Idag bestämde jag mig för att det var dags att städa bland alla mina gamla papper och kollegieblock jag har kvar från skoltiden. Med tanke på att jag inte har någon användning för dem längre så kändes de onödigt att de tog upp en massa plats i mina lådor. Instoppat i en av mina läroböcker hittade jag nånting som jag skrev på en fysiklektion för inte så länge sen. Nånting jag skrev då hela mitt liv kändes så otroligt hopplöst och alla omkring mig verkade så otroligt meningslösa.
Taget ur "Carro's fysikblock", skrivet den 8 mars 2007
Allt verkar så onödigt, så ovesäntligt. Vem bryr sig om resistorer och växelströmmar(?!) när det finns människor i världen som inte har mat för dagen. Vem bryr sig om Newton's lagar och jordens dragningskraft när det finns människor där ute som inte har tak över huvudet. Det känns så otroligt meningslöst att sitta här och försöka förstå sånt här när det ändå inte kommer ändra på nånting.
Jag sitter här och oroar mig över min försenade engelska-läxa när det finns 3-åringar där ute som dör av AIDS. Mina så kallade kompisar sitter och klagar över att vi måste läsa 20 sidor Shakespeare när 25 procent av jordens befolkning inte ens kan läsa och skriva. Man tycker att vi borde ha kommit tillräckligt långt i dagens samhälle för att kunna ta hand om våra egna. Men nej:
1/3 av världens befolkning lever i fattigdom(!) och jag känner ingen som gör ett skit för att hjälpa dem, (inte jag heller för den delen).
En kille som jag diskuterade det här med hävdade det att det handlar om Darwin's motto, "survival of the fittest", och ansåg att de som är starka nog att klara sig, de klarar sig och resten... Ja, vad ska man göra?
Men ska jag då, som råkade ha turen att födas in i ett rikt land, bara strunta i alla andra i den här världen. Är det min rättighet att bara behöva tänka på mig själv och min egen lycka för att jag bor i ett land som Sverige. Vad har de barn som föds in i fattigdom gjort för att förtjäna ett liv som deras? Vad har jag gjort för att förtjäna mitt?
Jag hör människor säga att de inte vill donera pengar till organisationer som Rädda Barnen eller SOS-Barnbyar för att de påstår att 85% av pengarna ändå bara går till administration av företagen. Även om det vore så (jag råkar veta att alla PG-konton som börjar med siffrorna 90 har blivit godkända av SFI - Stiftelsen för Insamlingskontroll, så om man vill vara säker på att ens pengar går dit de ska, se till att organisationen har ett 90-konto), så är det väl ändå bättre att hjälpa företag som hjälper, än att inte hjälpa alls? Det är väl ändå bättre att ge bort en liten summa pengar varje månad än att sitta hemma och klaga över att ingenting blir gjort.
Människor är själviska varelser, mig själv inräknad.
Det är på tiden att vi börjar ta lite ansvar och gör nånting istället för att bara gå runt och låtsas att det regnar. Det går inte längre att förneka att det vi gör påverkar och nu är tiden att börja påverka. FN är mitt upp i det så kallade millenieprojektet och minsta lilla kan hjälpa dem nå sitt mål; hjälpa oss nå vårt mål. Så gör din röst hörd, donera pengar, handla rättvisemärkt eller ge dig ut i världen och hjälp till, så har du också bidragit till kampen om att göra världen lite bättre.
Läs mer på:
http://www.millenniemalen.se/index.asp
http://www.utangranser.se/
http://ial.se/www/sv/volont%C3%A4r/start
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar