Tror jag behöver en krockkudde

Det känns som att min hjärna går i hundranittio konstant nuförtiden. Jag kan inte ens somna på kvällarna för jag har så många tankar som surrar i huvudet. Och ännu värre är att just nu känns det som att det bara kan sluta på ett sätt:

-

Dans-abstinens på ingång

Varför ska det vara så-in-i-helvete-dyrt att dansa för?! Jag förstår inte. Den här terminen kostar det nästan 3000kr att dansa på balettakademin. En gång i veckan, fjorton gånger totalt. Det är 200 spänn per lektion! Jag undrar jag vem det är som sitter och kammar in alla stålarna, inte är det lärarna i alla fall. Man har knappt råd att få ihop det till hyran om man vill försörja sig som dansare. Det är väl nån människa (förmodligen en man) som sitter på ett kontor nånstans och blir snor-rik på dans-passionerade studenters pengar.

Och nej, jag kommer inte dansa den här terminen. Varför? För att jag inte har råd så klart. Egentligen borde jag bojkotta det bara för sakens skull, men faktum är att hade jag haft pengarna så skulle jag ha betalat det. Precis som alla andra där ute som älskar dans. Man kan ge ganska mycket för att få hålla på med sånt man älskar. Och tyvärr finns det folk i den här världen som uttnyttjar det till fullo.

-

Jag? Bitter? Nej absolut inte.

-

Haha, dagens citat kom från Peyman som helt plötsligt från ingenstans kläcker ur sig: "Varför har du inte skaffat pojkvän än? Vad är ditt problem?"

-

Det skulle kunna varit en tankeställare... Om jag nu tyckte att det var ett problem vill säga.

Senaste budordet från Henrik Fexeus

-

Negativitet är för fegisar.

-

Morgonstund har guld i mun

Vad mysigt det är att vara vaken redan klockan nio på morgonen för en gångs skull. Det var ett tag sen det hände. Jag har precis varit och lämnat W i skolan och nu sitter jag här vid köksbordet med en kopp te bredvid mig och ska sätta igång med dagens uppgifter. Utanför fönstret skiner solen och allt är lugnt och stilla förutom ett par fåglar som hoppar fram och tillbaka i träden. Det är stunder som dessa som man värderar lite mer än andra.

Bara 6 minus idag - värmebölja wohoo!

Min bil står i Jakan och jag är i Viksjö. (Hur gick det till egentligen?) Ja, ja, det är bara för mig att sätta på mig kläder och ge mig ut i kylan. Om jag inte kommer hem så är det antingen för att jag halkat och brutit nacken eller så har jag ramlat i en snödriva och frusit ihjäl. Ciao!

Okej, igår var officiellt min sista sjukdag!

Idag har jag vaknat upp pigg och glad och med massa ny energi. (Frågan är bara vad jag ska göra med den...) Det är som bekant svinkallt ute så jag är inte jättehajpad på att ge mig ut i samhället, men eftersom jag suttit hemma i fyra dagar utan kontakt med omvärlden så är det precis det jag tänker göra. Till att börja med blir det fika i stan med Alex - en kopp rykande varm choklad låter som precis rätt kur just nu - sen får vi se vart kvällen för oss. (Om jag får som jag vill för den oss mot en biograf som visar Avatar, börjar bli trött på att vara den enda som inte har sett den.)
Nu, lunch. Sen, pendeltåg. Ses!

"Scorpio is the Greta Garbo of signs"

Vad underhållande det kan vara med horoskop ibland.

Ser ni några likheter?

Undrar om inte vårt IT-samhälle börjar gå liiite till överdrift nu

Klicka på länken här under så kanske ni håller med mig:

*skrattar så jag nästan kissar på mig*

Bloggen är viktigare för mig än du tror - och viktigare än vad jag trodde

Ligger än en gång med datorn i knät och lyssnar på gamla Britney Spears-låtar. Jag kan inte hjälpa det! De gör mig glad och passar perfekt när jag är på sånt här nostalgiskt humör.
-
Jag har suttit och läst gamla blogg-inlägg ett tag. Fatta, det är snart två och ett halvt år sen jag började skriva i den här bloggen. Under den tiden har jag hunnit skriva 841 inlägg, varav 749 st har blivit publicerade för er att läsa. Det är ganska mycket. Undrar om inte det skulle kunna bli ganska exakt ett om dagen... Äh, struntsamma!

Poängen är att jag har väldigt mycket av mitt liv dokumenterat här som jag förmodligen skulle glömt bort för länge sen om det inte vore för bloggen. Jag blev till exempel nyss påmind om hur kämpigt jag faktiskt tyckte det var att ta körkort, något som jag idag tänker tillbaka på som småpotatis. Och hur fan jag klarade av att jonglera så där många jobb samtidigt har jag ingen aning om (det är nästan så jag blir imponerad av mig själv). Sen tror jag nästan inte det går att vara mer tacksam än jag är nu över att mina USA-upplevelser finns dokumenterade här (jag kommer för alltid ångra att jag inte skrev dagbok på Kos). Seattle var en period då jag levde ett helt annat liv, och trots att det inte ens var ett halvår sen jag åkte därifrån har saker redan börjat försvinna ur minnet.
Folk säger att det här med bloggar och Twitter och Facebook-uppdateringar, att allt det bara handlar om uppmärksamhet. Och visst så kanske det är till viss del (vad det nu är för fel med det - om folk mår bättre av att de tror att fler människor lägger märke till dem så kan de väl få göra det). För min del handlar det om att bevara tankar, åsikter och upplevelser som annars skulle försvinna ut i tomma intet. De skulle bli bortglömda och aldrig någonsin kommas ihåg igen och det tycker jag är sorgligt. Nu är ni säkert flera som tänker "Jaha, men vad hände med att leva i nuet" eller "man ska blicka framåt"? Allt sånt är ju självklart också jätteviktigt. Men jag tror inte vi får glömma vikten av att minnas det som en gång var. Det är ju trots allt vårt förflutna som gjort oss till det vi är idag.

Visst nämnde jag för några veckor sen att jag verkar gå igenom nån sorts ofrivillig "soul search" just nu? Jag skrev att jag äntligen börjat inse vad det är för sorts människa jag vill vara. Och det är just det! Den människan jag vill vara är en kombination och ett resultat av allt det jag gått igenom och allt det som gått igenom mig under mitt 21-åriga liv. Och om jag kan bevara de tankarna, åsikterna och upplevelserna som hjälpt till att göra mig till den jag är genom ett så enkelt sätt som blogga, då tänker jag banne mig göra det också. Underskatta inte kraften av det förflutna...

-

För att ta reda på vem man är idag, måste man veta vem man var igår och vem man vill vara imorgon.