Life Achievement Award

Sitter i soffan och tittar på the Screen Actors Guild Awards. Det är en gala som hyllar skådespelare och där vinnarna röstas fram av just skådespelare. Betty White (som för oss svenskar förmodligen är mest känd för sin roll i Pantertanter) vann deras Life Achievement Award och hon är verkligen värd det. Här är det underbara tacktalet hon höll under galan:

Fans of The Big Bang Theory se hit!

-

Bazinga!

Kan inte sluta skratta när jag ser det där klippet!

Scrubs säsong 9 (!)

Älskar att Scrubs bestämde sig för att fortsätta på en nionde säsong! Och visst, många av de underbara gamla karaktärerna är borta (Janitor in my heart forever) men jag har redan börjat förälska mig i de nya, precis lika galna, människorna som tagit över. Det går inte att inte tycka om Scrubs, så är det bara.

Fyfan vad kallt det är att bo i hus!

Jag ligger här under ett tjockt duntäcke, två lager överkast OCH en varm dator men fryser ändå. Och då ska vi inte ens snacka om armarna som tvingas vara utanför allt det här för att kunna knappra (är det ett ord?) på tangenterna. Nä, jag tror jag sätter på ett Big-Bang-Theory-avsnitt istället och försöker skratta bort kylan. God natt.

Sitter och kollar på Fråga-Olle-dokumentären och får Kos-flashbacks. Not so sure that's a good thing...

-

Jet-lag?

Hm... Det där med att komma över jetlagen går väl så där. Klockan är nu halv fyra (på morgonen) och jag är klarvaken. Sen jag kom hem efter att ha träffat (delar av) gänget ikväll har jag hunnit:
- bygga ett databord (från IKEA)
- dra på ett sängöverdrag över bäddmadrassen (satan vad tungt det var)
- titta på tre How-I-met-your-mother-avsnitt
- och kolla hur mycket det skulle kosta att flyga till Seattle i vår (helt överkomligt måste jag säga)
-
Vad säger ni är det dags att gå och lägga sig nu?

Good bye doctor

Aw... Har precis tittat klart på sista avsnittet av Scrubs. Tråkigt. :(

-

Årest Academy Awards

Jag har precis fått veta att Hugh Jackman ska vara värd för årets Oscars-gala; snacka om att jag kommer sitta fastklistrad framför TV:n söndagen den 22 februari! (För att inte tala om hur skönt det ska bli att slippa vara vaken hela natten för att kunna se showen live.) Är det nån där ute som kommer se den med mig? ;)

Snabbis

Klockan är fem över halv nio här och jag har precis kommit hem efter att ha lämnat barnen i skolan. Planen är att jag ska gå och lägga mig nu och sova en timme eller två (jag har inte vant mig vid att gå upp halv sju på morgonen än) och sen när jag är pigg och glad igen, uppdatera er om det som hänt senaste veckan. Bl a:
-
- Gårdagens swing-lektion
- Sista dagarna i Whistler + Vancouver
- Mailet från moster
- The Big Bang Theory
- Min tripp till Scandinavian Specialties
- Amerikansk censur
- Bilder
...och mycket mycket mer.
-
Så om ni kollar min blogg igen om säg... fyra timmar så kommer ni förhoppningsvis ha lite att läsa innan ni går och lägger er. Puss for now!

Just checking in

When I get home to Seattle tomorrow I will give you an update of how my last days of the Whistler trip was. I'm in Vancouver at the moment, staying at a couple of friends to the family. J and P are out with the couple living here so I've been home with the kids all night. They've gone to bed now so I think I'm gonna place myself in front of another episode of True Blood. I just wanted to say Hej, jag lever. See you tomorrow!

Mission #1

ps. Jag skrev det här inlägget igår, men pga internetproblem så har jag inte kunnat publicera det förrän nu.

-

Okej så jag kan inte direkt påstå att mission # 1 är avklarat, men det är i alla fall påbörjat.

-

Jag åkte skidor idag! Det gick väl så där. Eller... Det började dåligt, sen gick det bättre, sen gick det riktigt bra ett tag, och sen på slutet gick det piss-dåligt. Med mina första försök att åka skidor så kom jag ihåg varför jag gav upp den där gången för över tio år sen. Det är inte världens roligaste känsla att känna att man inte har kontroll över det man gör. (Den känslan är förmodligen en av de värsta jag nånsin upplevt/upplever/kommer uppleva. Jag hatar att inte veta vad jag håller på med.)

I alla fall... Efter ett par åk i den backen som inte ens är tillräckligt lång och brant för att få kallas barnbacken så lyckades jag äntligen få lite kontroll. Så jag blev uppgraderad till backen snäppet före barnbacken, wohoo! Där lyckades jag behålla någorlunda kontroll och åkte upp och ner kanske fyra, fem gånger innan det blev det dags för... *dramatisk ljudeffekt* den riktiga barnbacken. Och trott eller ej, jag lyckades ta mig ner därifrån också utan några större missöden. (Jag försöker att inte räkna med de gånger jag åkte rakt in i snödrivorna längs kanten och låg och sprattlade som en och annan höna. (Sprattlar hönor??).) Efter det här var det dags för lunch. (Alla de här åken gjorde jag med J som tog sig an jobbet att vara min lärare för dagen. Barnen blev alldeles för uttråkade av att åka med mig så P tog med sig dem upp i de blå backarna medan vi var kvar nere vid "the learning station".)

Till lunch bestämmer J och P att vi ska mötas upp vid deras favoritrestaurang här på Whistler som ligger uppe på berget och det var väl helt okej tycker jag. Jag och J sätter oss i liften som ska ta oss upp till "the lodge" där P och ungarna är. Och vi åker högre och högre upp. Högre och högre och högre och högre... När vi äntligen gick av var vi nästan halvvägs uppför berget - som är nästan 2000 meter högt! Men eftersom jag är som jag är så oroar jag mig inte särskilt mycket över hur jag ska ta mig ner. Jag njuter av min pizza-lunch och den varma chokladen och sen när det är dags att ta på sig skidorna igen så gör jag det också utan nån större ångest.

-

Det var nu problemen började (ni vet det där piss-dåliga jag nämnde i början av inlägget). Hur f*n hade de förväntat mig att jag ska ta mig ner i den där backen?! Den sluttade i typ 45 graders vinkel och det var folk ÖVERALLT. Men, men... jag försöker i alla fall. Och så här såg mönstret ut: Jag börjar åka, sakta, sakta, sakta. Efter tio meter blir det dags att svänga så jag försöker göra en sån där fin slalom-sväng som jag lyckats så bra med på förmiddagen. Förutom att nu är det så brant så jag kommer inte hela vägen runt och helt plötsligt är jag på väg rakt ner i full fart med noll kontroll whatsoever. Enda sättet att stanna är genom att slänga mig ner i snön; vilket jag också gör. Jag tumlar runt lite i snön, får massor av snö i ansiktet och stannar sen till slut med ena skidan tio meter upp i backen och den andra tio meter ner. Men det var bara att försöka igen! Sakta, sakta, sakta. Dags att svänga. Åh, nej, misslyckad sväng igen! Full fart framåt. Kullerbytta som resulterar i två skidor som är alldeles för långt ifrån varandra. Om och om igen! Ni kan ju tänka er att jag inte var på topp-humör när det här upprepats arton gånger.

Så i sann Åkerblom-anda... tog jag av mig skidorna... och gick ner för resten av backen! Jag är verkligen min mammas dotter. (Ett annat bevis på det kan ni se här.)

När jag väl kommer ner så är klockan strax före tre och vi hade bestämt att vi skulle träffas vid liften (som tack och lov skulle ta oss resten av vägen ner) vid halv fyra. Så jag sätter mig och sippar på en varm choklad resten av tiden. Aldrig i livet att jag skulle ge mig ut i backen igen idag!

-

Efter denna krävande dag var det hur skönt som helst att kunna gå hem och lägga sig i den varma utomhus-jacuzzin(!) som vi har här på "hotellet". Sen var vi bjudna på middag till ett par av familjens vänner men jag hoppade det och stannade hemma med grekisk take-out och True Blood på TV. (En TV-serie som är riktigt jäkla konstig btw.) Det var hur skönt som helst.

I feel you Carla

- Baby?!
- What?! What, I wasn't gonna do anything. He said my hair was curly.
- Your hair is curly.
...
- BABY?!?!
-

Kommer ni ihåg den här gamla godingen?

*say something, anything*
- Banana-hammock!!!

Ursäkta?!

Scrubs-fans se hit!

Scrubs is the shit

Kommer ha den här på hjärnan i en vecka:

Och här är klipp som jag aldrig sett förrut:

LMAO

Pia Johansson i säsongens första Tack gode gud:

Så där. Nu är jag klar med dagens uppgifter. 50 fakturor registrerade och klara. Passar telefonen en halvtimme till sen sticker jag till V-ås! Och värsta lyxen man fått sista timmen. De har monterat upp en tv här som nu står och visar Dawson's Creek, det kanske inte är världens bästa tv-program men det är underhållning.

Kanske ska man slita sig och hjälpa de andra lite. Det är ju faktiskt fredag, då kan man vara lite extra snäll. :)