Vad jobbigt det ska vara att förbereda saker. Jag börjar upptäcka att jag förmodligen är den mest oambitiösa människan jag känner. Jag orkar verkligen inte med saker som tar för lång tid. Om jag väl har bestämt mig för nånting så vill jag att det ska vara klart så här *knäpper med fingrarna*. Jag vill inte behöva göra en massa saker för att nånting ska hända, typ spara pengar, skriva mejl, ringa runt. Jag har ju bestämt mig att jag vill göra det så varför kan det inte bara vara klart så?
Som med körkortet. Det var nån gång i slutet på december som jag bestämde mig för att jag skulle ta körkort. Alltså verkligen bestämde mig. Det var inte som tidigare när man gått och tänkt "Ja ja, jag ska ta körkort - nån gång.", utan jag hade bestämt mig. Och om jag nu hade gjort klart att jag tänkte ta det där körkortet, varför kunde jag bara inte ha haft det i handen där och då? Varför var jag tvungen att gå på de där olidliga lektionerna i tre månader. Och spara pengar i tre månader. Och vara nervös inför uppkörningen i tre månader. Vad var det för mening med det. Nu i efterhand är jag förvånad över att jag ens klarade det. Inte uppkörningen, den gick gallant. Nä, jag förstår inte hur jag klarade av att ta alla dessa lektioner i alla dessa månader utan att tröttna.
-
Jag är en sån person som hela tiden får jätteroliga idéer och blir jätteexalterad över dem, tills jag inser hur mycket jag måste göra för att idéerna ska funka. Som den här AuPair-grejen. Jag tycker verkligen att det skulle vara jätteroligt att vara i USA i ett år och jobba. Jag har ingenting som håller mig tillbaka och det finns ingen egentlig anledning till varför jag inte skulle göra det. Men så tänker jag på alla saker jag måste göra; skaffa erfarenhet, fixa referenser, göra en hälsokoll, gå på intervju... Och helt plötsligt tappar jag intresset! Varför måste jag hålla på med alla de här andra grejerna för, jag har ju bestämt att det är det här jag vill göra? Och jag vill göra det nu(!). Jag vill hoppa på ett plan imorgon så att min nya jätteroliga idé kan sättas igång nu(!).
Det här mönstret har följt mig hur länge som helst. Ta mitt studerande till exempel. I januari bestämde jag mig för att jag ville höja mitt betyg i Samhälle A (som f.n. är G). Jag fixade alla böcker, jag kollade upp alla betygskriterier och jag bokade in ett prov som skulle ske nån gång i mitten på februari (och som kostade 500kr ). Och jag var jätteglad, för jag var ju på väg att höja mitt betygssnitt för det var det jag hade bestämt att jag skulle göra. Mm.. Tror ni att det hände? Nä! För nånstans på vägen så insåg jag att jag faktiskt måste göööööra så att jag klarar det där provet också och det gjorde jag ju självklart inte. (Pluggade, inte provet. Eftersom jag inte hade pluggat så gick jag inte ens på provdagen.)
-
Undrar om det finns nån kurs man kan gå där man får lära sig att bli mer ambitiös? OCH ge en mer tålamod. För jag tror det har lite med saken att göra också. Tålamod. Jag skulle kunna göra alla de där sakerna om jag visste att allt skulle vara klappat och klart inom ett par dagar. Men jag orkar verkligen inte gå runt och vänta på att saker ska ske. Om jag bestämt mig för nåt vill jag att det ska ske NU(!), inte sen efter att jag gjort tusenmiljoner grejer och det har gått femtioelva månader.
Utrycket "Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge" är aldrig nåt som jag har lärt mig. Den logiken finns inte i min hjärna. And it sucks!! För vet ni hur tråkigt det är att få en massa roliga idéer som man blir jätte-excited över som sen bara rinner ut i sanden. Och enda anledningen var för att man inte har orken (läs ambitionen och tålamodet) att fixa allt som behövdes. Vet ni hur mycket roligt jag skulle kunnat gjort i mitt liv om jag bara hade haft tillräckligt med vilja att sätta det i verket...
Jag skulle ha åkt på språkresa.
Jag skulle ha varit voluntär på ett läger i Afrika i två veckor.
Jag skulle ha åkt utomlands med min tjejkompisar.
Jag skulle ha bott och jobbat i England ett tag.
Och låt oss inte glömma - jag skulle ha haft ett högre betyg i Samhälle A.
-
Och den enda jag har att skylla för att inget av det här har hänt, är mig själv.
Som med körkortet. Det var nån gång i slutet på december som jag bestämde mig för att jag skulle ta körkort. Alltså verkligen bestämde mig. Det var inte som tidigare när man gått och tänkt "Ja ja, jag ska ta körkort - nån gång.", utan jag hade bestämt mig. Och om jag nu hade gjort klart att jag tänkte ta det där körkortet, varför kunde jag bara inte ha haft det i handen där och då? Varför var jag tvungen att gå på de där olidliga lektionerna i tre månader. Och spara pengar i tre månader. Och vara nervös inför uppkörningen i tre månader. Vad var det för mening med det. Nu i efterhand är jag förvånad över att jag ens klarade det. Inte uppkörningen, den gick gallant. Nä, jag förstår inte hur jag klarade av att ta alla dessa lektioner i alla dessa månader utan att tröttna.
-
Jag är en sån person som hela tiden får jätteroliga idéer och blir jätteexalterad över dem, tills jag inser hur mycket jag måste göra för att idéerna ska funka. Som den här AuPair-grejen. Jag tycker verkligen att det skulle vara jätteroligt att vara i USA i ett år och jobba. Jag har ingenting som håller mig tillbaka och det finns ingen egentlig anledning till varför jag inte skulle göra det. Men så tänker jag på alla saker jag måste göra; skaffa erfarenhet, fixa referenser, göra en hälsokoll, gå på intervju... Och helt plötsligt tappar jag intresset! Varför måste jag hålla på med alla de här andra grejerna för, jag har ju bestämt att det är det här jag vill göra? Och jag vill göra det nu(!). Jag vill hoppa på ett plan imorgon så att min nya jätteroliga idé kan sättas igång nu(!).
Det här mönstret har följt mig hur länge som helst. Ta mitt studerande till exempel. I januari bestämde jag mig för att jag ville höja mitt betyg i Samhälle A (som f.n. är G). Jag fixade alla böcker, jag kollade upp alla betygskriterier och jag bokade in ett prov som skulle ske nån gång i mitten på februari (och som kostade 500kr ). Och jag var jätteglad, för jag var ju på väg att höja mitt betygssnitt för det var det jag hade bestämt att jag skulle göra. Mm.. Tror ni att det hände? Nä! För nånstans på vägen så insåg jag att jag faktiskt måste göööööra så att jag klarar det där provet också och det gjorde jag ju självklart inte. (Pluggade, inte provet. Eftersom jag inte hade pluggat så gick jag inte ens på provdagen.)
-
Undrar om det finns nån kurs man kan gå där man får lära sig att bli mer ambitiös? OCH ge en mer tålamod. För jag tror det har lite med saken att göra också. Tålamod. Jag skulle kunna göra alla de där sakerna om jag visste att allt skulle vara klappat och klart inom ett par dagar. Men jag orkar verkligen inte gå runt och vänta på att saker ska ske. Om jag bestämt mig för nåt vill jag att det ska ske NU(!), inte sen efter att jag gjort tusenmiljoner grejer och det har gått femtioelva månader.
Utrycket "Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge" är aldrig nåt som jag har lärt mig. Den logiken finns inte i min hjärna. And it sucks!! För vet ni hur tråkigt det är att få en massa roliga idéer som man blir jätte-excited över som sen bara rinner ut i sanden. Och enda anledningen var för att man inte har orken (läs ambitionen och tålamodet) att fixa allt som behövdes. Vet ni hur mycket roligt jag skulle kunnat gjort i mitt liv om jag bara hade haft tillräckligt med vilja att sätta det i verket...
Jag skulle ha åkt på språkresa.
Jag skulle ha varit voluntär på ett läger i Afrika i två veckor.
Jag skulle ha åkt utomlands med min tjejkompisar.
Jag skulle ha bott och jobbat i England ett tag.
Och låt oss inte glömma - jag skulle ha haft ett högre betyg i Samhälle A.
-
Och den enda jag har att skylla för att inget av det här har hänt, är mig själv.
Och det känns rent ut sagt för j*vligt.
-
Oj vad mycket jag har skrivit nu. Det verkar som om jag hade en del på hjärtat ikväll. Men eftersom jag inte vill att det här inlägget bara ska vara negativt så tänkte jag ta och avsluta med att räkna upp ett par av mina "roliga" idéer som jag faktiskt har utfört.
Jag började dansa.
Jag har bott och jobbat i Grekland.
Jag är utbildad bartender.
Jag haft medlemmarna i Bounce som mina lärare.
Jag har tagit körkort.
-
Jag hoppas att jag lite senare kommer kunna lägga till det här på listan:
Jag har jobbat som AuPair i USA i ett år.
Jag varit i Göteborg en helg och levt livet med mina tjejer.
Jag har vara tillbaka på Kos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar