Sorry love

Tänkte mest dyka in här och säga "hej", "jag lever" och "jag är hemma i Sverige igen". Det har varit en händelserik vecka med pub-rundor, fågelattacker och London-sevärdigheter, för att inte tala om nyårsfirandet. För er som följt min resa på Facebook vill jag bara säga att jag hoppas ni har tillräckligt höga tankar om mig för att ha sållat ut de sanna status-uppdateringarna från de falska.

Det var allt för nu, bilder kommer!

Upprepning

Än en gång sitter jag och pluggar biologi och än en gång känner jag att jag måste dela med mig av lite fakta jag stött på. Den här gången håller jag på med ett arbete som handlar om motion och dess inverkan på kroppen, och i min research har jag precis fått reda på att fetma och övervikt sprider sig som en epidemi över jorden snabbare än vad pesten gjorde på sin tid. Fatta! Pesten! Digerdöden! Överviktsproblemen i världen idag håller på att överskrida pestepidemin när den var som värst på 1300-talet. Förstår ni hur illa det är?

-

(Tror det här arbete håller på att förvandla mig till hälsofreak...)

Irony of life

Är mitt uppe i mitt biologi-pluggande men kände att jag var tvungen att titta in här en snabbis och dela med mig av lite nyvunnen information.
Enligt min källa är 1.4 miljarder människor på jorden överviktiga, (personligen tycker jag den siffran låter lite väl hög men låt oss för sakens skull anta att den stämmer) medan antalet svältande människor är 800 miljoner. Är det nån annan än jag som ser ironin i det här?

Onsdag-mitt-i-veckan

Lång dag idag. Men det är ingenting som en skön säng och två Scrubs-avsnitt inte kan bota. Men först ska jag läsa några kapitel i biologiboken; måste friska upp minnet när det gäller växtceller, fotosyntes etc etc före morgondagens lektion.

-

För övrigt så var min födelsedag lugn och relativt händelselös igår. Det märks verkligen hur hela "stohejet" med födelsedagar avtar från år till år. Men tack alla för era gratulationer, de gjorde mig jätteglad!

Juli juli!

Hm... Jag tror det är dags att sätta stopp för det här graviditetsskämtet. Jag har fått så många lyckönskningar nu att det nästan blivit lite läskigt. Sanningens ögonblick: jag är INTE gravid, och har aldrig varit. Den där bilden är tagen från när vi var uppe i Space Needle i lördags och jag kan säga att det blåste en hel del däruppe, varav massor av luft åkte upp under min klänning. (Just det luft! Ingen bebis. Luft!) Men när jag såg den där bilden kunde jag inte motstå att lägga upp den här och skoja lite. Ni får se det som ett försenat april-skämt, ett "juli-skämt" om ni så vill.

Juli, juli!

-

Sen måste jag helt ärligt säga att jag inte trodde det var nån som skulle gå på det. Om ni tittar tillbaka på lite tidigare inlägg, de upplagda för en sisådär två veckor sen till exempel, så har jag lagt upp tonvis med bilder där det är ganska självklart att jag inte har nån "bulle i ugnen"

Sen vet jag inte vad jag tycker om alla de här lyckönskningarna heller. Jag tvivlar på att nån av er egentligen var särskilt glad för min skull. Jag är ju för f*n bara 20 år! Jag är inte redo att skaffa barn! Och vem trodde ni att pappan var? Nån random amerikan som jag tänkte rymma ifrån genom att komma tillbaka hem till Sverige? Vad tror ni om mig egentligen?! Skäms på er!
-

Och skäms lite på mig också... Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Det var inte meningen att det skulle bli en så stor grej. Men jag måste erkänna att jag inte skrattat så här mycket på länge. Det bästa var när storasyster erkände att hon (för en sekund!) blev sur för att hon trodde att jag inte hade sagt nåt till henne först. Hahaha! Tro mig om nåt sånt här skulle hända på riktigt så skulle du vara den första att få veta det.

-

Och bara för att försäkra er om att jag talar sanning den här gången, lägger jag upp lite fler bilder från i lördags.

-

Se vad lite luft kan göra.

-

Inga stora magar på svenskorna här inte!

Det här kanske kommer som en chock...

...men jag kände att det var dags att berätta det ändå. Kommer i alla fall vara alldeles för svårt att dölja det sen när jag kommer hem så det är lika bra att jag tar det nu.

-

Carro har en bulle i ugnen:

Nya bilder uppe på Facebook för den som är intresserad. Både från Kalifornien och senaste veckorna i Seattle.

Nu finns det massa nya bilder uppe på Facebook. Logga in och ta en titt vet ja!

Konservativ?

Är det bara jag som är konservativ svensk eller är det verkligen okej att folk (läs killar, män, gubbar, sliskon) går runt utan tröja på stan? När jag står där och njuter i den gassande solen med en svalkande Blended Strawberry Lemonade i handen så är det sista jag vill se en lönnfet liten gubbe som är ute och rastar hunden iklädd endast ett par khaki-shorts. What the hell?!

Är det bara jag eller är det här verkligen okej???

Ska jag eller ska jag inte?

Kan inte bestämma mig om jag ska köpa en baseball-jacka till. Jag gillar verkligen min svarta och det skulle vara jättekul att ha en till i en annan färg. Men är det verkligen värt $65 till?
-

Här är Alyssa Milano i den som jag funderar på att köpa. (Den kommer från hennes kollektion Touch.):

-

Här är jag i den som jag redan har:

-

En annan sak att överväga är hur folk skulle reagera om jag har på mig en Pittsburgh-jacka ena dagen och en Detroit-jacka nästa. Tänk om jag blir attackerad? ^^

-

Vad säger ni, ska jag eller ska jag inte?

Regn och rusk

Regn, regn, regn. I det här vädret ryggar jag tillbaka bara av att titta ut genom fönstret. Jag tror det blir till att sitta inne idag, läsa lite, dricka te, kanske kolla på nån bra film. Nån som har några förslag?

Det har varit en lång dag idag

En lång helg överhuvudtaget nu när jag tänker efter. I fredags var det middag och improv med Fanny. Superkul! Igår tog jag en fika med Madde på dagen, sen på kvällen mötte jag upp en ny tjej (Sofia) downtown och då blev det mexikansk snabbmat till middag. (Också kallat tacos. Mums!) Efter det dök Madde och Louisa upp och då blev det Oreo's Milkshake och bio. (Adventureland - jättebra!) Det var efter bion som det där "nattliga äventyret" jag skrev om igår hände. Orkar inte berätta hela historien men kort sagt så missade jag min sista buss, blev "attackerad" av x antal killar (notera att jag överdriver ganska rejält när jag säger attackerad), hoppade desperat på en annan buss som höll på att ta mig åt helt fel håll och blev till sist räddad av Madde som kom och hämtade mig med sin bil. (Vid det här laget hade hon redan kommit hem, men hon hoppade in i bilen och åkte tillbaka ändå. En riktig ängel är vad hon är.)

Idag blev jag väckt vid elva av Fanny som frågade om jag ville följa med henne och Aimee till Alki Beach och njuta lite av solen. Absolut tänkte jag, tyvärr så hann solen försvunna innan vi kom dit och efter ett tag var det bara kallt att sitta där. Vi fick i oss en god lunch dock på ett jättemysigt surf/pub-ställe som låg längs strandgatan. Vid fyra-tiden var det dags för tjejerna att bege sig hemåt, Aimee skulle till kyrkan och Fanny skulle följa med. Fanny (som inte är det minsta religiös) beskrev det som att "den här kyrkan är så långt bort man kan komma från kyrkan, men som fortfarande är en kyrka". Så jag bestämde mig för att jag också skulle följa med. (Jag vet vad ni tänker, jag och kyrkan? Vad hände där? Men jag tänkte, jag är ju här i USA för att uppleva nya saker så varför inte vara med och uppleva en amerikansk gudstjänst?) Och visst, det var annorlunda. De hade ett rockband som spelade på scen, en präst som lika gärna kunde ha varit komiker och människor som var hur trevliga som helst. Men... Jag och bibeln alltså... Näe, det går bara inte. Jag kan inte komma över känslan att folk som följer kristendomen och bibeln har blivit lite lätt hjärntvättade. (Jag hoppas verkligen inte att jag har förolämpat nån nu.) Det är bara att acceptera; jag och gud kommer aldrig komma överens.

Anyway, efter mitt lilla kyrkobesök så kände jag att jag behövde "komma tillbaka till verkligheten lite" och precis då ringde Louisa. Det visade sig att hon ville komma ut ur huset ett tag efter en jobbig helg (hon har en ny bebis i huset), och Madde hade tydligen inte heller haft det världsbäst (män kan vara riktiga svin ibland), så vi tre möts upp, köper en lätt middag och sätter oss i en park och lyssnar på musik. Jättemysigt. När det blev kallt begav vi oss hem till Madde (begav? är det ett ord?) och satt på hennes rum och pratade, åt choklad och kollade på youtube-klipp. En mysig avslutning på en skön helg.

-

Det var min helg, hur har din varit?

För de som är intresserade så har jag nu lagt upp en massa nya bilder på Facebook. Ge mig ett par dagar så kommer det nog dyka upp ett par stycken här också. Nu är det god natt för mig.

Life's for sharing

Ni måste kolla in den här reklamsnutten. Den är inspelad på Liverpools tågstation och ingen hade någon aning om att det skulle hända. Dansarna hade övat i nästan två månader och klockan elva en torsdagmorgon så var det dags att sätta planen i verket. Titta och njut!

Dans är underbart!

Min favorit just nu

Fråga: Är den här låten lika stor hemma som den är här?

Jag har lagt ut nya bilder på Facebook för de som är intresserade.

Twitter
-
Nya innegrejen? Kanske det.
-

Ska man börja, ska man inte. Vad tycker ni?

Jag tycker ni alla kan börja twittra (som det så fint kallas) så jag får veta vad ni håller på med om dagarna. Tycker det är lite orättvist att ni alla kan läsa vad jag har för mig här borta i Seattle, medan ni själva lever superhemliga liv hemma i Sverige.

-
Att twittra eller inte twittra, det är frågan.
-
http://dotsub.com/view/665bd0d5-a9f4-4a07-9d9e-b31ba926ca78

Före och efter

Tiden före den nionde februari och tiden efter. De tre veckor som gått sen den nionde februari är en enda surrealistisk röra. Allt känns så overkligt. Tiden i Seattle. Resan hem. Dilemmat med lägenheten. Fördelningen av saker. Begravningen. Jag gör allt, jag tänker på allt och jag pratar med alla. Men ingenting går egentligen in.

-
Om jag tänker tillbaka på tiden före den nionde februari så känns det lika surrealistiskt det. Det känns som att allt som hände fram tills den dagen bara var nonsens och att jag gick runt i ett stadium av lyckligt ovetande.

-
För den nionde november så förändrades allt. För all framtid. Helt plötsligt så skulle ingenting bli som jag hade tänkt mig. Hon fanns med överallt i mitt liv. I mina minnen. I mina dagliga tankar. I mina fantasier över framtiden. Och sen var det bara annorlunda. Minnena ser inte längre likadana ut. De dagliga tankarna är mest suddiga. Och framtiden… Ja, framtiden kan jag inte ens se längre; den är utraderad.

-

Det är min värsta mardröm som blivit verklighet.

-
Så nu uppmanar jag er, av hela mitt hjärta, att ta vara på livet. Ta vara på era närmaste. Berätta för dem att ni älskar dem. Lev som om det inte finns någon morgondag.

Jag har lärt mig den hårda vägen att livet kan ta slut alldeles för abrupt. Och när det gör det finns det ingen återvändo.

Johan Glans

Nu har jag precis tittat klart på ett klipp (eller snarare sex klipp) från då Johan Glans gjorde ståupp i Helsingborg. Det var helt hysteriskt kul. Jag har skrattat så ja gråter i nästan en timme nu. Hans beskrivning av hur man använder The Force (ni vet, från Star Wars) på folk för att få dem att glömma saker... Eller när han filosoferar om vad människan använde för språk innan språket var uppfunnet... Haha, jag skrattar bara jag tänker på det.

Så det är mitt tips för idag, gå in på youtube och sök på World Tour of Skåne. (Speciellt ni Karro och Maria; det här är Johan Glans i sitt esse.) Ni kommer definitivt ha förlängt ert liv lite efter att ha sett det här. (Ni vet, för att ett gott skratt förlänger livet.)

-

Johan Glans om skåningar och stockholmare. Hysterisk.

Dags för paus-underhållning igen

Som min kära syster var så snäll och påpekade så tog det där uppdaterings-inlägget lite längre än fyra timmar att skriva. (Det kan till och med vara så att det inte ens är påbörjat än.) Saken är den att jag har kommit in i en sån där period då jag inte känner för att skriva i bloggen längre. Eller... Egentligen känner jag för att jag skriva men jag lyckas av nån anledning inte få ner mina tankar på papper (läs dator). Sitter mest och babblar fram och tillbaka innan jag till slut raderar allt jag har skrivit.
Så tills jag hittar tillbaka till min inspiration kommer ni få nöja er med min så kallade paus-underhållning. (Som de två föregående inläggen till exempel.) Under mina pauser brukar jag mest skriva en massa irrelevant strunt och ibland visa lite bilder och videoklipp som roar mig för stunden (och som förhoppningsvis kan komma att roa er också).
Sååå... Tills vidare kära bloggläsare!
-
ps. Mina "uppehåll" brukar sällan hålla längre en vecka så jag tror inte ni kommer hinna missa några major events under den tiden. Men om ni ändå känner att det är för lång tid för en uppdatering om mitt liv så kan ni ju alltid skaffa skype. ;)