Bloggen är viktigare för mig än du tror - och viktigare än vad jag trodde

Ligger än en gång med datorn i knät och lyssnar på gamla Britney Spears-låtar. Jag kan inte hjälpa det! De gör mig glad och passar perfekt när jag är på sånt här nostalgiskt humör.
-
Jag har suttit och läst gamla blogg-inlägg ett tag. Fatta, det är snart två och ett halvt år sen jag började skriva i den här bloggen. Under den tiden har jag hunnit skriva 841 inlägg, varav 749 st har blivit publicerade för er att läsa. Det är ganska mycket. Undrar om inte det skulle kunna bli ganska exakt ett om dagen... Äh, struntsamma!

Poängen är att jag har väldigt mycket av mitt liv dokumenterat här som jag förmodligen skulle glömt bort för länge sen om det inte vore för bloggen. Jag blev till exempel nyss påmind om hur kämpigt jag faktiskt tyckte det var att ta körkort, något som jag idag tänker tillbaka på som småpotatis. Och hur fan jag klarade av att jonglera så där många jobb samtidigt har jag ingen aning om (det är nästan så jag blir imponerad av mig själv). Sen tror jag nästan inte det går att vara mer tacksam än jag är nu över att mina USA-upplevelser finns dokumenterade här (jag kommer för alltid ångra att jag inte skrev dagbok på Kos). Seattle var en period då jag levde ett helt annat liv, och trots att det inte ens var ett halvår sen jag åkte därifrån har saker redan börjat försvinna ur minnet.
Folk säger att det här med bloggar och Twitter och Facebook-uppdateringar, att allt det bara handlar om uppmärksamhet. Och visst så kanske det är till viss del (vad det nu är för fel med det - om folk mår bättre av att de tror att fler människor lägger märke till dem så kan de väl få göra det). För min del handlar det om att bevara tankar, åsikter och upplevelser som annars skulle försvinna ut i tomma intet. De skulle bli bortglömda och aldrig någonsin kommas ihåg igen och det tycker jag är sorgligt. Nu är ni säkert flera som tänker "Jaha, men vad hände med att leva i nuet" eller "man ska blicka framåt"? Allt sånt är ju självklart också jätteviktigt. Men jag tror inte vi får glömma vikten av att minnas det som en gång var. Det är ju trots allt vårt förflutna som gjort oss till det vi är idag.

Visst nämnde jag för några veckor sen att jag verkar gå igenom nån sorts ofrivillig "soul search" just nu? Jag skrev att jag äntligen börjat inse vad det är för sorts människa jag vill vara. Och det är just det! Den människan jag vill vara är en kombination och ett resultat av allt det jag gått igenom och allt det som gått igenom mig under mitt 21-åriga liv. Och om jag kan bevara de tankarna, åsikterna och upplevelserna som hjälpt till att göra mig till den jag är genom ett så enkelt sätt som blogga, då tänker jag banne mig göra det också. Underskatta inte kraften av det förflutna...

-

För att ta reda på vem man är idag, måste man veta vem man var igår och vem man vill vara imorgon.