på Nordpolen en stund, pratade lite med Tomtemor och nissarna...

Maria

- Jag önskar att jag kunde vara där med dig. Men du ska veta att jag tänker på dig och jag är bara ett telefonsamtal bort om du behöver prata. Älskar dig. <3

Vilse i pannkakan?

Nämnde jag att jag körde vilse igår? Irrade runt strax utanför Seattle i kanske en timme. Jag och Jack hade lämnat Claire på en playdate och att hitta hem igen var inte det lättaste. Kanske inte var så smart att bara fixa directions dit och inte tillbaka. (Att försöka läsa körinstruktioner baklänges är inte så lätt som det låter.) Meeeen jag fick se China Town i alla fall (vilket jag inte ens visste existerade i Seattle förrän igår) och det är ju alltid trevligt. ;)

Yoga istället för alkohol? Ja, varför inte.

Igår fick jag äntligen chansen att gå ner till gymmet och testa en yoga-lektion. Det var riktigt roligt. Jättesvårt, men roligt. Det sjuka var att när klassen var slut så var jag JÄTTEyr i huvudet. Det var helt sjukt, jag kom på mig själv med att vingla utanför trottoarkanten flera gånger på vägen hem, jag kände mig som om jag var full. (FYI, jag gick hem, jag körde inte bil.) Jag trodde yrseln skulle gå över sen när jag fått sitta ner och hämta mig lite, men icke sa nicke; jag var precis lika yr efter en halv timmes tv-tittande som jag var precis efter lektionen. Jag vågade inte ens ta en dusch för jag var rädd att jag kanske skulle svimma. Tog ett varmt bad istället och hoppades att det skulle hjälpa lite. Gjorde det det? Nope. Tre timmar, ett bad, en lunch och en tupplur senare så kände jag mig lite bättre. Jäklar, den där yogan tog verkligen på både kropp och själ^^.

-
Här är några av de positioner jag fick pröva. (Skitjobbiga var de allihopa.)

-

Downward Facing Dog:

-

The Warrior III:

-

The Eagle:

-

Bland det sista vi fick göra var att gå ner i brygga med hjälp av en boll:

-

Jag tror att "bryggan" var en stor orsak till varför jag blev så yr. Läraren sa att när man böjer ryggen bakåt så där så "öppnar" man en massa nerver i ryggraden som man annars sällan kommer åt. Det ska tydligen vara jättebra för dig och hjälpa dig släppa en massa spänningar i kroppen. Jo tack, spänningarna släppte loss rejält, speciellt i huvudet. ;)

Oops!

Förra veckan brände jag en skiva som jag skulle ha till att lyssna på i bilen. Det var en blandning av Nickelbacks och Lady Gagas senaste album. Som ni vet använder jag bilen nästan varje dag till att hämta/lämna barnen i skolan så jag har haft en liten röst i bakhuvudet som har sagt att jag kanske inte borde lyssna på skivan med Jack och Claire i bilen; vissa av låttexterna är inte direkt barnvänliga. Men eftersom jag haft skivan i mindre än en vecka så har jag inte hunnit lyssna på den rösten än, och barnen har hört skivan kanske en, två, högst tre gånger.

Sen i söndagskväll när jag, J och P satt och tittade på TV berättade P att Claire hade börjat sjunga på en låt tidigare när de varit och åkt skidor. Hon hade börjat sjunga: "I wanna take a ride on your disco stick" ... Ehrm... Jag satte nästan i halsen när jag hörde det. Hahaha. Piiinsamt. P sa att hon nästan inte lyckats hålla sig för skratt när hon försökte förklara för Claire att det kanske inte var så bra att hon sjöng på den låten. *hahaha* Jag börjar garva så fort jag tänker på det. Och det är inte som om det här är första gången det har händer heller. För ett par veckor sen började Claire sjunga "Don't you wish your girlfriend was hot like me". Och Candice berättade att strax innan jag kom hit hörde hon Claire nynna "Let's talk about sex baby". Hahaha! Jag antar att det inte alltid är bra att ha en tjugo-årig au pair i huset.
-

"The world has changed, and we must change with it."

-

- President Barack Obama

Först -> panik, sen -> Vad-gör-man-inte-för-barnen? sist -> *stolt*

Varning för känsliga läsare; blodiga scener förekommer
-

Jag orkar inte skriva om helgens bravader just nu men om ni vill kan ni kolla på ny-uppladdade bilder på facebook. Istället ska jag berätta om min första au-pair-panik-vad-gör-man-inte-för-barnen-känsla som jag hade idag.

-

För er som inte vet det (vilket jag tror är rätt många) så är det Martin Luther King Jr. Day idag. Det är en helgdag och barnen var lediga från skolan, vilket betyder att jag varit hemma med dem hela dagen. På eftermiddagen bestämde vi oss för att gå ut ett tag och njuta lite av det fina vädret, barnen tog fram sina cyklar (i januari?!) och vi traskade iväg. (Samma rundtur som jag gjorde igår btw.) Sen på hemvägen stannar vi till vid ett par bänkar för jag vill ta lite roliga bilder med den fina havsutsikten som bakgrund, och då händer det! Jack och Claire står och kramas/brottas/hoppar och Claire slår näsan i Jacks cykelhjälm. Aj, aj, aj. *tårar* Sen ser jag att det börjar komma lite blod ur hennes ena näsborre. Jag sätter ner Claire för att snabbt försöka leta fram en näsduk, och medan jag rotar i min handväska hör jag Jack, "Oh my god". Jag vänder mig om och Claire har halva ansiktet fullt med blod. Det fullkomligt forsar ut, hon har det i munnen, på händerna, på tröjan. Shit!! Vad i helvete gör jag nu?! Jag rotar febrilt i varenda litet fack i både jacka och väska men inga näsdukar! Och varför skulle jag glömma vattenflaskan hemma just idag?!?!

Okej, jag måste fixa det här på nåt sätt. Vi måste ta oss hem. Men fan, det är för långt hem för att hon ska kunna gå så där hela vägen. Kan jag använda gamla kvitton att torka det med? Nej dummer, det kommer aldrig att funka, jag behöver nåt som kan suga upp blodet. Jag kan använda hennes tröja! Nej fan, hon kan ju inte gå hem utan tröja heller hon kommer frysa ihjäl. Men vad tänker jag med, det är klart jag ska använda min egen tröja! Men shit, jag har på mig min nyköpta vita college-tröja. Men vänta! Vad har jag på mig under? Mitt gamla 50krs-linne från HM. Där har vi det! Så vad annat kan jag göra än att slänga av mig kläderna, ta linnet och börja torka Claires ansikte.

Nu har det gått kanske två minuter sen hon först slog i sig (konversationen som jag hade med mig själv varade i kanske fem sekunder) och det känns som om vi (läs jag) börjar få läget under kontroll. Och fastän jag fortfarande är lite stissig så hinner jag nånstans i bakhuvudet tänka att hur sjukt måste inte det här ha sett ut för en förbipasserande? Det är mitten på januari och där står en tjej i bara BH, med världens utsikt i bakgrunden och en blodig unge i famnen.

-

Lite komiskt var det faktiskt. En del av mig önskade att nån hade haft en kamera, för trots hemskheten i det hela (som egentligen inte var så farligt) så vet jag att det här är en situation jag kommer minnas för alltid. Jag kommer för alltid känna mig stolt över att jag lyckades hålla huvudet (någorlunda) kallt för att klara av och lösa situationen själv. Det ger mig hopp om att om jag nån gång skulle råka ut för nåt mer allvarligt (peppar peppar) så kanske jag kommer klara av det också.

-

Det här kanske kommer låta jättekonstigt, men det var lite av den här anledningen jag gjorde det här. Flyttade till USA för att bli au pair menar jag. Missförstå mig rätt nu, det är inte som att jag vill att barn ska börja blöda till höger och vänster runt mig (jag och barnen har till och med kommit överens om att det räcker med ett "näsblod" per au pair, jag känner inget behov av att behöva ta hand om fler blodiga olyckor). Men den här känslan av att kunna säga att jag överkom min egen panik och löste situationen utan någon annans hjälp; det känns bra, riktigt bra. Idag kan jag uppriktigt säga att jag är stolt över mig själv.

-

-

Det blev ingen kodak-moment-bild men de här kan jag i alla fall visa er (det får bli lite av en före-och-efter-bild.):

-

Här är Jack och Claire kanske en halv minut innan hon slår i sig

-

Och här har vi de blodiga tröjorna innan de åkte in i tvättmaskinen

Söndagspromenad

Idag förstod jag för första gången vad folk menar när de säger att Seattle är en av de vackraste städerna i världen. Här är en bråkdel av alla de (åttiosju) bilder jag tog idag under min entimmes promenad i Magnolia.

-

-

Kan ni fatta, här bor jag. Amazing.

Jobbig natt

Det har inte varit någon rolig natt i natt kan jag tala om. Vid tre-tiden vaknade jag av en mardröm. Folk hade dött till höger och vänster och till sist var det bara jag och mördaren kvar. Vi var ensamma i ett stort rum, förmodligen ett bibliotek, och hon gav mig en motorsåg som hon utmanade mig att använda. Jag tvekade för jag visste inte om jag skulle kunna använda ett sånt vapen till att skada en annan människa, även fast jag visste att hon var en mördare. Men nånting hände och jag blev rädd och svingade med motorsågen. Och träffade. Och när jag tittade upp så var det en bok jag hade sågat halvt itu. Men det läskiga var att boken blödde. Boken hade precis samma konsistens som en människa har, den var gjorde på kött och blod och jag hade precis sågat i den.

Precis här så fick jag nog. Jag sa till mig själv att "nej, jag vill inte se det här nåt mer, det är dags att vakna." Och så gjorde jag det. Jag vaknade. Jag var alldeles skärrad. Var tvungen att sätta på ett avsnitt av Scrubs så att jag inte skulle sjunka ner i samma dröm igen.

Sen när jag väl somnade igen vad tror ni jag drömde om då? Att jag skulle bli hängd(!)

Jag hade gjort nånting som hade brutit mot en flera hundra år gammal lag och nu skulle jag bli hängd för det. Jag försökte rymma men de fångade mig till slut och jag var helt hysterisk. Jag grät och grät och grät. Jag försökte vädja till dem att de inte kunde hänga mig för det där lilla. (Tyvärr kommer jag inte ihåg vad det var jag hade gjort. Men jag vet att det egentligen inte var nåt märkvärdigt, men eftersom lagen sa att det var förbjudet så skulle jag hängas.) Det var hemskt. Panikkänslorna jag kände var så äkta. Jag ville verkligen inte dö. Och jag kunde inte förstå att jag skulle bli hängd för något så litet. Jag kunde inte sluta gråta, trots att jag försökte ta mig samman så jag skulle kunna prata med dem och övertyga dem om att det var fel så gick det inte. Tårarna och paniken fortsatte och nånstans i det här vaknade jag.

-

Jag som aldrig brukar drömma mardrömmar. Helt plötsligt är det två på en natt. Usch. Inte roligt. Hoppas det här var en engångsföreteelse för jag är helt slut.

Who am I and what have I done with me?!

Gissa vem som gick upp klockan åtta imorse för att träna? Jajamen, ni gissade rätt; er alldeles egna Caroline! Fatta!

Jag har inte förstått det själv än. Jag. Träna. Klockan åtta. På en lördagsmorgon. Det går inte riktigt ihop. Men om jag börjar tvivla på mig själv imorgon så kommer jag i alla fall ha träningsvärken som kan intyga det. För tro mig, jag kommer vara in pain imorgon. Jag gick på ett sånt där Aerobics Step-pass, det hette Body Shop och f*n vad jobbigt det var. Egentligen tror jag att det var ganska precis rätt nivå för mig, men eftersom jag inte tränat på evigheter så blev det riktigt svettigt där på slutet. Men ändå, åh vad skönt. Man glömmer bort hur skönt det är att träna när man inte gjort det på ett tag. Nästa pass tror jag kommer bli på måndag; då ska det bli till att testa Yoga.

Citat från "Special Topics of Calamity Physics"

"I pretended to be somebody I wanted to be until I became that person. Or he became me. In the end a man turns into what he thinks he is, however large or small."

-
- Jag tror stenhårt på den filosofin.

Ambush!

Hahaha. I samma stund som jag sitter och skriver det här har jag fem små-killar som försöker låsa in mig på mitt rum. För en stund sen försökte de barrikera trappan så jag inte skulle kunna komma ner i källaren. Men nu när jag har lyckats så de bytt strategi, nu försöker de göra vad som helst för att jag inte ska kunna komma ut.

...

5 minuter senare.

Haha, jag kunde inte motstå att klättra ut genom fönstret. Snacka om att de blev paffa när jag hoppade fram mitt i allt barrikerande. Undrar om det här är ett beteende som jag drar till mig? Precis den här situationen var jag med om när jag jobbade på dagiset i våras. Då var det också ett gäng små-killar som försökte låsa in mig i ett rum (den gången var det ett badrum).

-

Så här ser det ut i min dörröppning just nu:

Jag har öppnat Pandoras Ask

Jag visste att det skulle bli så här. Jag visste att så fort jag skulle börja känna mig bekväm här och pengarna börjat rulla in så skulle mitt shoppande också börja. Igår handlade jag för nästan $100. Idag har jag handlat för $65 till. Skor för tusen kr... Födelsedagspresenter för sexhundra kronor... Om det fortsätter så här blir det AS nästa (Anonyma Shopoholister). Men, men. Vad ska man göra när man har en massa pengar och ingenting att lägga det på?

-

-
Dagens inköp:

-

Ikväll ska jag träffa Candice och Jasminka och lite av deras folk. Vi ska äta på en marockansk restaurang downtown, det ska bli intressant (eeh?). Men det ska bli skitkul att äntligen få träffa lite folk. Jag känner att jag har börjat sakna att umgås med folk i min egen ålder.

*pling* Där har vi Candice och Jasminka, måste gå. Skriver imorgon!

Dagens inköp:

Ett par byxor $15, en top $5 och världens bästa födelsedagspresent $70(!!!).

-

-

Snacka om att det sved i plånboken när jag betalade för Wii-spelet. 70 j*vla dollar + skatt = $75. Det motsvarar ungefär 600kronor. Men jag kunde verkligen inte motstå det, det är den perfekta födelsedagspresenten. Om ni inte förstått det så är det ett TV-spel jag köpt till Jack. Det är ett Star Wars Wii-spel där man har "äkta" light sabers att slåss med, och som det Star Wars-fan han är så vet jag att han kommer bli överlycklig. Men ändå... 600kr... *gråter lite inombords*

Vilken tur då att det är så billigt att köpa kläder. :D Ett par jeans och en stickad top för mindre än 200kr, det känns ganska bra faktiskt.

-

Ja, ja, nu ska jag iväg och hämta ungarna i skolan. Skriver mer ikväll om jag hinner. P och J kommer inte hem förrän sent så det är upp till mig att fixa mat och lägga ungarna. Jag planerar att laga spagetti och köttfärssås, mums!

Jag läste nyss ett mail som mamma skickat. Det var en massa citat från barn i olika åldrar. Här är den absolut bästa:
-
Isabell, 7 år - Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att man har samma färg på hjärtat.

Min helg

Innehåll:

- Filmen The Changling

- Seg-dag

- Skype-dejt med Alex

- Middag med Jack, Claire och Candice på Old Country Buffet

- Glass i stora lass

- Keg cups

- Sleepover hos Candice

- Falsk-leg

- Mongolisk lunch med Candice och James

- Lyckokakor

- Bride Wars på bio

- Gigantiska snacks

- Insomnia

-

Lördags-middag

-

Problemet med en all-you-can-eat-buffet är att det även innegår en all-you-can-eat-dessert

-

We all scream for ice cream

-
Citron-smajl

-

De traditionella amerkanska keg-cupsen! Cheers!

-

Här är leget som Candice tyckte jag skulle använda så vi kunde hänga med killarna på Casino.

Eeeh... Fråga: Ser jag ut som en blond 27-åring på 1.60cm som väger 70kg?

-

Det här är alltså en MELLAN popcorn och en MELLAN läsk.

They were gigantor.

-

Jag får knappt runt min hand runt MELLAN-läsken!

Ännu en film

Jag läste nånstans att:
"You know you're an au pair in America if you've seen more movies this past year than you've seen your whole life."
-
Haha, jag börjar förstå vad de menar.

Igår var jag och Candice och såg Bride Wars på bio. Det var en helt vanlig romantisk komedi förutom det faktum att det handlade om vänskap istället för kärlek. Kate Hudson är en av mina favoriter i den här genren och Anne Hathaway är aldrig fel. Roliga, söt, lättsam, men det var ingenting man inte sett förrut. Om ni är ute efter en enkel film som kan roa er för stunden, se den här, men om ni bestämmer er för att hoppa den så lovar jag att ni inte missar nånting.

Tre snabba från nyårsafton

Chips, Cola Light, bok och dator. Vad mer kan man önska sig på nyårsafton? (Eeeh, allt?)

-
Skål för mig själv på tolvslaget!

-
Well, at least I had a fire

Bilder från Whistler, Canada

Äntligen har jag fått ändan ur vagnen och tagit fram lite bilder från min Canada-trip. Men jag varnar er, don't get your hopes up, bilderna är få och inte särkskilt roliga. Jag var riktigt dålig på att ta kort där uppe. Är dålig på att ta kort över huvudtaget. Jag tror det beror på att min kamera är så dålig, jag blir bara deprimerad när jag tar fram bilderna på datorn och de är helt suddiga och tråkiga. Får ta och köpa en ny nån gång... Anywho, här har ni dem:

-
Här är utsikten från vårt rum (jag delade rum med Jack och Claire)

-

P och barnen, första dagen ute i backen

-

Här är utsikten då jag sitter i skidliften för första gången

-

Lunchpaus!

-

Pizzalunch (it looks disgusting doesn't it?)

-
Här är jag när jag gett upp skidorna och bestämt mig för att gå ner istället

-
Och så här glad var jag när jag kom ner

-
Min räddare i nöden (den som säger att mat inte löser några problem har aldrig smakat choklad)

-

Om de här bilderna inte var tillräckliga så kommer jag lägga upp fler bilder på Facebook snart. Jag återkommer med datum.