2008-05-31

Tidig 20-årspresent

Det här är så sjukt så det är inte sant. Sjukt. SJUKT! Jag är fortfarande chockad...
-
Klockan var tio över tolv idag när min mamma kom in i mitt rum och sa "Nu är det dags att gå upp!". Hon skulle iväg och hjälpa min mormor som fyller år idag, (jag ska dit till halv tre.) Jag mumlade nånting till svar och vände på mig för att somna om.
Ett par minuter senare kom hon in igen och sa "Nu får du gå upp. Jag måste gå, men jag har en liten present till dig först." Jaha tänkte jag, undrar vad det kan vara. Tankarna har inte riktigt kommit igång en men jag hinner tänka att det kanske är kläder. Kanske ett sommarplagg av nåt slag. Eller en bok. Jag hade ingen aning. Sen kom jag på det! Det var ju så klart de där biobiljetterna som jag hade sett liggandes på bänken igår när jag kom hem från jobbet. Så jag gick ut i köket och där låg de(!) och brevid dem låg det en ask med mitt namn på. Jaha... Så jag hade fel. Jag tar den lilla asken och öppnar den...
-
-
-
...och där ligger ett par bilnycklar.
*tystnad*
Bilnycklar.
*ännu mera tystnad*
BIL - nycklar
*chock*
B I L N Y C K L A R ! ! !
-
-
-
Fattar ni hur galet det här är?! Inom loppet av ett par minuter har jag blivit ägare till en liten grön Huyndai Accent.


Krejsi!
Great Trench below!

2008-05-26

25-26 maj 2008 - S

En händelsefull helg

Gamla vänner. Nya vänner. Jakobsberg. Åkersberga. Stockholm. Universitetet. KTH. Pojkar. Flickor. Stockholmare. Västeråsare. Londonbor. Sena nätter. Tidiga morgnar. Allt i ett och ett i allt.
Starttid: 24:e maj 01.52
Sluttid: 26:e maj 22.44

2008-05-20

Ni måste se det här!

Okej så så här var det. Det var två killar (John och Adam) som nån gång på åttiotalet räddade en lejonunge. De tog hand om honom, och matade honom och han levde med dem i deras lägenhet i London. Efter några månader hade det "lilla" lejonet blivit så stort att han inte kunde stanna längre så de flyttade honom till en nationalpark i Kenya (tror jag). Efter ett par år åkte John och Adam till Afrika för att kolla hur deras lilla husdjur hade det i sitt nya liv. När de kom dit fick de höra att "Visst, ni får träffa honom men han kommer aldrig kommer ihåg er". Det här är vad som hände:

~

http://www.youtube.com/watch?v=-LnW14vRO_M

~

Christian the Lion

2008-05-19

Great Trench below!

The Aware
Gilfeather
The Tainted
'
- Blaze - Flame - Tor - Kelwyn - Ruarth - Elarn - Dek - Morthred - Anyara -

2008-05-15

Kan man lära sig att bli ambitiös?

Vad jobbigt det ska vara att förbereda saker. Jag börjar upptäcka att jag förmodligen är den mest oambitiösa människan jag känner. Jag orkar verkligen inte med saker som tar för lång tid. Om jag väl har bestämt mig för nånting så vill jag att det ska vara klart så här *knäpper med fingrarna*. Jag vill inte behöva göra en massa saker för att nånting ska hända, typ spara pengar, skriva mejl, ringa runt. Jag har ju bestämt mig att jag vill göra det så varför kan det inte bara vara klart så?
Som med körkortet. Det var nån gång i slutet på december som jag bestämde mig för att jag skulle ta körkort. Alltså verkligen bestämde mig. Det var inte som tidigare när man gått och tänkt "Ja ja, jag ska ta körkort - nån gång.", utan jag hade bestämt mig. Och om jag nu hade gjort klart att jag tänkte ta det där körkortet, varför kunde jag bara inte ha haft det i handen där och då? Varför var jag tvungen att gå på de där olidliga lektionerna i tre månader. Och spara pengar i tre månader. Och vara nervös inför uppkörningen i tre månader. Vad var det för mening med det. Nu i efterhand är jag förvånad över att jag ens klarade det. Inte uppkörningen, den gick gallant. Nä, jag förstår inte hur jag klarade av att ta alla dessa lektioner i alla dessa månader utan att tröttna.
-
Jag är en sån person som hela tiden får jätteroliga idéer och blir jätteexalterad över dem, tills jag inser hur mycket jag måste göra för att idéerna ska funka. Som den här AuPair-grejen. Jag tycker verkligen att det skulle vara jätteroligt att vara i USA i ett år och jobba. Jag har ingenting som håller mig tillbaka och det finns ingen egentlig anledning till varför jag inte skulle göra det. Men så tänker jag på alla saker jag måste göra; skaffa erfarenhet, fixa referenser, göra en hälsokoll, gå på intervju... Och helt plötsligt tappar jag intresset! Varför måste jag hålla på med alla de här andra grejerna för, jag har ju bestämt att det är det här jag vill göra? Och jag vill göra det nu(!). Jag vill hoppa på ett plan imorgon så att min nya jätteroliga idé kan sättas igång nu(!).
Det här mönstret har följt mig hur länge som helst. Ta mitt studerande till exempel. I januari bestämde jag mig för att jag ville höja mitt betyg i Samhälle A (som f.n. är G). Jag fixade alla böcker, jag kollade upp alla betygskriterier och jag bokade in ett prov som skulle ske nån gång i mitten på februari (och som kostade 500kr ). Och jag var jätteglad, för jag var ju på väg att höja mitt betygssnitt för det var det jag hade bestämt att jag skulle göra. Mm.. Tror ni att det hände? Nä! För nånstans på vägen så insåg jag att jag faktiskt måste göööööra så att jag klarar det där provet också och det gjorde jag ju självklart inte. (Pluggade, inte provet. Eftersom jag inte hade pluggat så gick jag inte ens på provdagen.)
-
Undrar om det finns nån kurs man kan gå där man får lära sig att bli mer ambitiös? OCH ge en mer tålamod. För jag tror det har lite med saken att göra också. Tålamod. Jag skulle kunna göra alla de där sakerna om jag visste att allt skulle vara klappat och klart inom ett par dagar. Men jag orkar verkligen inte gå runt och vänta på att saker ska ske. Om jag bestämt mig för nåt vill jag att det ska ske NU(!), inte sen efter att jag gjort tusenmiljoner grejer och det har gått femtioelva månader.
Utrycket "Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge" är aldrig nåt som jag har lärt mig. Den logiken finns inte i min hjärna. And it sucks!! För vet ni hur tråkigt det är att få en massa roliga idéer som man blir jätte-excited över som sen bara rinner ut i sanden. Och enda anledningen var för att man inte har orken (läs ambitionen och tålamodet) att fixa allt som behövdes. Vet ni hur mycket roligt jag skulle kunnat gjort i mitt liv om jag bara hade haft tillräckligt med vilja att sätta det i verket...
Jag skulle ha åkt på språkresa.
Jag skulle ha varit voluntär på ett läger i Afrika i två veckor.
Jag skulle ha åkt utomlands med min tjejkompisar.
Jag skulle ha bott och jobbat i England ett tag.
Och låt oss inte glömma - jag skulle ha haft ett högre betyg i Samhälle A.
-
Och den enda jag har att skylla för att inget av det här har hänt, är mig själv.
Och det känns rent ut sagt för j*vligt.
-
Oj vad mycket jag har skrivit nu. Det verkar som om jag hade en del på hjärtat ikväll. Men eftersom jag inte vill att det här inlägget bara ska vara negativt så tänkte jag ta och avsluta med att räkna upp ett par av mina "roliga" idéer som jag faktiskt har utfört.
Jag började dansa.
Jag har bott och jobbat i Grekland.
Jag är utbildad bartender.
Jag haft medlemmarna i Bounce som mina lärare.
Jag har tagit körkort.
-
Jag hoppas att jag lite senare kommer kunna lägga till det här på listan:
Jag har jobbat som AuPair i USA i ett år.
Jag varit i Göteborg en helg och levt livet med mina tjejer.
Jag har vara tillbaka på Kos.

2008-05-13

Make-over

Undrar om det inte är dags att ge bloggen en liten make-over igen. När jag först började skriva (i oktober förra året) var den rosa. Sen när vintern kom och allt var grått och tråkigt blev den blå. Jag tror det är dags att ge den ett nytt utseende igen. En ny färg som passar alla vårkänslor som spirar inom mig.

2008-05-12

Planer, planer, planer.

Bara en massa planer. Aldrig nånting som faktiskt sätts i verket. Aldrig nåt som händer.
-
Det var faktiskt meningen att det här skulle bli ett glatt inlägg, där jag skulle skriva om alla roliga saker som kommer hända de närmaste månaderna. Men jag gjorde misstaget att läsa mitt förra inlägg, och helt plötsligt blev jag lika nedstämd som jag var när jag skrev det. *bläsch*
-
Men istället för att sitta här och skriva ännu fler deprimerande saker som bara kommer göra att jag känner mig ännu värre så tänker jag följa den ordinarie planen. Här är en lista över allt jag måste få gjort:
-
Jag ska/måste...
1. ringa Apollo och kolla flygbiljetter till Kos
2. mejla till AuPairInAmerica ang. min hälsorapport
3. kolla tåg/flyg till Gbg
4. bestämma när jag ska praktisera på Marias dagis och sen ringa Maria
5. göra ett semester-schema till jobbet
6. hjälpa syster med bröllopskorten
7. bestämma vad jag ska ha på mig på studentskivan med temat "Kom som du inte är"
8. (kanske) åka in till stan och köpa den där klänningen som jag egentligen inte har råd med
9. plugga!
-
Onsdag: Posten på dagen. HL på kvällen. A's studentskiva på natten.
Torsdag: Plugg på dagen. HL på kvällen.
Fredag: Lunch m. Malin. HL på kvällen. Utgång på natten?
Lördag: Sovmorgon. Middag m. Malin. Ricko's på kvällen?
Söndag: Ledig hela dagen.
-
Juni-planer: Göteborg. AuPair-intervju. Midsommar. Alex 20 år.
Juli-planer: Kos.
Augusti-planer: Bellas landställe. Börja plugga igen?
-
So there you have it. Lägg till en massa arbetsdagar och ett antal "fikor" så har du mitt liv i en liten ask. Som det kommer se ut de närmaste månaderna i alla fall.

2008-05-06

Hur kommer det sig att jag inte har nåt att skriva om längre?

Det är så tråkigt. Mitt liv ... Samma sak dag ut och dag in. Inget nytt händer förutom att vädret bli bättre och bättre för varje dag. Men hur kul är det att prata om vädret egentligen. Jag skulle vilja skriva om aktuella händelser, filmer, böcker, tankar, idéer, men det finns verkligen ingenting här uppe *pekar på min hjärna*. Jag är fullkomligt tom. Tråkigt tråkigt tråkigt tårkigt tkråigt, tirkågt. (Vet ni att människor kan läsa och förstå en text trots att bokstäverna i orden är huller om buller, så länge den första och sista bokstaven är samma.) ex: Jag tcekyr mtit liv är psis-trikgåt jsut nu! eller: Tnäk om det sulkle knuna hdnäa nåt säpnadne för en gnågs sukll!
Tänk på den du.
Precis.

2008-05-01

Valborgsmässoafton 2008 - *trött i kroppen*

Om ni nu trodde att ni var på väg att läsa om min skit-roliga, hel-vilda, jätte-sköna Valborgs-kväll så trodde ni fel. Jag har faktiskt precis kommit hem från jobbet. Har spenderat kvällen med att jobba för första gången på Jakans coolaste (läs enda) nattklubb. Det var helt okej med folk och med tanke på att vi var en man kort i baren så tycker jag det gick riktigt bra. Kände mig lite ringrostig där i början, det var ju faktiskt ett tag sen man stod och blanda drinkar. Men när man väl kom in i det gick det fort och nu är jag helt slut så jag ska gå och sussa. En flicka som jag behöver ju sin skönhetssömn - speciellt eftersom hon börjar jobba igen om tio timmar. God natt!