2008-09-28

Tomhet, romantik och böcker

Söndagen den 14:e september lade jag upp det här inlägget. Då hade jag läst ut första boken i den så kallade "Twilight-sagan" och jag hade precis skickat iväg en beställning på fortsättningen. Idag, två veckor, tre böcker och ett-tusen-niohundra-fyrtiosju sidor senare så har jag läst ut den sista.
-
Och nu sitter jag här och deppar över att de är slut. Jag känner mig nästan lite övergiven...
-
Jag vet att det är dumt att fastna så för en bok, men jag kan inte hjälpa det. Det är så jag fungerar. Jag blir hopplöst förälskad i både filmer och böcker och när de tar slut så är det som att jag förlorat en liten del av mig själv. En del som jag oftast hittar ganska snabbt igen, men som, under den bråkdelen av mitt liv som jag fortfarande är kvar i den där andra världen, gör att jag känner mig alldeles tom. Det är så jag känner mig nu. Tom.
-
Tom och glad. För även om jag har ett litet hål i mitt hjärta just nu, så är det ingenting jämfört med den otroliga upprymdhet jag kände när jag läste böckerna. Det går inte att beskriva den känslan jag får när jag läser en riktigt bra bok. Det enda jag egentligen kan jämföra det med är känslan man får när man är kär. Det låter jättedumt att jämföra kärlek med nånting så trivialt som att läsa, men det är så jag känner. Och jag anser att jag är riktigt lyckligt lottad som kan bli så berörd av att göra något så enkelt som att läsa. Det är nästan så att jag tycker synd om folk som inte tycker om att det för de kommer aldrig få uppleva den känslan jag får när jag än en gång fastnar för en bok och sen blir totalt uppslukad av en annan värld.
-
Så även om jag känner det här tomrummet nu, så är jag jätteglad över att ha fått uppleva en liten del av den värld som Stephenie Meyer (författaren) drömt ihop. Som de brukar säga. Det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls. (Även om jag bara pratar om förälskelser till sagor) :)

- Innerst inne är jag allt en liten romantiker.
(Än en gång vill jag påminna om att inte blanda ihop min definition av en romantiker med vårt samhälles definition av romantik. För mer information se nedanstående förklaring:)
-
romantiken, kulturströmmning från slutet av 1700-talet till mitten på 1800-talet. Uppstod i reaktion mot den förnuftstro, materialism och mekaniska världsbild som gällde inom kulturen under upplysningen. Till skillnad från upplysningen, som betonade förnuftet, hävdade romantikerna att det var känslan som var kärnan i tillvaron. Den återknöt till Platon och Plotinos, och vann anhängare bland mystiker och känslomänniskor. Studiet av själen och metafysiska spekulationer, kombinerades med en ny syn på konstnären som ett skapande geni. Formerna, som varit strikt bundna och allmängiltiga, löstes upp och en större individualitet tilläts. Intellektets betydelse avtog till förmån för den inre, subjektiva upplevelsen, fantasin och känslan.
-
Andra böcker jag förälskat mig i:
Harry Potter-serien av J.K Rowling
Age of the five av Trudi Canavan
Ryttare i brons av Paullina Simons
Svindlande höjder av Emily Brontë
The Black Magician Trilogy av Trudi Canavan
The Girl in Times Square av Paullina Simons
Jane Eyre av Charlotte Brontë
-
- Undrar vad det betyder att alla mina favoritböcker är skrivna av kvinnor...

Veckan som gått

Så var det söndag igen. Ännu en vecka har passerat och ingen livsavgörande förändring har skett. Jag har ändå hunnit med en hel del grejer den här veckan, och kanske till och med fått ett minne eller två som jag kommer hålla fast vid hela livet.
Jag har...
scrap-handlat.
post-jobbat.
pub-jobbat.
skåpbilat.
elbilat.
20-årsfirat.
klubbat.
konsertat.
6-årsfirat.
läst.
dansat.
skrivit.
och mycket mycket mer...


2008-09-27

Jason Mraz - LIVE

Wow... Jag menar, wow! Man glömmer vilken otrolig känsla det är att gå på konsert. Jag har precis kommit hem från Jason Mraz's konsert som hölls på Arenan i Fryshuset, och trots att jag har haft mensvärk, ryggont och trötta fötter hela kvällen så har det varit alldeles underbart. Varför gör man inte sånt här oftare för?
-
Jason Mraz är JÄTTEBRA live. Hundra gånger bättre än vad han är inspelad. Det går nästan inte att jämföra. (Det är därför, Karro och Maria, som vi älskar 1000 things så mycket; för den är inspelad live.) Känslan man fick när han gick upp där och spelade I'm yours... Det går inte ens att förklara.
-
Med risk för att börja prata sönder saker, eller snarare skriva sönder saker, som jag brukar göra när jag känner mig emotionell så tänker jag avsluta här. Jag tyckte konserten var underbar och självklart tänker jag inte lämna er utan att låta er lyssna på ett par av hans låtar sjungna LIVE.
-




-
- Tack Alexandra, för en underbar 20-årspresent!
ps. Jag ska inte glömma bort att nämna Ingrid Michaelson. Hon var förband till Jason och hon var också riktigt bra. Så bra att jag till och med köpte hennes album när showen var slut. Om ni är snälla kanske jag lägger upp en av hennes låtar här så ni också får lyssna. Men det får bli en annan gång. Ni får njuta av Jason så länge. Tills vidare.

2008-09-21

The Phantom Of The Opera

Jag hade glömt bort hur mycket jag älskar den här filmen (musikalen). Konstigt nog så var det en deltagare från Idol 2008 som påminde mig om det. Hon kom in till juryn och det första hon sa var "att hon ville inte skryta, men ibland förväxlas hennes sång med fågelkvitter". Uh oh, tänkte jag, det här bådar inte gott. Och när hon sen började sjunga The Phantom of the Opera så var jag bara tvungen att gå därifrån. För även om hon hade sjungit den bra (vilket hon inte gjorde), så finns det ingen som kan mäta sig med den versionen de gjort i filmen. Man blir alldeles mezmerised (kom inte på ett tillräckligt bra ord på svenska) och det är så att håret reser sig på armarna.
Om inte min film hade varit utlånad just nu så skulle jag sitta bänkad framför tv:n, men som det är nu får jag nöja mig med låtar och klipp från internet. Och självklart tänker jag dela med mig.


Senaste nytt

I förr går torsdag - böcker! Fortsättningen på Twilight-böckerna har kommit och jag är överlycklig. Kommer spendera varje ledig stund med dem tills de är utlästa.
Igår fredag - nytt jobb. Det gick jättebra och ska jobba där torsdag, fredag nästa vecka igen.
Idag lördag - chaufför/barnvakt. Passade W medan syster var på bröllopsmottagning. När klockan var elva gav jag mig in mot stan för upphämtning av de festande gästerna.
Imorgon söndag - Linda. Vi beger oss till Jordbro för att möta upp Linda och lilla bebisen. Det var på tok för länge sen sist.
Nästa vecka - ? Förutom att jag ska jobba torsdag, fredag så ser det ut att bli en lugn vecka.

Sen tänkte jag avsluta med ännu ett klipp från So You Think You Can Dance, men för en gångs skkull är det ett dans-solo jag visar.

Will - Get up offa that thing

2008-09-17

En grej jag snott av Karro:

Jag tycker alltid såna här små test-frågor (eller vad jag nu ska kalla dem) är roliga att läsa. Det känns som om man får veta små detaljer om människor som man kanske inte fått veta annars. Så nu tänker jag också svara på ett. Kanske mina vänner får reda på nåt om mig som din inte visste innan.

Favoritcafé: Cyber (forever in my heart)
Favorittidning: Jag är en bok-tjej
Bästa saken som händer i vinter: Julen så klart (och min eventuella flytt till USA)
Favoritplagg i garderoben just nu: Halsduken
Längd: 170cm
Vanligaste färgen på mina kläder: Svart
I höst kommer jag att gå klädd i: En tjock och varm vinterjacka
Men absolut inte i: Kjol (tyvärr)
Mig själv med tre ord: Positiv, jordnära, romantisk (den gamla definitionen, inte dagens röda rosor och promenader i månskenet)
Jag tränar: Dans is the shit
Höger- eller vänsterhänt: Höger
Humör just nu: Alldeles för pigg
Är det nåt du absolut inte äter: Oj, det är för mycket för att orka lista
Kläder just nu: Stor T-shirt
Vad sa du senast: Räknas skratt som något jag sagt?
Fisk eller badkruka: Fisk

Spelar du nåt instrument: Tyvärr inte. Kanske är dags att börja...
Morgon- eller nattmänniska: Definitivt natt
Sparare eller slösare: Slösare
Har du några homosexuella vänner: Inte vad jag vet
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Absolut
Hur många barn vill du ha när du blir stor: Ett par stycken
Vad ska barnet/barnen heta: Om jag får en son ska han heta Caspian
Bio eller promenad: Vad sägs om en promenad till bion?
Är du kittlig: Ja
Rädd för insekter: De flesta
Största svaghet: Tålamod/ambition
Det här är jag bra på: Lära mig nya saker
Bästa bok: Just nu, "Twilight" av Stephenie Meyer
Chips, morötter eller godis: Chips
Chips, Pizza eller hamburgare: Chips
Tänker du någonsin tatuera eller pierca dig: Är redan tatuerad
Stökigt eller välstädat: Antingen eller, men sällan nåt mellanting
Gillar du att sjunga: Ja (men det betyder inte att jag kan)
Anser du att du är stark: Tyvärr inte
Använder du knark: Det kan jag inte påstå
Kaffe, te eller inget: Te
Har du en besatthet: Jag tror faktiskt inte det
Vem är din bästa vän: Det varierar
Civilstånd: Singel

2008-09-16

Det enda jag har att säga är: Mia Michaels är otrolig.

Katee & Twitch
Duffy - Mercy
Disneyfilmer är underskattade.

2008-09-15

-
Mind over matter.
-

"Personligt brev" till min au pair-ansökan

Jag vet att det förmodligen inte är nån där ute som kommer orka läsa igenom hela det här inlägget (förutom min mamma förstås), men om nån gör det - snälla ge mig lite feedback. Efter att ha suttit och stirrat mig blind på det här brevet i gud-vet-hur-många timmar, slipat, finslipat och sen finslipat lite till, så har jag nu ingen objektivitet whatsoever kvar i mig. Så ni med era nya fräscha ögon, hjälp mig att göra det här till det bästa brevet en "Host Family" kan få.
-
-
Dear host family.

I don’t really know what I can write about myself that you don’t already know from my application. But I’ll start from the beginning.
My name is Caroline Åkerblom and I’m nineteen years old. I was born on the 27th of October 1988, which means that by the time I go to America I’ll have turned twenty. I live in a place called Jakobsberg which is a suburb to Stockholm - the capital of Sweden. I’ve lived here all my life so I consider myself more or less a city-girl. (Although I doubt Stockholm’s “city-life” is anything compared to the big cities in the United States.)

I’ve been told that what you probably are the most interested in is my childcare experience so I’ll get to that right away. I have two older siblings who both have children, and I’ve been around them, helping them, playing with them ever since they were born. My youngest niece who is six years old is the one I’m closest to. I see her all the time, and whenever my sister needs a babysitter I’m the first one she calls. When we’re together I try to come up with fun activities for us both to do, such as baking, going to the park, or just plain and simple playing a board game together.
Then there’s my brothers children, they are all between the ages of twelve and seventeen so I haven’t done a lot of actual “babysitting” with them. But I do help them with homework from time to time and whenever they feel they need someone “younger” to talk to they come to me.
A part from me babysitting my relatives I recently worked as an intern at a nursery school. I was there for about three weeks and I was hooked after the first day. The job there included everything from playing with the children to helping them go to sleep at “nap-time”. Whenever I think back on my time there I get mixed feelings. I get really happy because it was by far the best job I’ve ever had and then I get sad because I miss it so much.
After being at the nursery school I realised how much I love working with children (I even asked them if I can work there as a substitute teacher before I go abroad.) and the idea of going to America to work as an au pair made me even more excited.

When I graduated from gymnasium little over a year ago I spent three months in Greece. I felt I needed to do something for myself for once, so I signed up for a bartending course. It lasted for four weeks and when it was finished I stayed and worked for the rest of the season. The reason I went there was because I wanted to do something different after having gone to school for so long and I wanted to experience something on my own. The summer of 2007 was by far the best summer of my life and I hope a year in America will be even better.

The reason I chose America as the country to go to is because I find it a fascinating place. The people, the language, the culture… It seems so different from myself and the typically Swedish upbringing I’ve had. I haven’t actually been to America so all I’m basing this on is what I’ve seen on TV and read in news papers, but I’ve always wanted to go there. I want to see what it is that everybody is talking about.

What else can I tell you about me?
I’m a fun, loving, positive person who’s always looking for new activities and new experiences. With that said there are a couple of things that always stay with me. One is my passion for dancing. I love to dance. If I could I would do it every day for the rest of my life. Unfortunately I didn’t discover my passion for it until I was about sixteen, and by then it was too late to start any real career move that could include dance. So instead I started taking evening classes and I have been ever since. I’ve tried everything from classic ballet to feminine hip hop and I hope I will get a chance to continue this even when I’m in America.
Another thing that I love is movies. I love watching movies and I love the art behind making one. I love the fact it gives you an opportunity to escape the real world for a couple of hours and just get completely absorbed in someone else’s problem (even though they’re fictional). I still haven’t figured out exactly what I want to do with my life but if I were to get a chance to work in the movie industry, whether it’s editing, directing or simply getting coffee for one of the actors, I would be in heaven.
Another thing that has always been consistent in my life is my interest in reading. I’ve been reading ever since I learnt how to spell my name and my book collection gets bigger every the day. You can barely let me walk by a book store without me going in and buying at least one book, usually more. For the past years I’ve been reading almost exclusively in English. I feel that you can express yourself so much better using the English language compared to the Swedish and I’m hoping I will get a chance to take some sort of literature class if I go to the States.

So now you’re wondering how I came to choose the Au Pair In America programme. Well, for the past year I’ve been walking around wondering what I should do with my life. I’ve taken any job I could get my hands on hoping it would give me some inspiration to what I want to do. And everywhere I go people are telling me I should go back to school and get a degree and “make something of myself”. And yes, I do want to do all those things, but I also want to travel and see the world and experience new things, and I want to do it while I’m still young enough to do it.
And that’s how I found Au Pair in America. It seemed like the perfect opportunity for me to do all those things I’ve been wanting to. And at the same time I get to live in a family where I can grow and make myself useful. It will be the biggest adventure and the biggest challenge I’ve ever been on and I can’t wait for it to start.

I look forward to hearing from you!

Yours sincerely
Caroline

2008-09-14

Jag vet att jag inte borde, men jag vill ändå...

Bloggen blir höstmörk

Så var det gjort. Bloggen har fått sin fjärde make-over (eller är det femte?).

Det blev mörkt den här gången. Riktigt mörkt. Jag som alltid har sagt att jag inte vill ha en blogg där texten är mörkare än bakgrunden för det blir så jobbigt att läsa då. Men den här gången kunde jag inte motstå frestelsen att för en gångs skull använda mina favoritfärger; svart, rött och vitt. (Jag erkänner att jag fuskade lite med det vita och använde en ljust grå istället, men på det sättet "sticker" det inte lika mycket i ögonen när man läser.) Sen tyckte jag det passade bra med en mörk blogg nu när sommaren är slut och hösten är över oss.

Hösten har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Det är den tiden då luften blir klarare och nätterna mörkare och man får chansen att börja om igen.

Twilight-serien

*kärlek*
-





*kärlek*

2008-09-12

ps. Det verkar som om jag hittat tillbaka till min inspiration *blink blink*

Experiment #1

De som känner mig vet att jag inte dricker kaffe. Jag är en te-drickare. En ganska stor te-drickare. Det är en väldigt ovanlig dag om jag inte fått i mig minst en kopp. Anywho. Igår gjorde jag misstaget och kollade hur min vattenkokare såg ut på insidan. Det här var vad som mötte mig:
-

Yuck!!
Och det här har jag gått och kokat mitt tevatten i varje dag!
-

Det var dags för en rengöring! (Det var nu mitt lite random inlägg från igår blev skrivet.)

Så för ett par timmar sen satte jag igång med mitt experiment. Jag kallade det "Diskmedel-i-vattenkokaren-experimentet". Det är inte världens mest kreativa namn men jag orkade inte komma på nåt bättre. And here's what happened. Jag har till och med dokumenterat det.

Diskmedlet är ihällt och vattenkokaren är igångsatt...


Vid det här laget börjar jag känna mig som den gula fisken i Hitta Nemo. (Ni vet han som är alldeles besatt av bubblor.) Och vattnet har börjat stiga...



Hihihihi.... Vattnet svämmade över och jag kände mig som en blandning mellan ett litet busigt barn och en gammal galen professor. *moahahaha*
-
Nu vet jag att ni är jättenyfikna på att se om experimentet lyckades eller inte. Målet var ju att rengöra vattenkokaren. Så här blev resultatet:

Hm.... Jag vet inte om det blev nån förbättring. Vi får ta och jämföra:
1. 2.
-
Jo men visst blev det bättre? En liten förbättring i alla fall. Fast jag tror inte den blev tillräckligt stor för att jag ska fortsätta koka tevatten i den. Så tills jag kommit på ett sätt att få vattenkokaren ren igen (och det kommer jag att göra) så blir det till att koka vatten på det gammalmodiga sättet - i en kastrull på spisen. Och även om "diskmedel-i-vattenkokaren-experimentet" inte gick så bra som jag hade hoppats så var det riktigt roligt att göra. Nästa projekt kommer bli "avkalkningsmedel-i-vattenkokaren". Om ni har tur så kanske jag dokumenterar det också.
Tills vidare.

2008-09-11

Nytt kalenderår = ny almanacka

Jag har varit i behov av en ny almanacka ända sen min förra tog slut (så i snart två månader alltså). Problemet hittills har varit att jag inte haft ett öre i plånboken så jag har inte haft råd att köpa en almanacka - inte nånting annat heller för den delen. Så nu när jag äntligen fått tag i lite pengar och ska gå ut och köpa mig en ny och fin kalender, då är alla bra slut! De enda som finns kvar är de här yttepyttesmå almanackorna där man får plats att skriva ungefär tre ord per sida eller de åh-så-fina skoldagböckerna där man kan välja om man vill ha Bratz eller Hello kitty på framsidan.
Så efter min non-succesful tripp till stan idag gick jag hem och bestämde mig för att göra ett försök på internet istället. Det sägs ju att man ska kunna hitta allt på internet. Men inte då. En kalender i storlek A5 med spiral verkar helt omöjlig att komma över.
Då kom jag att tänka på en grej som min syrra tipsade om för över ett år sen. Det var en sida på internet där man kunde designa sin egen almanacka. Texter, färger, innehåll, hela kitet.
-
Så om en sisådär två veckor kommer min nya, fina, personliga almanacka dimpa ner i brevlådan. 275kr inkl porto och frakt. (Ja, det är dyrt. Men så blir den ju riktigt jäkla snygg också.)
-
- -

- -


Intresserad? Gå in på http://personligalmanacka.paulanders.com/ och skaffa en egen.

Välkommen Maria

Just det! Jag har ju glömt bort... Vi har en ny bloggare med oss. Får jag ta och presentera min kära vän Maria. Nu har hon också hittat hit till bloggvärlden och vi ser med förväntan fram emot vad hon kommer tillbringa till vårt lilla samhälle. Välkommen Maria.

Ny årstid = nytt bloggutseende

Jag undrar jag om det inte är dags för ännu en make-over. Till bloggen alltså, inte mig själv (även om jag också skulle må bra av en). Jag börjar tröttna på det här bajsbruna, plus att jag igår fick veta att en killkompis till mig också har blogg och våra bloggar ser precis likadana ut. Det gjorde mig lite avtänd. Så nu är det dags för nåt nytt. Problemet är att jag inte gillar nån av de "mallar" som finns att välja på här på blogspot. Och att våga sig på att html-redigera är lite för avancerat för min smak. Hmm...
Jag får ta och lösa det där på nåt sätt.

Jag har gått tillbaka till min gamla hobby som bokhora...

Janet Evanovich's böcker om Stephanie Plum är hysteriskt roliga. Jag läste den första boken för cirka tre år sen och sen dess har jag arbetat mig igenom hela serien. På biblioteket häromdagen stötte jag på de senaste nyheterna, Lean Mean Thirteen och Fearless Fourteen (nr 13 och 14 i ordningen om ni inte förstod det). Och de är precis lika roliga som jag kommer ihåg dem.
-
I Fearless Fourteen får du möta:
  • Zook - en 14-årig pojke som spenderar större delen av tiden att spray-måla "Zook" på ställen han kommer åt, dessa inkluderar Stephanies bil, hennes mammas ytterdörr och Morellis hund Bob.
  • Grandma Mazur - är Stephanies mormor som blivit Zooks nya bästa kompis och som numera går vid namnet Scorch. Även hon har börjat dekorera sitt hem med grafitti.
  • Lula - Stephanies "partner-in-crime", har bestämt sig för att gifta sig, och det vare sig hennes pojkvän vill det eller inte.
  • Tank - Lulas pojkvän, ser ut som om han skulle kunna vara en av Britney Spears livvakter och kan för guds skull inte kan komma ihåg att han har friat - eller att han ens köpt en ring.

Citat:

- What are we looking for?
- Clues.
- Good thing I asked. I thought it might have been elephants.
-
- If he's home, we grab him and cuff him and drag him to the car. You have cuffs right? Stephanie asked.
- Not with me. You're the big-deal bounty hunter. You're supposed to have cuffs.
- I lost my cuffs. Okay, so we grab him and stun-gun him. Do you have your stun-gun?
- Sure I got my stun-gun. Lula pulled her stun-gun out of her big purse. Uh-oh, low battery.
I knew Lula had her Glock. And I knew it was loaded. But I didn't especially want her to shoot Coglin.
- How about I grab him and sit on him until he gives up? Lula said.
- I guess that could work.
(Notera att Lula är en stor, svart, ex-prostituerad som oftast går runt i neonfärgade latex-byxor och för små tröjor)
-
- Is that a bulletproof vest? See, now that's so insulting. That's like saying I'm not smart enough to shoot you in the head.
-
- I'll just go upstairs and get my purse, Grandma said.
I leaned towards her and lowered my voice.
- No gun.
Grandma Mazur carried a .45 long barrel named Elsie. It wasn't registered, and she didn't have a permit to carry concealed. Grandma thought being old gave her license to pack. she called it the equilizer. My mother kept taking the gun away, and the gun kept mysteriously returning.
-
Så. Nu är det bara för er att gå till närmaste bibliotek eller bokhandel och skaffa One for the money, den första boken i serien (eller Lovligt byte som den heter på svenska). ni kommer inte att ångra er.
Undrar vad som skulle hända om man häller diskmedel i vattenkokaren och sen sätter igång den?
Väldigt mycket bubblor förmodligen...

2008-09-09

Gaaaaaah!
Det låter så mycket att jag knappt kan höra mig själv tänka!

2008-09-07

Paus-underhållning II

Jag har fortfarande inte hitta den inspiration jag behöver för att börja skriva här igen så här kommer lite mera paus-underhållning.
Här är en blogg som jag ramlade in på:
Läs deras inlägg "Krönika" den är riktigt inspirerande. (ps. Jag vet att den är lång men läs den till slutet, jag lovar att det är värt det.)

2008-09-02

Paus-underhållning

Det känns som om jag har gått och tappat lusten för att skriva. I och med min ofrivilliga paus från datorn (då tangentbordet slutade fungera) så tog jag också en paus från bloggen och nu när tangentbordet är fixat vet jag inte riktigt hur jag ska ta mig tillbaka till skrivandet. Jag vill skriva. Jag tycker om att skriva. Jag försöker skriva. Men alla texter som jag börjar på verkar bara rinna ut i sanden och jag känner ingenting för dem.
Så tills jag hittar tillbaka till min inspiration så kommer jag försöka underhålla er med musik, dans och videoklipp. Här har vi ännu ett underbart dansnummer från årets So you think you can dance.

Chelsea & Mark
Leona Lewis - Bleeding love