Stressen börjar komma krypandes igen

Idag som skulle vara min vilodag/pluggdag har tagit en ny vändning och blivit en stressdag.

Efter endast fyra timmars sömn i natt var jag tvungen att ta mig upp 6 imorse och ge mig iväg till Spånga där min bil skulle in på "vinter-behandling" (däckbyte alltså) och en förbesiktning (inför den riktiga besiktningen som sker i december). Sen efter att ha tagit mig därifrån kommunalt och till fots (gick hem från stationen) däckade jag i soffan i tre timmar och vaknade av att mekanikern ringde och räknade upp alla fel som fanns i min bil, kul i jul. Som tur var var det inga stora saker och jag får hålla tummarna för att alla småsaker går genom besiktningen (har verkligen inte råd att ge min bil en makeover just nu). Så nu är det bara för mig att ge mig iväg (igen) ut i eftermiddagsruschen och hämta upp min lilla bil (som sen självklart kommer fastna i alla härliga köer på väg från Bromma).

Och senare är det meningen att jag ska dra mig in mot stan och lämna tillbaka Alexandras kort som jag lånat ett par dagar. När det är meningen att jag ska hinna plugga (och duscha och äta och träffa min familj?) har jag ingen aning om men det får väl bli ett senare problem...

Hata, hata, hata(!) tvättbjörnar!!!!!

Jag hade precis en nära-döden-upplevelse med en j*vla tvättbjörn! Okej, det kanske inte var en nära-döden-upplevelse per se, men det var i alla fall en upplevelse och den har lämnat mig alldeles skakig.

-

Jag var på väg hem från min swing-lektion och bestämde mig för att testa en annan väg, (bara för att se om jag hittar). Vägen som jag tog gick längs vattnet men den var inte upplyst så det var lite småläskigt att åka där ändå. Sen när jag kommit upp till vårt område och är kanske två kvarter från vårt hus; då kommer det en tvättbjörn springandes rakt ut i vägen! Den är bara några meter framför bilen och jag fullkomligt ställer mig på bromsen! (Jag vet, jag vet, "man ska inte stanna för djur som är mindre än ett rådjur" bla bla bla. Det är inte så lätt att komma ihåg det när varenda reflex i kroppen säger åt en att bromsa när nånting kommer rusande ut på vägen.) Anyway, jag tvärbromsar men hinner inte helt och hållet och jag känner att jag träffar nånting. Shit, shit, shit; jag blir alldeles paralyserad (tror till och med att jag skrek till lite). Sen ser jag hur två(?!) tvättbjörnar springer iväg från bilen och ut i mörkret och lämnar mig där alldeles darrig. Jag känner hur adrenalinet pumpar i kroppen och jag sitter och bara andas ett tag innan jag klarar av att köra igen.

-

Hur vågar dem skrämma mig så där?! Och sen bara springa iväg utan en skråma. De kommer springa runt och fortsätta välta papperskorgar som om ingenting har hänt medan jag kommer ha men för livet! (Okej, jag överdriver lite. Men jag kommer aldrig mer kunna se en tvättbjörn på samma sätt.) De är tjocka, äckliga, korkade, rabiesfyllda djur med små lysande elaka ögon! Hata, hata, HATA tvättbjörnar!

-

Om ni vill veta om mitt första möte med kvarterets tvättbjörnar kan ni läsa det här.

-

ps. Fråga mig inte hur det kom sig att det bara var en tvättbjörn som sprang ut framför bilen, men när jag stannat så var de två som sprang tillbaka. Jag har ingen aning. Förmodligen så missade jag helt enkelt den andra under mitt panikslagna försök att stanna bilen. Eller(!) så har jag just upptäckt att jag har en magisk förmåga och från och med nu kan jag klona tvättbjörnar genom att köra på dem med bilen! (Personligen tror jag på alternativ nummer två.)

Vilse i pannkakan?

Nämnde jag att jag körde vilse igår? Irrade runt strax utanför Seattle i kanske en timme. Jag och Jack hade lämnat Claire på en playdate och att hitta hem igen var inte det lättaste. Kanske inte var så smart att bara fixa directions dit och inte tillbaka. (Att försöka läsa körinstruktioner baklänges är inte så lätt som det låter.) Meeeen jag fick se China Town i alla fall (vilket jag inte ens visste existerade i Seattle förrän igår) och det är ju alltid trevligt. ;)

Bilköer

Hur orkar folk åka bil till jobbet varje morgon?! Jag har precis suttit i en bil i en timme och en kvart på en sträcka som normalt tar mindre än en halvtimme att åka. Det är inte direkt så man vill spendera en måndagsmorgon.

Helgen som gått

Idag är det den 19:e oktober (tekniskt sett är det den 20:e eftersom klockan är över tolv) och det här är mitt tjugonde inlägg den här månaden. Det här är första gången jag har skrivit mer än ett inlägg per dag (i genomsnitt). Så vad säger det här om mig?

Det säger att jag inte har mycket till liv just nu. För det är när jag har som minst att göra som jag behöver bloggen att fördriva tiden med. Det är också därför som jag sällan skriver om hur mina dagar brukar se ut, för när jag gör saker som är värda att skriva om - då har jag inget behov av att skriva om dem. Det är förmodligen därför som söndag är dagen då jag publicerar flest inlägg - för det är den mest händelselösa dagen i veckan (i mitt liv i alla fall).

-

Anywho. Jag tänkte ändra traditionen och berätta lite kort om min helg (och öva lite inför hur jag måste skriva sen när jag är på andra sidan Atlanten).

Det har varit en helg full av trötthet, rumskompisar och gammalt Kos-folk. I fredags träffade jag Alex för första gången på säkert tre veckor så vi satt mest och snackade hela kvällen. Jag om min kommande USA-resa, hon om sitt krångliga triangeldrama (jag är inte säker på att nån av oss hörde vad den andra sa). Så satt vi och proppade i oss en massa onyttigheter. Väldigt bra kväll.

Igår blev det mini-reunion med några ur crewet och vi hamnade på Berns av alla ställen. Holländarna var där och festade hejvilt. Tyvärr så var vi andra jättesega och det var så mycket folk att man knappt kunde ta sig fram utan att få en armbåge i ansiktet. Så när Alexandra insåg att hon tappat bort sin mobil var det dags att gå. Det var meningen att jag skulle sova hos henne men de jäkla katterna gjorde så att mina allergier brusade upp. (hur kan något så gulligt vara så irriterande? Alex, jag vet att du håller med mig.) Summering: Det var kul att träffa crewet igen, men det var inte en jättelyckad kväll.

Idag vaknade jag upp kvart över ett och insåg att jag lovat Alex att vara hos henne klockan tre. Det var bara till att pigga upp sig och åka iväg. Vi tillbringade eftermiddan i Kungens Kurva och inhandlade allt från deodorant till bäddmadrasser.

Det var min helg, hur var eran?

-

Innan jag säger god natt tänkte jag bara passa på och nämna hur stolt jag är över min bil. Senaste gången jag tankade bilen var i onsdags. Sen dess har jag kört fram och tillbaka till dansen (som vi aldrig gick på btw.), fram och tillbaka till Alexandra (som bor på andra sidan stan) 3ggr(!) och så har det blivit lite körande här hemma också. Och nu har jag fortfarande över halva tanken kvar! Jag är jättestolt över min bil som lyckas vara så bensinsnål. Eller så kanske det är jag som gör det för att jag kör så miljövänligt? Hmm... Intressant tanke.

Snart är det dags att sätta sig i bilen för att åka på en liten biltur. Next stop - Västerås. Det är dags för rumskompisarna att slå ihop sig igen (även om det bara blir för några dagar).

Tidig 20-årspresent

Det här är så sjukt så det är inte sant. Sjukt. SJUKT! Jag är fortfarande chockad...
-
Klockan var tio över tolv idag när min mamma kom in i mitt rum och sa "Nu är det dags att gå upp!". Hon skulle iväg och hjälpa min mormor som fyller år idag, (jag ska dit till halv tre.) Jag mumlade nånting till svar och vände på mig för att somna om.
Ett par minuter senare kom hon in igen och sa "Nu får du gå upp. Jag måste gå, men jag har en liten present till dig först." Jaha tänkte jag, undrar vad det kan vara. Tankarna har inte riktigt kommit igång en men jag hinner tänka att det kanske är kläder. Kanske ett sommarplagg av nåt slag. Eller en bok. Jag hade ingen aning. Sen kom jag på det! Det var ju så klart de där biobiljetterna som jag hade sett liggandes på bänken igår när jag kom hem från jobbet. Så jag gick ut i köket och där låg de(!) och brevid dem låg det en ask med mitt namn på. Jaha... Så jag hade fel. Jag tar den lilla asken och öppnar den...
-
-
-

...och där ligger ett par bilnycklar.

*tystnad*

Bilnycklar.

*ännu mera tystnad*

BIL - nycklar

*chock*

B I L N Y C K L A R ! ! !

-

-

-
Fattar ni hur galet det här är?! Inom loppet av ett par minuter har jag blivit ägare till en liten grön Huyndai Accent.

Krejsi!

Great Trench below!