Imorse var jag med Jack till tandläkarn. Fick lite av en chock när tandläkarassistenten sa åt Jack att hoppa upp i tandläkarstolen och sen fortsatte med ett "and your mom can sit over here" och pekade på en stol till mig. Ehh? *jag och Jack utbyter en menande blick* His what-now?! Ser jag ut som om jag kan ha en tio-årig son?!
(Jag hoppas verkligen inte det. Eller... Jag har ingen aning. Det kanske är ett bra tecken. Nån med en tio-årig son lär ju få komma in på krogen eller hur. ;)
Hur som helst så svarade jag lite nonchalant att "hans au pair kan sitta där". Efter det satt vi och småpratade lite medan han förberedde inför Jacks undersökning. Han var hur gullig som helst, en typisk sån där supertrevlig, amerikansk bög. (Får man skriva bög i en blogg? Hoppas det, annars har jag precis gjort bort mig.) Anyway, efter att ha frågat mig en massa frågor om vart jag kommer ifrån och hur länge jag varit i USA (ni vet, det vanliga) så vänder han sig till Jack och frågar om han trivs med mig som au pair. Och till svar får han ett ivrigt nickande och ett JÄTTE-leende.
-
Det här minnet tänker jag stoppa undan och spara. Och så fort jag börjar känna att det börjar bli jobbigt att vara au pair så tänker jag plocka fram det och minnas. Minnas hur det där leendet gick rakt in i hjärtat.
(Jag hoppas verkligen inte det. Eller... Jag har ingen aning. Det kanske är ett bra tecken. Nån med en tio-årig son lär ju få komma in på krogen eller hur. ;)
Hur som helst så svarade jag lite nonchalant att "hans au pair kan sitta där". Efter det satt vi och småpratade lite medan han förberedde inför Jacks undersökning. Han var hur gullig som helst, en typisk sån där supertrevlig, amerikansk bög. (Får man skriva bög i en blogg? Hoppas det, annars har jag precis gjort bort mig.) Anyway, efter att ha frågat mig en massa frågor om vart jag kommer ifrån och hur länge jag varit i USA (ni vet, det vanliga) så vänder han sig till Jack och frågar om han trivs med mig som au pair. Och till svar får han ett ivrigt nickande och ett JÄTTE-leende.
-
Det här minnet tänker jag stoppa undan och spara. Och så fort jag börjar känna att det börjar bli jobbigt att vara au pair så tänker jag plocka fram det och minnas. Minnas hur det där leendet gick rakt in i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar