För bara en lite stund sen var jag jätteglad. Jag satt och läste en blogg som handlade om Au Pair-livet och blev jätte-excited och ville åka iväg nu nu NU! Jag tog till och med fram min ansökan som har legat bortglömd i flera veckor och började skriva på den.
Sen hände nånting... Vet inte vad. Och nu är jag helt plötsligt jätteledsen igen. Känns som om mitt liv bara rinner iväg medan jag åstadkommer ingenting. *sjunker ihop och ser alldeles gråtfärdig ut* Varför?
Men det var inte det vi skulle prata om! Vi skulle prata om varför jag går fram och tillbaka i mitt humör hela tiden och varför jag har gjort det i snart två veckor. Det kanske faktiskt är något fel på mig. Eller så går jag igenom nån konstig svacka som gör att man blir upp-och-ner ibland.
Eller! (nu kom jag på det) så har Alexandra smittat av sig med sina humörsvängningar. (Alex är känd (eller kanske snarare ökänd :P) för sitt ojämna humör.) Och nu när jag har träffat henne oftare än vad jag brukar så kanske jag har tagit över lite av hennes sinnesstämning.
- Om det är så här du har det så förstår jag inte hur du orkar. Jag vill typ hoppa och skratta ena stunden och lägga mig ner och gråta i nästa.
Fast jag måste erkänna, att när jag är glad. Då känns det som om ingenting kan stoppa mig. Jag känner ingen osäkerhet, ingen ånger, ingenting! Känner mig bara alldeles spattig! :D
Se, nu börjar den känslan komma tillbaka. Och jag har skrivit det här inlägget hur länge? tjugo minuter kanske... *strange* Jag är ändå känd för att ha ett ganska jämnt humör. Ett jämnt humör som oftast stannar på den glada sidan.
Hm... ni får säga till om det börjar gå överstyr. Jag kanske har en tumör i hjärnan eller nåt som påverkar mitt humör och beteende... Hemska tanke.
2 kommentarer:
haha men jag förstår inte hur jag orkar heller, för jag HOPPAR AV LYCKA ENA STUNDEN och lägger mig ner och GRÅTER andra. det är så mycket jag, och hemska tanke - tänk om JAG har en hjärntumör?:O
iofs skulle det väl vara hemskt om du hade en också! :P
Skicka en kommentar