2009-12-31

OBS! Det är vänstertrafik i London! Diyar är bäst

Om nån av oss inte kommer hem på måndag vet ni vad som har hänt; vi har gått ut i gatan och blivit påkörda av en bil som kommit från höger. Eller så har vi snubblat i en rulltrappa som går åt fel håll och brutit nacken. Eller så har vi blivit nertrampade av en hord fotgängare i rusningstrafik. Kort sagt, det här med vänstertrafik är inte så enkelt som man tror.

2009-12-30

Hälsningar från ett regnigt London!

Just nu sitter jag, Karro och Negar och har lite girlie-time medan killarna är ute på jakt efter mat. Precis som det ska vara? Och ja, man kan skaffa mat halv fyra på morgonen i London. Och som ni märkte överlevde vi flygresan och det med hjälp av böcker och körsång. Sen blev det som sagt buss och hrm... svart-taxi. Jo tack jag vet, svart-taxi, farligt farligt, men vi kom fram i alla fall. Och nu sitter vi som sagt och väntar på att männen ska bringa hem födan så vi kan få gå och sova sen. Hör av mig med en uppdatering nån annan dag, puss!

2009-12-29

Det börjar dra ihop sig

Väskan är packad, sängen är bäddad och jag är laddad. Ska bara slänga i mig nåt att äta så drar jag sen, wohoo! Jag tar väskan i bilen till Karro så får den stå hos henne den här veckan. (Jag och Karro delar resväska förstår ni så hon har inte ens fått chansen att packa än.) Måste dit i god tid innan vi ska in till stan och träffa killarna.
21.50 går flyget ikväll (hoppas vi i alla fall, peppar peppar - vädret vi har nu kombinerat med ryanair känns väl inte direkt som ett 100-procentigt kort), så är vi framme London 23.05 (UK tid). Sen är det bara för oss att hoppa på en buss mitt i natten (rätt buss förhoppningsvis) och gå av vid en station (den Negar sagt åt oss att gå av vid förslagsvis) och hejda ett par taxisar (några som inte känner för att lura ett gäng tjugo-åriga turister) och åka de tio minuterna det tar till Negar. Det låter väl enkelt och bra? Efter det är det bara att börja njuta av storstaden och nyårshelgen och allt vad det kan föra med sig. Wohoo!
Med det sagt finns det nästan bara en sak kvar att säga:
-
Sayonara suckers!

2009-12-28

Sista-minuten-Carro är i farten igen

Om mindre än 48 timmar kommer jag vara i London...
  • Har jag packat? Nej.
  • Har jag tvättat? Nej.
  • Har jag fixat resväska? Nej.
  • Har jag bestämt vad jag ska ta med mig? Nej.
  • Har jag skrivit ut biljetterna? Nej.
  • Har jag tagit reda på hur vi ska ta oss från flygplatsen till Negar än? Nej.
  • Har jag lagt upp en budget över veckan? Nej.
  • Har jag växlat pengar? Nej.
  • Börjar jag känna mig stressad? En aning.

2009-12-26

Shutter Island

Skräckfilmer har aldrig riktigt varit min grej, men här är en som jag bara måste se. En skräck-thriller av Martin Scorsese, gjord i film-noir-style, baserad på en bok av samma författare som skrivit Mystic River och med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Om man bortser från att det är en skräckis är det som att den är speciellt gjord för mig!

2009-12-25

Sökes: En smakrik bok!

Jag känner för att krypa upp i ett hörn nånstans med en god bok. Synd bara att jag inte hittar några goda böcker, finns bara äckliga eller såna som jag redan smakat förrut. Mitt enda alternativ verkar vara att ge mig på Flickan som lekte med elden igen... Jag har redan tuggat på den två gånger och visst tycker jag att den varit god men av nån anledning verkar jag inte vilja äta upp den helt och hållet.
*suck*
Tror det kommer bli mycket bok-shopping i London...

Dan efter dopparedan

Nu sitter jag här iförd min mysiga morgonrock och mina nya superfina fårskinnstofflor (tack storasyster och W) och bara njuter av att inte behöva göra nånting. Gårdagen passerade smärtfritt och utan några kollapsade bord vilket alltid är en bedrift. Maten var jättegod och gubbröran var en hit, det verkar som att jag tagit på mig uppgiften att göra den varje jul från och med nu. Som enda "barnet" hade W det väldigt jobbigt med att vänta på tomten men när han till slut dök upp efter middagen blev allt frid och fröjd. Många roliga klappar blev det och jag som har världens bästa syskon har fått biljetter till både Henrik Fexeus Sinnescirkus och Bounce's sista föreställning. Jag är på tok för bortskämd.
När julaftonskvällen sen började dra sig mot sitt slut blev jag övertalad att följa med Andreas till MP. Sagt och gjort och då MP stängde klockan ett blev det efterfest i Skälby med massa trevliga människor.
En väldigt lyckad julafton på alla sätt och vis. Nu ska jag bara se till att bota den här huvudvärken så är jag fit for fight sen inför juldagskvällens äventyr. God fortsättning på er allihop!

2009-12-23

Dan före dopparedan

Vilket konstigt uttryck egentligen. "Dopparedan". Tror jag måste googla det och bli lite mer allmänbildad. (Hur överlevde vi egentligen före Googles tid?).
-
Men som sagt, dan före julafton alltså. Hittills har den tillbringats dels med syster och dels med London-emigranten. Mysigt mysigt. Nu ska det bli till att dekorera chokladpajen vi ska ha till efterrätt imorgon, sen ska jag försöka fixa ihop en ätbar gubbröra. Jag känner att jag har stora skor att fylla då det alltid varit mamma som gjort den och tydligen har den varit hur god som helst. Jag säger tydligen eftersom jag själv är allergisk mot hälften av ingredienserna så det ska bli riktigt intressant att se resultatet på middagen imorgon.
Senare ikväll tror jag bara jag ska bädda ner mig i nån säng eller soffa och kolla på en mysig film. Kanske till och med blir en julfilm säsongen till ära, vi får se. Kram på er!

"When I was your age everybody wanted a Nokia 3310 not an iPhone"

Hur illa är det egentligen när ens blogginlägg blir inspirerade av Facebook? Kände ändå att jag ville dela med mig av de här bilderna:
-

2009-12-22

Meddelande från Seattle

Fick ett mejl av Pam för nån vecka sen där hon bifogade ett par bilder. Insåg att jag nog saknar Seattle-livet mer än vad jag vill erkänna när jag såg de här:
-


Midnatts-sysslor

Klockan är kvart i tolv. Somliga skulle tycka att det är alldeles för sent för att börja baka en chokladpaj. Jag däremot anser att om jag gör det snabbt kanske jag har nåt att bjuda spökena på när de kommer på tolvslaget. (Hoppas bara de inte äter upp allt, det måste ju räcka till julafton också.)

Vill se!

The Imaginarium of Doctor Parnassus - Filmen Heath Ledger jobbade på när han dog är nu klar och gud vad jag måste se den! Med Johnny Depp, Colin Farell och Jude Law som hoppat in och delat Heaths roll, hur kan den vara annat än bra. Den öppnar på fredag i staterna, frågan är hur länge jag måste vänta innan den kommer hit... Vill se nu!

2009-12-21

Fyfan vad kallt det är att bo i hus!

Jag ligger här under ett tjockt duntäcke, två lager överkast OCH en varm dator men fryser ändå. Och då ska vi inte ens snacka om armarna som tvingas vara utanför allt det här för att kunna knappra (är det ett ord?) på tangenterna. Nä, jag tror jag sätter på ett Big-Bang-Theory-avsnitt istället och försöker skratta bort kylan. God natt.
Brittany Murphy har dött... Konstigt.

2009-12-18

Vad trött jag blir...

Bloggen ser för jävlig ut, jag vet. Men efter en och en halv timmes irritation och frustration ger jag nu upp och går och lägger mig. God natt.
Det blir inte så mycket vettigt skrivet här längre känner jag. Hur kommer det sig egentligen? Jag vet faktiskt inte, känner bara att jag inte har så mycket att säga. Jag har så många inre dialoger med mig själv just nu att det kanske bara inte räcker till att lägga tankar på blogg-innehåll också. Vem vet... Men jag lever och mår bra i alla fall och det är huvudsaken. Puss på er!

2009-12-15

Veckan före doppareveckan

Mattestudier med Emma ikväll.
Bio med Madde imorgon.
Träff med Alex på onsdag.
DBK på torsdag.
Öppen fredag.
DBK på lördag.
Middag med Tjejerna med stort T på söndag.
-
= Mycket välbehövlig tjej-tid den här veckan. Me like.

2009-12-13

Melankoliska positiva känslor

Ligger här i sängen med datorn i knät och lyssnar på old-school-Britney-Spears-låtar. Har nyss haft två helt underbara kvällar och känner mig alldeles uppfylld av känslor. Känslor som ändå inte riktigt kommer överens.
-
Det känns som att jag är på väg in i en ny fas i livet, emotionellt menar jag. För första gången på väldigt länge känns det som att jag ser ljuset på horisonten. Att livet kanske inte är så dåligt ändå och att jag inte är så dålig. Och det är inte för att nånting speciellt konkret har hänt, det har enbart med mig själv och mina tankar och min inställning till livet att göra. (Det låter ego jag vet, men så är det.) Jag tror att enda sen jag kom hem från Seattle har jag börjat nån sorts ofrivillig "soul-searching" som nu faktiskt börjar ge resultat. Jag känner mig säkrare i mig själv än jag någonsin gjort tidigare och jag har äntligen börjat inse vad det är för sorts människa jag vill vara.
-
Men trots det så är det fortfarande nånting som gör att jag inte kan känna mig helt lycklig. Det finns fortfarande nånting grått som ligger och spökar inne i hjärtat och jag har svårt att sätta fingret på vad det är. Är det mamma? Är det min suddiga framtid? Är det han som inte får nämnas vid namn? Är det alla andras struliga liv som jag så gärna vill hjälpa till att fixa? Eller är det kanske en kombination av allihop? Jag tippar på det sista.
-
Men till skillnad från de senaste månaderna så känner jag mig ändå hoppfull. För som jag och min käre vän K kom fram till för inte så länge sen; man kan inte hjälpa någon annan innan man hjälpt sig själv. Och just nu "hjälper jag mig själv" mer och mer för varje dag som går och det har gett mig hopp och tro på livet igen.
-
Det känns konstigt att att vara glad och lycklig när inte mamma finns här att dela glädjen med mig...

Spelet som spelas i verkligheten

Visst har jag berättat för er om Spelet? Det är en verklighetsbaserad bok skriven av Neil Strauss som jag (och väldigt många andra) läste när vi var på Kos. Kort sagt så handlar den om en kille (Neil Strauss själv) som blir indragen i en väldigt sjuk värld av "raggningsexperter". I och med bokens handling så innehåller den också en massa tips och tricks om hur man som kille ska bete sig för att fånga tjejer. Och igår mina vänner, fick jag en inblick om hur det är att vara en tjej som blir utsatt för detta spel. (Inte bara av EN kille heller!)
Metoder som blev använda var bl.a. "peacocking" och "utfrysning" och jag måste säga att det var hur roligt som helst att se de här metoderna användas i verkligheten. En av killarna jag träffade när jag var ute igår hade t.ex. på sig blinkande solglasögon och ett skärp där texten "Sökes: snygg, sexig, singel" rullade förbi med jämna mellanrum. Det är det här som kallas peacocking (som i påfåglar). Meningen är att man ska ha på sig nånting som gör att man står ut i mängden och blir ihågkommen oavsett hur galet det är (det är nästan så att ju galnare nånting är desto bättre). Och även om den här killen inte lyckades få nåt "avslut" med mig så måste jag ändå ge honom lite cred för metoden fungerade ju faktiskt till viss del, för är det inte så att jag sitter här och bloggar om honom nu en dag senare?
En annan metod jag fick uthärda var "utfrysning/bestraffning". Trots flera "nej tack, jag vill inte ha, jag tycker verkligen inte att det är gott" blev jag ändå påtvingad lite glögg av en kille. Och då jag vägrade dricka det (eftersom jag förstod vad det var han höll på med) var jag tvungen att bli "bestraffad" genom att han vände sig om och slutade prata med mig (i typ tjugo minuter). Denna metod ska tydligen skapa nån form av osäkerhet hos tjejen som sen gör att hon börjar söka sig till honom istället. Men då jag numera har min bibel i bakhuvudet vart jag än går bekom det mig inte särskilt mycket, istället ledde det bara till fler intressanta spel från bådas sida.
Jag måste erkänna dock, att trots att jag vet att de här killarna bara spelar så tycker jag fortfarande att de är bra mycket mer intressanta och underhållande än de som kommer fram med svackande blick och slänger ur sig nån osäker raggningsreplik. Självsäkerhet är sexigt, så är det bara. (Och inte så svårt att fejka som folk kanske kan tro.) Sen att man själv får en chans att "spela" när man träffar såna killar gör det bara ännu roligare.
Att leka ligger i vår natur som människor, glöm aldrig bort det.

Klockren

Ni måste titta på den här underbara pojken som spelar ukulele och sjunger (om man nu kan kalla det det) till Jason Mraz's I'm yours. Han är bara för söt.

2009-12-10

Gammal och grå?

Sitter och kollar på Mean Girls och tänker tillbaka på mitt liv som tonåring. Can't say I miss it...

2009-12-07

Dagens hemläxa: Motionera mera!

Upprepning

Än en gång sitter jag och pluggar biologi och än en gång känner jag att jag måste dela med mig av lite fakta jag stött på. Den här gången håller jag på med ett arbete som handlar om motion och dess inverkan på kroppen, och i min research har jag precis fått reda på att fetma och övervikt sprider sig som en epidemi över jorden snabbare än vad pesten gjorde på sin tid. Fatta! Pesten! Digerdöden! Överviktsproblemen i världen idag håller på att överskrida pestepidemin när den var som värst på 1300-talet. Förstår ni hur illa det är?
-
(Tror det här arbete håller på att förvandla mig till hälsofreak...)

Måndagar ger mig ny energi

Efter fyra timmars sömn inatt gick provet imorse förvånansvärt bra. Det är nästan så jag sitter och håller tummarna för ett MVG. Sen dess har jag fått förnyad energi efter både lunch och power-nap och nu tänkte jag bege mig mot Jakan och biblioteket. Och för en gångs skull tänker jag ta mig dit till fots (jag vet, vad har det tagit åt mig?). Jag känner att både min hjärna och kropp kan må bra av lite frisk luft och motion och nu när jag för en gångs skull har lite tid att avvara kan jag lika gärna gå. Ska jag bara ladda iPoden med lite trevlig musik så ger jag mig ut i grådasket sen, see ya!

2009-12-06

2:a advent är det idag också

Det firades med att dekorera an GIGANTISK pepparkaka som syster och systerdotter bakade igår:
-
För övrigt ser det ut så här framför mig just nu:

Sista söndagen den här veckan

Söndagstrött? Nä faktiskt inte för en gångs skull. Och tur är väl det för ikväll kommer bli en uppesittarkväll med biologiboken igen. Det är sista provet för kursen imorgon förstår ni. Men innan jag sätter mig med näsan i boken tror jag jag ska ta och inreda lite. De sista hyllorna åkte nämligen upp på väggarna för en liten stund sen, wohoo! (Det tog bara fyra månader.) Om ni är snälla kanske jag till och med visar lite bilder av hur det ser ut när jag är klar.
-
Snabb resumé av vad jag gjort den här veckan:
- Pluggat, pluggat och åter pluggat. (Men fortfarande inte tillräckligt.)
- Jobbat på DBK x2
- Tränat (väldigt lätt dock måste jag säga)
- Designat en pepparkaksborg (som tyvärr aldrig blev ihopsatt)
- Myst med mina vänner i sann julanda
- Dekorerat pepparkakor med familjen
-
Nästa vecka kommer stå i matematikens tecken (så ni kan ju förbereda er redan nu på mycket frustration och diverse utbrott från min sida). Har dock gett mig själv ledigt tisdagkväll då det bjuds på drinkar med vännerna hemma hos Karro.
Puss på er nu kära läsare!

2009-12-02

Me is tired

Behöver en paus från allt vad blodomlopp, ämnesomsättning, alveoler och mitokondrier heter. Och den pausen tänker jag ta i form av sömn. Återkommer imorgon med förnyad energi, over and out.
The Girl Effect... Jag undrar om det faktiskt skulle funka. (Om du inte vet vad det är, youtube it.)

Mitt liv som volontär i bilder

På galapremiären: det här är kanske en fjärdedel av alla de människor vi (jag och tre till) skulle placera ut mellan Skandia-biografen och Sturecompagniet:
-
Människorna (ca 300st) skulle bilda en gång av facklor som skulle leda alla biobesökare till efterfesten. Här var det dags att tända facklorna! (ja det regnade hela kvällen)
-
På invigningsfesten: Jag och huvudkaraktären från filmen Metropia som också var temat för kvällen:
-
En av fördelarna med att vara volontär var all gratis bio man fick gå på. Här är ett Face2Face med regissören Lone Scherfig efter filmen An Education:
-
Mitt "vanliga" jobb under festivalen var att servera chips, godis, champagne etc på alla röda-mattan-visningar:
-
Inför prisutdelningen: Packa 500 goodie bags till alla gäster som kommer:
-
På prisutdelningen: Dagens hår+sminkschema och ordningen alla prisutdelare skulle upp på scenen:
(klicka på bilden om du vill se vilka som deltog)
-
På prisutdelningen: Mitt jobb var att se till att rätt prisutdelare var backstage då det var deras tur att gå upp på scen. Att föra champagne-fyllda skådespelare från logen till scenen var inte helt olikt att vara au pair och se till att de uppspelta barnen var på sina aktiviteter i tid. Den här gången fick jag dock gå runt med ett head set hela dagen och folk sa att jag såg väldigt viktig ut (kände mig dock lite smågalen då jag konstant hörde röster som ingen annan gjorde):
-
Det var mina höjdpunkter från årets festival. Jag rekommenderar starkt att göra nåt sånt här om man har tid och råd! Det har gett mig jättemånga nya erfarenheter samtidigt som jag fått chansen att komma lite närmare ett av mina intressen. Do it!