2010-01-31

The Cove

Några av er har fått stå ut med mitt tjat om den här filmen redan, men för er som ännu inte fått den äran tänker jag skriva några rader om den. The Cove är en dokumentärfilm om den delfinslakt som pågår i Japan just nu. Jag fick chansen att se den då jag jobbade på filmfestivalen i november och blev helt tagen (det kanske märks då det är över två månader sen jag såg den och jag fortfarande pratar om den). Det här är en film som man bara måste se. Inga undantag. Jag satt där i biosalongen och blev rörd till tårar. Det är en hemsk film som man helt enkelt inte får ignorera.

Låt inte det faktum att det är en dokumentär skrämma bort er, The Cove är mer spännande och mer gripande än hälften av alla drama- och actionfilmer där ute. Se den!
-
Trailern är bara ett litet smakprov av det man får se i filmen, det finns alldeles för många scener där man inte kan göra annat än att titta bort:

På tal om absolut ingenting

En random tanke slog mig för en liten stund sen. Det här med att föda barn... Det är en av världens mest naturliga saker. Varannat däggdjur på jorden gör det. Och majoriteten av dem gör det flera gånger. Hur kommer det sig då att det gör så jävla ont?! (Inte för att jag har nån personlig erfarenhet av det, men majoriteten verkar tycka att det inte är världens mest behagliga upplevelse.) Förstår inte riktigt hur evolutionen har tänkt där. Under hela vår uppväxt får vi lära oss att hålla oss borta från smärta. Att saker som har med smärta att göra är farliga. Och om man har ont någonstans i kroppen så är det ett tecken på att någonting är fel. Visst, jag vet att kvinnor (rent generellt) har en högre smärttröskel en män och det just för att de ska klara av att föda barn. Men vadå "klara av". Varför ska en sak som är så naturlig som att föda barn vara nånting vi måste "klara av"? Jag tycker vi kvinnor ska ringa in och klaga till den som har bestämt det här för det här är inte okej.
Undrar om det skulle funka att börja strejka tills problemet är fixat...
-
Jag tror jag föredrar det här sättet att "föda" barn:

2010-01-30

Håret är inpackat, naglarna är målade och festkläderna är framtagna. Ska bara ut och handla lite groggvirke så kommer jag snart vara redo att fira Karros stora dag. Najs!

2010-01-29

Avatar

Gorgeous movie. Behöver inte säga mycket mer än så.

2010-01-26

I am the master of procrastination.

Love "The Big Bang Theory"

2010-01-25

2010-01-24

Sssch! Lova att inte berätta för nån!

Jag tänkte bara förvarna er att det kanske inte kommer bli så mycket vettigt skrivet i bloggen de kommande dagarna (veckorna?). Jag känner mig lite så där hemlig just nu förstår ni. Ni vet, så där när man inte riktigt vill att någon annan ska veta vad som försigår i ens hjärna. Men misströsta inte! Jag är säker på att det kommer bli massa ovettigt skrivet här ändå, och vem vet det kanske är mycket roligare för er att läsa än mitt vanliga dravvel.
För tillfället lever jag och mår bra i alla fall. Och om det ändras drastiskt lovar jag att säga till. Over and out!

2010-01-22

2010 - året då jag reder ut mitt liv

Den som vill får gärna tolka det här som ett försenat nyårslöfte, fast det är egentligen inte det som är tanken. Känner bara att det börjar bli dags att ta itu med de här sakerna, och framför allt, det känns som att jag faktiskt är redo att ta itu med de här sakerna.
-
Mission nr 1. Skaffa ett jobb. Check!
Mission nr 2. Red ut lägenhets-strulet. Jobbar på det.
Mission nr 3. Ta reda på vad jag ska plugga. Snart så, ska bara ta hand om allt annat först.
-
Mission nr 4 skulle kunna vara "skaffa mig ett kärleksliv", men det känns inte som att jag har så mycket kontroll över den saken så jag lämnar det öppet än så länge. (Plus att jag egentligen inte är i så stort behov av ett just nu - har tillräckligt att tänka på som det är.)

Inte ens två veckor hann jag vara arbetslös

Det känns fortfarande väldigt tidigt att berätta det här, men jag kör på ändå. Som vissa av er lade märke till så var jag på jobbintervju i onsdags. Det var en restaurangkedja som heter Vapiano som sökte personal till deras nya restaruang som öppnar i stan i april. Det var en trevlig liten upplevelse med både gruppintervju och en högst intressant personlig intervju. Hur som haver, jag måste ha gett ett bra intryck för idag så ringde de mig och sa att de har en bartender som ska sluta på deras restaurang i Gamla Stan och undrade om jag var intresserad av att ta hennes plats. Sagt och gjort! Var där och pratade med dem idag på eftermiddagen och jag börjar första veckan i februari! Tadaaa!
-
Var det nån som sa lågkonjuktur? Inte i min värld.

2010-01-19

Varför kan inte jag få en sån?

Har precis läst ett reportage i GQ på nätet (en amerikansk herrtidning för er som inte visste det - och nej inte i stil med Playboy för jag vet att det är det ni tänker när jag säger herrtidning, GQ är faktiskt en väldigt klassig tidning med massor av coola reportage.) Artikeln hade rubriken "The Most Stylish 50 Men of the Past 50 Years". Den handlade (för er som av nån anledning inte förstod rubriken) om olika stilikoner för män de senaste halvseklet. Ja, självklart var Johnny Depp med! Andra celebriteter som poppade upp var Marlon Brando, Sean Connery, och David Bowie. Till och med Björn Borg fick en rättfärdig plats (japp, min svenska stolthet som föddes när jag flyttade till USA sitter fortfarande i, trots att det snart är ett halvår sen jag kom tillbaka).
Men det jag ville komma till, och anledningen till att jag ens började skriva det här blogg-inlägget, är att guuuud vad kär jag blir i alla 30-, 40-, 50- och 60-tals killar som går runt där i sina kostymer och ser coola ut. Cary Grant. Humphrey Boggart. Gregory Peck. Clark Gable. James Dean. Gene Kelly. De är ju för sexiga. Släng på en kille en svart kostym, vattenkammat hår, ciggarett i handen och måla honom i svartvitt så är det näst intill en omöjlighet för honom att inte vara snygg. (Sen att det är jävligt manligt är bara ett plus i kanten.)
Tänk på det. Varför tror ni George Clooney är så populär?
-
Cary Grant:
-
Clark Gable:
-
Gregory Peck:
-
Jag vill också ha en sån! Tror jag är född i fel era...

2010-01-18

Tror jag behöver en krockkudde

Det känns som att min hjärna går i hundranittio konstant nuförtiden. Jag kan inte ens somna på kvällarna för jag har så många tankar som surrar i huvudet. Och ännu värre är att just nu känns det som att det bara kan sluta på ett sätt:
-

2010-01-15

Dans-abstinens på ingång

Varför ska det vara så-in-i-helvete-dyrt att dansa för?! Jag förstår inte. Den här terminen kostar det nästan 3000kr att dansa på balettakademin. En gång i veckan, fjorton gånger totalt. Det är 200 spänn per lektion! Jag undrar jag vem det är som sitter och kammar in alla stålarna, inte är det lärarna i alla fall. Man har knappt råd att få ihop det till hyran om man vill försörja sig som dansare. Det är väl nån människa (förmodligen en man) som sitter på ett kontor nånstans och blir snor-rik på dans-passionerade studenters pengar.
Och nej, jag kommer inte dansa den här terminen. Varför? För att jag inte har råd så klart. Egentligen borde jag bojkotta det bara för sakens skull, men faktum är att hade jag haft pengarna så skulle jag ha betalat det. Precis som alla andra där ute som älskar dans. Man kan ge ganska mycket för att få hålla på med sånt man älskar. Och tyvärr finns det folk i den här världen som uttnyttjar det till fullo.
-
Jag? Bitter? Nej absolut inte.
-

2010-01-12

Haha, dagens citat kom från Peyman som helt plötsligt från ingenstans kläcker ur sig: "Varför har du inte skaffat pojkvän än? Vad är ditt problem?"
-
Det skulle kunna varit en tankeställare... Om jag nu tyckte att det var ett problem vill säga.

2010-01-11

Senaste budordet från Henrik Fexeus

-
Negativitet är för fegisar.
-

Morgonstund har guld i mun

Vad mysigt det är att vara vaken redan klockan nio på morgonen för en gångs skull. Det var ett tag sen det hände. Jag har precis varit och lämnat W i skolan och nu sitter jag här vid köksbordet med en kopp te bredvid mig och ska sätta igång med dagens uppgifter. Utanför fönstret skiner solen och allt är lugnt och stilla förutom ett par fåglar som hoppar fram och tillbaka i träden. Det är stunder som dessa som man värderar lite mer än andra.

2010-01-10

Bara 6 minus idag - värmebölja wohoo!

Min bil står i Jakan och jag är i Viksjö. (Hur gick det till egentligen?) Ja, ja, det är bara för mig att sätta på mig kläder och ge mig ut i kylan. Om jag inte kommer hem så är det antingen för att jag halkat och brutit nacken eller så har jag ramlat i en snödriva och frusit ihjäl. Ciao!

2010-01-09

Okej, igår var officiellt min sista sjukdag!

Idag har jag vaknat upp pigg och glad och med massa ny energi. (Frågan är bara vad jag ska göra med den...) Det är som bekant svinkallt ute så jag är inte jättehajpad på att ge mig ut i samhället, men eftersom jag suttit hemma i fyra dagar utan kontakt med omvärlden så är det precis det jag tänker göra. Till att börja med blir det fika i stan med Alex - en kopp rykande varm choklad låter som precis rätt kur just nu - sen får vi se vart kvällen för oss. (Om jag får som jag vill för den oss mot en biograf som visar Avatar, börjar bli trött på att vara den enda som inte har sett den.)
Nu, lunch. Sen, pendeltåg. Ses!

2010-01-08

"Scorpio is the Greta Garbo of signs"

Vad underhållande det kan vara med horoskop ibland.
Ser ni några likheter?

Undrar om inte vårt IT-samhälle börjar gå liiite till överdrift nu

Klicka på länken här under så kanske ni håller med mig:

Bloggen är viktigare för mig än du tror - och viktigare än vad jag trodde

Ligger än en gång med datorn i knät och lyssnar på gamla Britney Spears-låtar. Jag kan inte hjälpa det! De gör mig glad och passar perfekt när jag är på sånt här nostalgiskt humör.
-
Jag har suttit och läst gamla blogg-inlägg ett tag. Fatta, det är snart två och ett halvt år sen jag började skriva i den här bloggen. Under den tiden har jag hunnit skriva 841 inlägg, varav 749 st har blivit publicerade för er att läsa. Det är ganska mycket. Undrar om inte det skulle kunna bli ganska exakt ett om dagen... Äh, struntsamma!
Poängen är att jag har väldigt mycket av mitt liv dokumenterat här som jag förmodligen skulle glömt bort för länge sen om det inte vore för bloggen. Jag blev till exempel nyss påmind om hur kämpigt jag faktiskt tyckte det var att ta körkort, något som jag idag tänker tillbaka på som småpotatis. Och hur fan jag klarade av att jonglera så där många jobb samtidigt har jag ingen aning om (det är nästan så jag blir imponerad av mig själv). Sen tror jag nästan inte det går att vara mer tacksam än jag är nu över att mina USA-upplevelser finns dokumenterade här (jag kommer för alltid ångra att jag inte skrev dagbok på Kos). Seattle var en period då jag levde ett helt annat liv, och trots att det inte ens var ett halvår sen jag åkte därifrån har saker redan börjat försvinna ur minnet.
Folk säger att det här med bloggar och Twitter och Facebook-uppdateringar, att allt det bara handlar om uppmärksamhet. Och visst så kanske det är till viss del (vad det nu är för fel med det - om folk mår bättre av att de tror att fler människor lägger märke till dem så kan de väl få göra det). För min del handlar det om att bevara tankar, åsikter och upplevelser som annars skulle försvinna ut i tomma intet. De skulle bli bortglömda och aldrig någonsin kommas ihåg igen och det tycker jag är sorgligt. Nu är ni säkert flera som tänker "Jaha, men vad hände med att leva i nuet" eller "man ska blicka framåt"? Allt sånt är ju självklart också jätteviktigt. Men jag tror inte vi får glömma vikten av att minnas det som en gång var. Det är ju trots allt vårt förflutna som gjort oss till det vi är idag.
Visst nämnde jag för några veckor sen att jag verkar gå igenom nån sorts ofrivillig "soul search" just nu? Jag skrev att jag äntligen börjat inse vad det är för sorts människa jag vill vara. Och det är just det! Den människan jag vill vara är en kombination och ett resultat av allt det jag gått igenom och allt det som gått igenom mig under mitt 21-åriga liv. Och om jag kan bevara de tankarna, åsikterna och upplevelserna som hjälpt till att göra mig till den jag är genom ett så enkelt sätt som blogga, då tänker jag banne mig göra det också. Underskatta inte kraften av det förflutna...
-
För att ta reda på vem man är idag, måste man veta vem man var igår och vem man vill vara imorgon.

2010-01-07

Scrubs säsong 9 (!)

Älskar att Scrubs bestämde sig för att fortsätta på en nionde säsong! Och visst, många av de underbara gamla karaktärerna är borta (Janitor in my heart forever) men jag har redan börjat förälska mig i de nya, precis lika galna, människorna som tagit över. Det går inte att inte tycka om Scrubs, så är det bara.



Jag är utråkaaaaaad! (Vilket är ett ytterst bra tecken på att jag håller på att bli frisk.)

Hipp hipp Harry Potter!

Här kommer de utlovade bilderna. Kom ihåg, det här är endast ett urval av de 300(!) fotona jag tog under våra fem dagar i London.
-
Det blev självklart en hel del tunnelbaneåkande:
-
Big Ben är fan riktigt coolt:
-
Senaste tillskottet i gruppen:
-
Nyårsafton firades på klubben Koko:
-
Så här började de flesta av våra dagar:
-
Inför tjejernas girls night out:
-
Så här avslutades vår girls night out:
-
Sista middagen före hemresan:
-
Bye love!

2010-01-06

Att vara sjuk är en bra ursäkt

Ni vet den där listan jag knåpade ihop igår innan jag gick och la mig? Jag har inte gjort ett skviddevatt av det som står där!
Nope, idag har jag legat i sängen heeeeela dagen. Har endast gått upp för att fixa te och lite då och då stoppa saker i magen. Annars har det varit "Luftslottet som sprängdes" (boken), "Män som hatar kvinnor" (filmen) och Facebook som tagit upp min dag. Det är det enda jag haft energi för, har inte ens orkat prata med dem jag bor med (med undantag för W som jag tror kan vara världens underbaraste unge ibland).
Hur som haver, imorgon har jag bestämt att jag måste ta mig ut ur huset en liten stund i alla fall. Det är som sagt tänk att jag ska göra ett besök på arbetsförmedlingen. Plus att Bella åker tillbaka till Mexiko på fredag så det skulle vara trevligt att hinna träffa henne en sista gång.
Tack för mig leverpastej!
(Jag är på förvånansvärt bra humör för att vara sjuk. Ingen aning om varför!)
Det där med att vakna upp frisk och kry funkade inte så bra, mår ungefär lika pissigt som jag gjorde igår. Fast det gör inte så mycket. Tanken på att gå ut i den här kylan skrämmer mig mer än tanken på att ligga och snörvla i sängen med "Luftslottet som sprängdes" en hel dag.

2010-01-05

Zzzz...

Mår inte så bra så tänker gå och lägga mig redan nu och hoppas att jag vaknar upp frisk och kry imorgon. Har ett par saker jag måste göra och då kan det vara skönt att vara lite klar i huvudet (vilket jag inte har varit idag).
  • Bl.a. ska jag ringa till både Madde och Louisa som det var på tok för längesen jag träffade.
  • Sen ska jag sitta och plira på mitt CV eftersom jag på torsdag ska till arbetsförmedlingen och skriva in mig (måste även plocka fram massa betygspapper som de vill se etc.).
  • Ska också försöka skriva ett par mejl till diverse arbetsgivare och se om de har några intressanta jobb på lager.
  • När Alexandra påminnt mig ska jag ringa till en annonsör på Blocket som hade ett jättetrevligt erbjudande vi vill ta del av.
  • Resten av dagen ska jag tillbringa framför datorn i jakt på framtida idéer.
  • Möjligtvis att det blir ett besök på DBK eller Villan på kvällen om jag mår tillräckligt bra.

Nu, god natt!

Sorry love

Tänkte mest dyka in här och säga "hej", "jag lever" och "jag är hemma i Sverige igen". Det har varit en händelserik vecka med pub-rundor, fågelattacker och London-sevärdigheter, för att inte tala om nyårsfirandet. För er som följt min resa på Facebook vill jag bara säga att jag hoppas ni har tillräckligt höga tankar om mig för att ha sållat ut de sanna status-uppdateringarna från de falska.
Det var allt för nu, bilder kommer!