Mitt hjärta darrar

Nu tror ni säkert (speciellt du Alex) att det här inlägget kommer handla om den underbara filmen jag såg ikväll. Men icke sa nicke. Mitt hjärta darrar faktiskt. Bokstavligt talat. För för ungefär en timme sen blev jag tvungen att springa hela vägen från Plattan till pendeln för att hinna med mitt tåg. Det tyckte inte min astma om kan jag tala om. (Inte min kondition heller för den delen.)

-

Så nu sitter jag här, två puffar astmamedicin senare, med darrande händer och bultande hjärta. Ganska passande egentligen för det är så jag känner mentalt efter att ha sett den där filmen. Twilight kanske jag ska tala om att det var. Ja, tjejer, jag veeet. Vi ska se den imorgon. Förlåt. Men när jag och Alex fick veta att det var smygpremiär ikväll kunde vi inte stå emot. Men oroa er inte, jag kommer sitta där brevid er lika fastnaglad i stolen imorgon igen. (Och förhoppningsvis slipper vi alla små-tjejers skrik varenda gång Edward dyker upp i bild - tro mig det var värre än en rock-konsert.)

-

Annars har min dag mest handlat om jobb, fikor och Alexandra.

Morgondagen kommer innehålla TCB-test, mer jobb, Tjejerna med stort T och Twilight igen.

Ses då!

12 dagar kvar

Känslorna går i vågor. Just nu har jag lite svårt att se det kommande året, och ser bara de kommande tolv dagarna. Tolv dagar där jag ska försöka tillbringa så mycket tid som möjligt med min familj och mina vänner för sen kommer det dröja ett år innan jag träffar dem igen. Det gör mig lite nere.
-
Men oroa er inte alltför mycket. Jag är säker på att det kommer gå över om ett par dagar, och gör det inte det... Ja, då får jag väl ta och "suck it up" för aldrig i livet att jag kommer ångra att jag gör det här. (Tror egentligen bara att det är lite resfeber som kickat in.)

"The Secret Life of Bees"

Aaawww... The Secret Life of Bees var en jättebra film. Jag satt och såg den här i min ensamhet i eftermiddags och både skrattade och grät samtidigt. Det är en film á la Stekta gröna tomater. Rolig. Sorglig. Dramatisk. Underbar.

Är jag förkyld eller är det bara tidig-morgon-snuva, det är frågan.

(Jag hoppas verkligen på det sista. Jag har inte tid att bli sjuk.)

Rekord-många

Moahaha, för första gången på typ... någonsin(!) har jag skrivit lika många inlägg som Alexandra den här månaden. Status^^ Och jag har bara fem inlägg kvar innan jag slagit förra månadens rekord. (Det borde jag väl klara på elva dagar?)

Why are there tears in my eyes?

Morgondagen

17 november 2008. Måndag

8.30 - Laga hål hos tandläkaren
10.30 - Åka till verkstan och be dem ha sönder min "check engine"-lampa i bilen
11.10 - Besikta bilen
12.30 (ish) - Jobba på systers jobb
20.00 - Dansa

It's time to be a big girl now

Så här känner jag inför att lämna mitt hem, min familj och mina vänner.

I hope you know, I hope you know
That this has nothing to do with you
It's personal, myself and I
We've got some straightenin' out to do
And I'm gonna miss you like a child misses their blanket
But I've got to get a move on with my life
It's time to be a big girl now

The path that I'm walking, I must go alone
I must take the baby steps till I'm full grown.
Fairytales don't always have a happy ending, do they?
And I forsee the dark ahead if I stay

I need to be with myself in center

Det har verkligen ingenting med er att göra. Varje gång ni säger att ni inte vill att jag ska åka så går mitt hjärta sönder inombords, för jag vill inte lämna er. Men det här är nånting jag måste göra. För mig själv. Och ingen annan. It's time to be a big girl now.

Kommer ni ihåg den här gamla godingen?

I'm special

Hihi. Jag har fått ett alldeles eget inlägg i min kära brorsdotters blogg. Känner mig lite små-speciell just nu.
Inlägget handlar om att Emma (min brorsdotter) och Patrik (min storebror) kanske ska åka till USA i sommar och då måste de passa på att hälsa på mig. Det är ett förslag som jag tycker ni alla ska ta efter. Kom och hälsa på mig nästa år! Det skulle vara hur kul som helst. Vi kan leva loppan i Seattle. (Eller nån annanstans om ni kommer när jag har semester.) Lova att ni tänker på saken.