Alexandra ger mig hopp... Fan!

Sverige - Danmark

Sist jag såg en Sverige - Danmark match slutade det med sjungande tunnelbanevagnar och bad i Sergel-fontänen. Och inte bara för svenskarna, för danskarna också! Oavgjort med 2 -2 och resultatet att båda lagen gick vidare till kvartsfinal. Det kunde inte bli bättre. Sen gjorde det ju ingenting heller att de snobbiga italienarna fick sig ett litet slag på nosen.
Den här lördagkvällen tror jag inte riktigt kommer sluta på samma sätt. För även om vi mot förmodan skulle vinna ikväll (vilket känns ganska otroligt då Danmark varit obesegrade på Parken i nästan 30 år) så har vi en bit kvar till VM i Sydafrika nästa sommar. Och vinner vi, ja självklart blir det firande, men det kommer inte vara samma lycka som det var den där kvällen EM 2004.
Men! Trots att jag inte skulle satsa pengar på en vinst ikväll så står jag bakom vårt kära landslag hela vägen. Heja Sverige!

SFF

Nu håller vi tummarna och hoppas att det här går vägen. *håller tummarna!*

JK Rowling as the keynote speaker for the Harvard Commencement 2008

Rekommenderar starkt att ni tittar på den här (och de andra två).
-

Det är dags för en förändring.

Har ni börjat tröttna på mina två-meningars-inlägg än? Tyckte det var på tiden att jag försökte skriva ihop nåt riktigt igen.
-
Så... En vecka tillbaka i Seattle. Hur känns det? (Jag trodde jag hade sagt åt er att inte fråga mig det!) Nä men ärligt talat, jag vet inte hur det känns. Första dagarna har varit riktigt jobbiga, det går inte att påstå nåt annat. Det här är första gången sen den nionde februari som jag faktiskt haft tid att tänka igen, och framför allt känna igen. Och jag skulle ljuga om jag sa att allt börjar bli bättre och att jag börjat tänka framåt. Det kommer ta ett bra tag innan jag kommer kunna säga det. Men jag tror att jag är på väg att acceptera det som hänt. (Notera att jag säger tror, det går fortfarande upp och ner och jag går fortfarande tillbaka till förnekelsestadiet emellanåt.) När jag tänker på vart jag befinner mig nu, rent känslomässigt, så tänker jag på det Winston Churchill sa under andra världskriget:
-

Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.

-
Så jag kanske inte har lyckats tänka på framtiden än. Men jag har börjat tänka i alla fall. Jag har börjat känna...