Nya planer

Jaha, det kanske är dags att berätta om mina USA-planer. (det är inga riktiga planer än, snarare funderingar) Så här är det: Jag funderar på att åka till USA och vara au pair i ett år. Har hittat en "agency" som verkar äkta och seriös och som jag just nu håller på att ansöka till. Ja jag vet att jag sa att det bara var funderingar, men hur ska det kunna bli mer än så om jag inte tar reda på saker. Hur som helst så verkar de riktigt bra och de tar hand om allting när det gäller att hitta familj och skaffa visum etc. Och sen när man väl är där kommer man hela tiden ha kontakt med nån från agencyn som hjälper en om man känner sig lite bortkommen och så vidare.

-

Varför jag vill vara au pair i USA i ett år?

- Ja varför inte.

-

Det känns som om jag just nu bara går runt och väntar på att livet ska hända mig. Jag väntar på att jag ska få en uppenbarelse och komma på vad jag vill göra med mitt liv. Jag väntar på att den där underbara drömprinsen ska komma ridande och ta mig med storm. Jag väntar på att det där underbara jobberbjudandet ska komma. Jag väntar på att mitt "riktiga" liv ska sätta igång. Och nu har jag fått nog. Livet funkar inte så. JAG funkar inte så. Om jag vill att nåt ska hända så får jag se till att ta hand om det själv. Så nu tänker jag åka till USA. Och jag tänker ge mitt liv en liten knuff så att alla de där sakerna jag väntar på kommer ett steg närmare.

-

Egentligen så handlar det inte om vad jag gör utan att jag gör. Jag vet att min mamma ser skeptiskt på mig när jag berättar om mina planer. Det var exakt samma blick hon gav mig när jag först berättade att jag skulle åka till Kos. Men om hon bara kunde förstå hur jag kände när jag var där nere och hur jag längtar efter att få känna så igen så skulle hon kanske stödja mig lite mer i min "jakt på lycka".

När jag tänker på Alexandra och vad hon gjort de senaste månaderna så beundrar jag henne. Inom loppet av ett år har hon rest till tre olika länder och bott utomlands i över åtta månader. Det är sånt jag vill göra. Jag vill uppleva nya saker, nya människor, nya erfarenheter.

-

Visst jag kommer sakna min mamma och min familj och mina vänner. När jag tänker på att jag måste lämna min lilla systerdotter i ett år så blir jag förkrossad. Men tanken på att inte göra det är ännu värre. Jag kan inte kompromissa mig själv hela tiden. Nån gång måste jag få göra nåt som enbart är för min skull och ingen annans. Jag vet att det kommer bli tufft ibland. Och ett år är en lång tid. Men gör jag inte det här nu så kommer det bli nåt annat senare. (Hade jag inte haft mitt körkort som mål de senaste månaderna så hade en sån här idé dykt upp bra mycket tidigare.)

-

Frågan är egentligen inte om jag kommer göra det. Utan när, var och vad. Om jag ändrar mig angående den här au pair-resan så innebär det bara att jag skjuter upp min resa lite. Jag skjuter upp den tills jag hittar nån annan grej som jag fastnar för nån annanstans i världen. Visste ni att för ett år sen så undersökte jag hur det skulle vara att åka till Afrika och arbeta som voluntär? Och för ett halvår sen kollade jag upp hur det skulle vara att studera på universitet i Skottland. Och för bara två månader sen försökte jag få ihop min ekonomi så jag kunde åka till Alexandra i Australien.

-

Jag vet att det låter som om jag får en massa idéer som jag aldrig fullföljer. Men faktum är att jag ständigt letar efter nånting som kan ge mig något mer. Något som ingen annan har. Något som gör mig till den jag är. Något som en sommar på Kos gav mig i ett par månader. Något som jag vill uppleva igen.

Förhoppningsvis inom en snar framtid.