Tvättbjörnsattack!!!!

Okej, jag överdrev kanske liiiite med rubriken. Det var inte så mycket en attack som det var ett tvättbjörnsbesök. (Vet inte ens om jag kan kalla det ett besök... Hursomhelst så kommer det här inlägget handla om tvättbjörnar. Med mera.)

-

Klockan är halv tolv just nu och jag har precis kommit hem efter att ha varit ute och ätit med Candice. (Våra middagar som av nån anledning alltid slutar med ett besök på Barnes and Noble - förmodligen eftersom det är enda stället som har öppet så här sent. Patetiskt? Yeah, I know.) Anywho, Candice skjutsar hem mig och precis när jag ska ta tag i handtaget för att gå ur bilen så ser jag nånting som rör sig i ögonvrån. Det är en tvättbjörn! Den springer över gatan bara tre, fyra meter framför oss. Och precis efter den kommer det en till! Jag sitter och tittar fascinerat medan de sniffar på grannarnas staket. Jag har aldrig sett tvättbjörnar förrut, möjligtvis nån gång på nåt zoo men aldrig i så här i "det vilda", det var ganska coolt. Haha, Candice kommentar var: "Yes, please go in to the neighbours." (Tydligen så är våra grannar inte världens snällaste personer. Candice har haft en dispyt med dem tidigare och J och P har till och med blivit stämda av dem. Jag har fått strikta order om att inte parkera framför deras hus (även fast hela gatan räknas som allmän egendom) för de får tydligen fnatt om man gör det. Och så har de såna där gargoyles på huset (vet inte vad det heter på svenska, ni får googla), hur läskigt är inte det på en skala?)

I alla fall, tillbaks till tvättbjörnarna. Som sagt, de sitter och sniffar på staketet till grannarna och jag sitter som fastfrusen i bilen. Helt plötsligt vänder dem och går in på vår tomt! Ve och fasa! Vad ska jag nu göra?! Aldrig i livet att jag tänker gå in om det finns en möjlighet att de sitter och vaktar utanför ytterdörren. (Jag kanske ska berätta att under de minuterna som vi suttit i bilen och iakttagit tvättbjörnarna så har Candice börjat babbla om rabies och sjukdomar och om hur tvättbjörnar attackerar och river folk när de känner sig hotade.) Hur ska jag nu våga gå in?! Det slutar med att vi går ut båda två och smyger sakta mot huset. När vi fastslagit att kusten är klar så springer jag in fort som f*n och hoppas för guds skull att ingen tvättbjörn ska slinka in samtidigt som jag öppnar dörren...

-

Och nu sitter jag här ensam på mitt rum, med en paranoid känsla av att jag har massa tvättbjörnar under sängen som kommer attackera så fort jag sluter ögonen. Jag vet, normala människor är rädda för mörkret, jag är rädd för att en grå-vit hårboll ska hoppa på mig och riva mig i sömnen. I'm not normal...

-

ps. Bilden av tvättbjörnarna är inte en som jag har tagit (jag hann inte fram med kameran) utan det är en random bild jag hittade på google. Men det var ungefär så här de såg ut där de lurade i mörkret med sina självlysande ögon, those evil bastards!

- Förlåt, jag är fortfarande lite uppskrämd.

-

pps. Har ni sett Handen som gungar vaggan? Kommer ni ihåg huset som barnflickan bodde i?Det huset ligger bara ett par kvarter härifrån! Candice berättade det idag när vi åkte förbi där.