Nu drar jag ner på stan men jag hoppas att jag hinner sätta mig och blogga lite ikväll eller möjligtvis imorgon. Jag känner att jag behöver uppdatera om de senaste dagarna plus visa lite bilder. Nu går bussen, måste rusa!

Februari-löfte:

Eftersom det känns lite sent att avlägga ett nyårslöfte nu så får det bli ett februari-löfte istället. Det lyder så här:

-

Jag får inte köpa några nya böcker förrän jag har läst ut dem som står i min bokhylla.

-

Jag har inte ens varit här i två månader och har redan köpt tio(!) böcker. Det är dags att sakta ner; jag måste hinna läsa ikapp mig själv.

Grattis på födelsedagen Karro!

-

(Jag är medveten om att din födelsedag tekniskt sett är över hemma i Sverige, men eftersom jag är nio timmar efter så tänker jag fortsätta fira ett tag till. Hoppas det är okej?)

-

22 år, wohoo!

-

Yoga idag igen

Idag var det ännu jobbigare än förra veckan! Här är en annan position vi fick pröva på:

-

Kommer dock inte ihåg vad den heter. Det kan vara en krigare av nåt slag. Eller kanske en duva... Jag vet att det inte är en hund, katt, ko eller orm för dem görs alla nere på golvet. Titta inte på mig, det är inte jag som bestämt vad de ska heta! Egentligen spelar det inte så stor roll vad de kallas, man ser ändå ut som en uppstoppad höna när man försöker sig på dem själv.

Älskad au pair (inte mamma!!!)

Imorse var jag med Jack till tandläkarn. Fick lite av en chock när tandläkarassistenten sa åt Jack att hoppa upp i tandläkarstolen och sen fortsatte med ett "and your mom can sit over here" och pekade på en stol till mig. Ehh? *jag och Jack utbyter en menande blick* His what-now?! Ser jag ut som om jag kan ha en tio-årig son?!
(Jag hoppas verkligen inte det. Eller... Jag har ingen aning. Det kanske är ett bra tecken. Nån med en tio-årig son lär ju få komma in på krogen eller hur. ;)
Hur som helst så svarade jag lite nonchalant att "hans au pair kan sitta där". Efter det satt vi och småpratade lite medan han förberedde inför Jacks undersökning. Han var hur gullig som helst, en typisk sån där supertrevlig, amerikansk bög. (Får man skriva bög i en blogg? Hoppas det, annars har jag precis gjort bort mig.) Anyway, efter att ha frågat mig en massa frågor om vart jag kommer ifrån och hur länge jag varit i USA (ni vet, det vanliga) så vänder han sig till Jack och frågar om han trivs med mig som au pair. Och till svar får han ett ivrigt nickande och ett JÄTTE-leende.
-
Det här minnet tänker jag stoppa undan och spara. Och så fort jag börjar känna att det börjar bli jobbigt att vara au pair så tänker jag plocka fram det och minnas. Minnas hur det där leendet gick rakt in i hjärtat.

Mitt nya hår och lite till

Det var meningen att jag skulle ta ett kort så att ni kunde få se hur mitt nya hår ser ut, buuuut I got a bit carried away. Sorry.

-

-

Hihi. Jag hade glömt bort hur roligt det kan vara att leka med en web camera. Bara för det måste jag visa ett par bilder från "the good old days".

-

Hårfärgningsdags igen!

Japp! Så är det. Sist jag färgade håret gjorde jag det för att jag skulle slippa det jobbiga med att behöva färga om det hela tiden. Jag tyckte det skulle bli så skönt att inte behöva tänka på hårfärg hit och hårfärg dit. När var det här? Lite över två månader sen.
-
Just nu sitter jag och väntar på att färgen ska verka. Så gick det med den planen. Valde en mörkare brun färg med lite röda toner (á la Carro för ett år sen), den heter "Auburn Brown". Men nu när jag sitter här med cirka fem minuter kvar innan det ska tvättas ur så måste jag säga att det ser oroväckande rött ut. (Ser nästan ut som att jag blöder i hårbotten.) Men men, det lär inte bli värre än det såg ut innan. Återkommer med bild när det är klart. Puss!

Isprinsessa nummer 1?

Jag kom på att jag aldrig berättade att jag var och åkte skridskor med barnen förr-förra veckan. Nu på vinterhalvåret så åker de skridskor varje fredag med skolan, och föräldrar (och au pairer) är varmt välkomna att följa med. Det var ett par år sen jag stod på ett par skridskor så jag kände mig lite som Bambi i början. Men efter ett tag började det komma tillbaka och på slutet så tror jag till och med att jag började leva upp till mitt namn. ;)

-

Här är ett citat som fullkomligt skriker Carro (ja, jag pratar om mig själv i tredje person). Jag bara måste dela med mig:

-

Jag är inte kräsen, jag tycker bara inte om äcklig mat.

-

- Soran Ismail

Hata, hata, hata(!) tvättbjörnar!!!!!

Jag hade precis en nära-döden-upplevelse med en j*vla tvättbjörn! Okej, det kanske inte var en nära-döden-upplevelse per se, men det var i alla fall en upplevelse och den har lämnat mig alldeles skakig.

-

Jag var på väg hem från min swing-lektion och bestämde mig för att testa en annan väg, (bara för att se om jag hittar). Vägen som jag tog gick längs vattnet men den var inte upplyst så det var lite småläskigt att åka där ändå. Sen när jag kommit upp till vårt område och är kanske två kvarter från vårt hus; då kommer det en tvättbjörn springandes rakt ut i vägen! Den är bara några meter framför bilen och jag fullkomligt ställer mig på bromsen! (Jag vet, jag vet, "man ska inte stanna för djur som är mindre än ett rådjur" bla bla bla. Det är inte så lätt att komma ihåg det när varenda reflex i kroppen säger åt en att bromsa när nånting kommer rusande ut på vägen.) Anyway, jag tvärbromsar men hinner inte helt och hållet och jag känner att jag träffar nånting. Shit, shit, shit; jag blir alldeles paralyserad (tror till och med att jag skrek till lite). Sen ser jag hur två(?!) tvättbjörnar springer iväg från bilen och ut i mörkret och lämnar mig där alldeles darrig. Jag känner hur adrenalinet pumpar i kroppen och jag sitter och bara andas ett tag innan jag klarar av att köra igen.

-

Hur vågar dem skrämma mig så där?! Och sen bara springa iväg utan en skråma. De kommer springa runt och fortsätta välta papperskorgar som om ingenting har hänt medan jag kommer ha men för livet! (Okej, jag överdriver lite. Men jag kommer aldrig mer kunna se en tvättbjörn på samma sätt.) De är tjocka, äckliga, korkade, rabiesfyllda djur med små lysande elaka ögon! Hata, hata, HATA tvättbjörnar!

-

Om ni vill veta om mitt första möte med kvarterets tvättbjörnar kan ni läsa det här.

-

ps. Fråga mig inte hur det kom sig att det bara var en tvättbjörn som sprang ut framför bilen, men när jag stannat så var de två som sprang tillbaka. Jag har ingen aning. Förmodligen så missade jag helt enkelt den andra under mitt panikslagna försök att stanna bilen. Eller(!) så har jag just upptäckt att jag har en magisk förmåga och från och med nu kan jag klona tvättbjörnar genom att köra på dem med bilen! (Personligen tror jag på alternativ nummer två.)