2009-04-15

Det här med internet...

Det är konstigt, det här med internet. Jag kommer ihåg hur jag för ett par år sen, gick och var jätteorolig över en kompis som bestämt sig för att träffa en kille som hon mött på internet. (Du vet vem du är!) Så kan man ju inte göra! Det är ju livsfarligt! Killen kan vara en yxmördare eller pedofil eller våldtäktsman eller vad som helst!
Men nu när jag tänker efter så är mer en hälften av människorna som jag blivit kompis med här i USA, folk som jag träffat på internet. Det är tjejer som jag "hittat" på ett eller annat sätt, som jag vet(?) är au pairer och/eller bor i Seattle, och som jag sedan kontatktat och frågat om de vill mötas upp nån dag. Och det har ju varit helt okej, eller hur?
Men vad är då skillnaden? Vad är det som gör att det jag gör nu är okej, men det min kompis gjorde för ett par år sen var spritt språngande galet? (Hon klarade sig btw, killen var en trevlig prick och de har fortfarande kontakt med jämna mellanrum.)
Är det bara för att jag möter upp med tjejer? Men vad är det som säger att tjejer är säkrare en killar? Statistiskt sätt är det ju så, men statistik betyder ingenting för individen. Vad är det som säger att just den här tjejen inte är en helt koko-i-huvudet-psykopat som mest av allt bara vill äta mig till middag? Eller är det för att jag är i ett annat land?
Är det mer okej för mig nu eftersom jag är så långt hemifrån och inte känner någon annan här? Det för mig låter ju bara som en ännu större anledning till att bli orolig. Ge sig ut på internet och leta vänner i ett främmande land där man inte har koll på alla seder och bruk. Inte okej. Är det mer okej eftersom det bara är folk från Sverige jag tar kontakt med? Men vad är det som säger att det är säkrare att träffa en människa från Sverige än en från USA eller Latinamerika? Vi föder upp galningar i Sverige också.
Finns det överhuvudtaget nåt sätt att veta att människor man "träffar" på internet är normala (ni får själva avgöra vad definitionen av normal är, själv menar jag främst folk vars högsta önskan inte är att våldta, mörda, tortera eller förtära mig (eller någon annan heller för den delen)). Kan man ens med säkerhet säga att folk man tror man känner aldrig skulle kunna vara en psykopat under ytan?
-
Nä, det här måste jag nog klura på ett tag till...
-
Notera att det här bara är olika funderingar som jag kände behov av att ventilera i ett par minuter. Och även fast det kanske låter som att jag redan format en bestämd åsikt om s.k. "internet-träffar" så är så absolut inte fallet. Det här har bara varit en massa internt babbel från min sida!

Inga kommentarer: