Har precis suttit och läst en blogg som en tjejkompis till Alexandra skriver. Hon har precis åkt till Barcelona för att jobba som au pair och känslorna verkar åka upp och ner. Ena stunden är allt soligt och glatt och andra så gråter hon av hemlängtan.
Men oavsett så när jag läser den får jag tillbaka alla de där känslorna som verkar ha gått och gömt sig senaste tiden. Känslorna som säger att jag faktiskt vill åka iväg. Jag vill ut på äventyr. Och även om jag mår bra och har det bra nu så kan jag få det ännu bättre nån annanstans. Jag håller mig fortfarande till att sommaren "Kos -07" var den bästa i mitt liv. Och den upplevde jag för att jag tog risken och åkte iväg ensam till nåt nytt och främmande. Och nu är det dags för större och bättre!
Jag bara önskar att allt var klappat och klart så jag kunde åka imorgon. Det är det som gör mig avtänd... alla dessa förberedelser som måste fixas. (det här har jag skrivit om förrut - hur mycket jag hatar att fixa och vänta - jag vill att saker ska hända nu nu NU)
Bläsch! Det kanske är dags att ta fram den gamla ansökan och skriva lite. Det var ett tag sen sist...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar