2007-10-09

Veckans filmer

Nu när jag har en massa fritid att avvara tillbringar jag en hel del tid till att se på film. Jag älskar att se på film. Jag älskar känslan av att få uppsluka mig i en helt annan värld ett par timmar. Slippa vara mig själv, slippa tänka, bara titta.

Veckan som gått har jag klarat av en hel del filmer inom en massa olika genres. De senaste dagarna har jag hunnit se The Fountain, Tre systrar och en mamma, Harry Potter och den flammande bägaren, Little Miss Sunshine, Freedom writers och nu senaste (för ca tio minuter sen) John Tucker Must Die. Och ja, jag vet att jag börjar bli för gammal för de här typiska "tonårs-filmerna" som egentligen riktar sig till 14-åriga tjejer som kollar på dem och tror att det är så här det ser ut i verkliga livet. Men allvarligt talat, John Tucker Must Die är faktiskt en skitrolig film och jag kan helt ärligt säga att jag har planer på att se den igen innan jag lämnar tillbaka den.
Tre systrar och en mamma, som för övrigt på engelska heter Because I Said So var också riktigt underhållande. Men kan någon därute förklara för mig varför man, om man nu absolut måste översätta filmtitlar till svenska, ger dem ett helt nytt namn?! "Because I said so" betyder faktiskt inte "tre systrar och en mamma"!! Och jag tycker personligen att den svenska titeln är vilseledande för filmen fokuserar faktiskt nästan enbart på den yngsta dottern och mamman och INTE alla tre(!). *tar ett djupt andetag* Hursomhelst var den jätterolig den också; en typisk romantisk komedi i min smak. :)
Sen har vi då The Fountain. Den underligaste av de filmer jag sett den här veckan, kanske till och med den underligaste jag sett någonsin. På framsidan stod det att The Fountain var en berättelse om en kärlek som utspelar sig på över 1000år. Alltså trodde jag att jag hyrde en sorglig kärlekshistoria som jag kunde se på och kanske gråta en skvätt till. Men istället så är The Fountain en otroligt komplicerad historia (som jag fortfarande inte förstår till hundra procent) som handlar om livet och döden och hur man överkommer gränserna däremellan. Det var en sån där film som man, när eftertexten börjar rulla, bara sitter där, helt uppfylld med tankar och inte riktigt vet vart man ska ta vägen.

Nu är klockan så pass mycket (snart 4.00 på en tisdag morgon) så det är på tiden att jag börjar dra mig mot sängen. Men jag vill bara avsluta med att säga att "i fortsättningen vill jag få veta det innan jag får reda på det". God natt!

1 kommentar:

Alex sa...

tihi.
jag har redan en kommentar. eller mer en fraga; det framgick aldrig riktigt tydligt om du tyckte om the fountain eller inte.

Skulle du rekommendera den till... hm, mig? :)