2009-03-15

Har ni börjat tröttna på mina två-meningars-inlägg än? Tyckte det var på tiden att jag försökte skriva ihop nåt riktigt igen.
-
Så... En vecka tillbaka i Seattle. Hur känns det? (Jag trodde jag hade sagt åt er att inte fråga mig det!) Nä men ärligt talat, jag vet inte hur det känns. Första dagarna har varit riktigt jobbiga, det går inte att påstå nåt annat. Det här är första gången sen den nionde februari som jag faktiskt haft tid att tänka igen, och framför allt känna igen. Och jag skulle ljuga om jag sa att allt börjar bli bättre och att jag börjat tänka framåt. Det kommer ta ett bra tag innan jag kommer kunna säga det. Men jag tror att jag är på väg att acceptera det som hänt. (Notera att jag säger tror, det går fortfarande upp och ner och jag går fortfarande tillbaka till förnekelsestadiet emellanåt.) När jag tänker på vart jag befinner mig nu, rent känslomässigt, så tänker jag på det Winston Churchill sa under andra världskriget:
-
Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.
-
Så jag kanske inte har lyckats tänka på framtiden än. Men jag har börjat tänka i alla fall. Jag har börjat känna...

1 kommentar:

Eize sa...

hoppas att du far in i din skalle att det hant, sjalv har jag skjutit upp allting minst tva veckor till med resan.

Puss o Kram fran Aza o Wilda