Mission #5

Jag kom på ett nytt mission:

-

Mission #5. Jag ska lära mig dricka kaffe. Det känns ganska snopet att jag flyttar till staden som grundade Starbucks, och så dricker jag inte ens kaffe. Men det ska det bli ändring på! Jag har ett år på mig att vänja mig vid den beska eftersmaken, och om det är nåt som kan fixa det så är det Starbucks.

Beware of ugly horses!

Haha, jag satt och googlade lite på Seattle och Washington och hittade den här intressanta lagen:

{In Wilbur, it is against the law to ride an ugly horse.}

-

Nån som känner för att skrika diskriminering?

Me like

{Seattle is ranked the most literate city by Central Conn. State Univ. Everybody reads here. The Seattle Public Library system has the highest percentage of library card-holders per capita in the country.}

Missions i Staterna

Om tre veckor sticker jag till USA och kommer vara borta ett helt år. Och för att jag inte ska lalla bort det året totalt tänker jag sätta upp lite missions som jag ska utföra nån gång under 2009.

Mission #1. Jag ska lära mig åka skidor. Bara ett stenkast från Seattle ligger en massa trevliga kullar och berg. Dem har jag tänkt ge mig ut i nu i vinter. Går allt som det ska kan vi börja planera kommande års skidsemestrar så fort jag kommer hem.

Mission #2. Jag ska se valar live. Det är inte bara berg som ligger ett stenkast från mitt kommande hem, havet ligger ett stenkast åt andra hållet. Det är tydligen havsutsikt från vår altan (inte för att jag skryter^^). Ett av familjens "selling points" var att man i Seattle kunde ut och paddla kajak med valarna, so that's what I'm gonna do. Kanske inte paddla kajak; det känns inte jättesäkert att sitta i en liten kajak med flera ton valar under en, but you get my point.

Mission #3. Jag ska åka till Forks. Den älskade Twilight-sagan utspelades i Forks och eftersom det ligger i Washington kan jag inte missa chansen att åka till platsen där den fina kärlekshistorien utspelade sig. Sen att det ligger ett indian-reservat i Forks är bara en bonus.

Mission #4. Jag ska köpa skor i New York. Detta kommer som ni kanske förstår inte hända under 2009 utan redan nu om en sisådär tre veckor. Anledningen är helt enkelt att jag ska kunna ha ett par skor då jag kan säga "dem här skorna köpte jag i New York".

Mission #5. ... Har inte kommit längre än så här. Men ge mig gärna förslag på saker. Jag ska göra allt jag kan för att uppleva så mycket som möjligt nästa år.

9 november 2000

Jag fick aldrig chansen att åka upp till minneslunden idag så jag tänder ett ljus här i stället.

-

Som de flesta vet så är det fars dag idag. Men för mig är det lite mer än så. Den nionde november för exakt åtta år sen dog min pappa. Den här sången dedikerar jag till honom.

If I could get another chance

Another walk, another dance with him,

I'd play a song that would never ever end

How I'd love love love, to dance with my father again

I'll never be your beast of burden

The Rolling Stones är fan riktigt bra. Man glömmer bort det ibland. Här är en låt som jag inte ens visste var deras.

23 dagar kvar

Just nu längtar jag till Seattle jättemycket. Det ska bli så skönt att komma ifrån den här världen ett tag. (Även om det är ett väldigt långt tag.) Jag känner att jag verkligen behöver lite tid för mig själv. En chans att skingra tankarna utan att ha en massa andra som dumpar åsikter på en, vare sig man vill det eller inte. Det var av exakt det skälet som jag älskade Kos så mycket, många andra skäl också, men det här är ett av de större. På Kos var jag ensam. Helt ensam. Ja, jag träffade folk där, men innan de lärde känna mig så var jag verkligen alldeles själv. Jag kände ingen och ingen kände mig. Jag kunde tycka och tänka precis hur jag ville utan att folk hade några förutfattade meningar. När man är runt folk som känner en så hamnar man lätt i ett fack. Och när man sen vill utforska utanför det facket (vilket jag kommer på mig själv med att göra allt oftare) så blir det kalabalik i umgängeskretsen. Och kalabalik vill ju ingen ha, så då fortsätter man vara som man alltid har varit trots att det inte är en själv längre. Så känner jag nu. Som om jag inte riktigt kan vara mig själv med mina vänner och min familj. Och varenda gång jag försöker får jag konstiga blickar och kommentarer som gör att jag genast "rättar" mig igen.

Jag längtar till Seattle. Jag längtar efter att få vara mig själv på riktigt. Jag längtar efter en ny start.

Barnvakting

Att spela shack med en 6-åring är en intressant upplevelse.

Duktig flicka

Idag har jag varit duktig. Jag har gjort allt sånt som jag har skjutit upp den senaste veckan. Jag har:

• tagit prov på sjukhuset
• betalat in pengar på banken
• köpt sulor till mina skor
• kollat upp info om visum-fotot
• handlat mat
• agerat psykolog åt Negar (se jag skriver visst om dig)
• köpt ett kuvert och frimärken till ambassaden

Och om nån timme ska jag åka in till stan och träffa Alexandra. Och ännu senare ska jag till PG och träffa tjejerna.

Summering: Mycket bra dag.

Titta vad de gjorde mot mig på sjukhuset!

Jag säger då det. Tur att jag inte visste om att det skulle bli blodprov innan jag gick dit. Då lovar jag att det hade tagit mig längre än en vecka att masa mig dit (och då har jag ändå bara femtio meter eller så till sjukhuset).

Nä men allvarligt, det var inte så farligt att ta blodprov (även om hon tog tre hela tuber!). Det är det aldrig. Men av nån anledning jagar jag alltid upp mig för det innan. Går runt och oroar mig och är allmänt nervös, fastän jag vet att när det väl kommer till kritan så är det inte så farligt.

Men det kanske är det som är grejen. Om jag inbillar mig att det är värre än vad det är, så blir jag bara lättad sen när det inte är så farligt. Det kanske är nån sorts undermedveten försvarsmekanism jag har. Undrar om jag gör så när det gäller andra saker också?

(svara gärna om ni har upptäckt att jag gör det)