Dan före dopparedan

Vilket konstigt uttryck egentligen. "Dopparedan". Tror jag måste googla det och bli lite mer allmänbildad. (Hur överlevde vi egentligen före Googles tid?).

-

Men som sagt, dan före julafton alltså. Hittills har den tillbringats dels med syster och dels med London-emigranten. Mysigt mysigt. Nu ska det bli till att dekorera chokladpajen vi ska ha till efterrätt imorgon, sen ska jag försöka fixa ihop en ätbar gubbröra. Jag känner att jag har stora skor att fylla då det alltid varit mamma som gjort den och tydligen har den varit hur god som helst. Jag säger tydligen eftersom jag själv är allergisk mot hälften av ingredienserna så det ska bli riktigt intressant att se resultatet på middagen imorgon.

Senare ikväll tror jag bara jag ska bädda ner mig i nån säng eller soffa och kolla på en mysig film. Kanske till och med blir en julfilm säsongen till ära, vi får se. Kram på er!

Midnatts-sysslor

Klockan är kvart i tolv. Somliga skulle tycka att det är alldeles för sent för att börja baka en chokladpaj. Jag däremot anser att om jag gör det snabbt kanske jag har nåt att bjuda spökena på när de kommer på tolvslaget. (Hoppas bara de inte äter upp allt, det måste ju räcka till julafton också.)

Vågar du så vågar jag

J kom hem igår. Han har varit i Europa med jobbet. För de som inte vet det så jobbar J inom choklad-branschen och nu har han alltså varit iväg på en så kallad "godis-konferens". När han kom hem igår hade han med sig två stora papperskassar fulla med godis från olika delar av världen. Jag tänkte presentera en av sorterna för er. Det är en godisask med så kallade Jelly Beans, den heter Bean Boozled. På asken sitter det en varningstext där det står "contains weird & wild flavours", och för en gångs skull är det inte bara prat. Bean Boozled har de sjukaste smakerna på sina jelly beans och det allra farligaste är att man inte vet exakt vilken smak man får. Se här, läs på baksidan:
-

-
Nå, vad säger ni. Vågar ni er på ett smakprov?

Efter att ha slängt schemat i väggen idag så blev det American Idol-kväll med Candice precis som planerat. Efter det drog vi iväg till Starbucks i Bellevue där alla au pairer träffas varje tisdag för lite fika. Men eftersom de stängde klockan tio så drog jag, Candice och Jasminka vidare till The Cheesecake Factory och där blev det till att mumsa på jordgubbar och grädde. Nu är det dags för sängen. Over and out.

Jag har öppnat Pandoras Ask

Jag visste att det skulle bli så här. Jag visste att så fort jag skulle börja känna mig bekväm här och pengarna börjat rulla in så skulle mitt shoppande också börja. Igår handlade jag för nästan $100. Idag har jag handlat för $65 till. Skor för tusen kr... Födelsedagspresenter för sexhundra kronor... Om det fortsätter så här blir det AS nästa (Anonyma Shopoholister). Men, men. Vad ska man göra när man har en massa pengar och ingenting att lägga det på?

-

-
Dagens inköp:

-

Ikväll ska jag träffa Candice och Jasminka och lite av deras folk. Vi ska äta på en marockansk restaurang downtown, det ska bli intressant (eeh?). Men det ska bli skitkul att äntligen få träffa lite folk. Jag känner att jag har börjat sakna att umgås med folk i min egen ålder.

*pling* Där har vi Candice och Jasminka, måste gå. Skriver imorgon!

Min amerikanska julafton

Dagen började som sagt med en skype-dejt med släkten därhemma. Jag "ringde" när klockan var nästan halv nio här och då var de mitt uppe i sitt lilla julbord. Men de kom i omgångar och pratade med mig och jag fick bl.a. "träffa" mamma, storebror, Emma och Pernilla, Wilda, Maria, till och med Nella (hunden) kom och sa hej. De sa att det var lite konstigt att inte ha mig där, men att de ändå hade dukat en plats åt mig vid bordet (då blev jag lite rörd). Och Patrik sa att han skulle äta lite prinskorvar åt mig :D

Konstigt nog blev jag inte det minsta ledsen eller nedstämd över att inte kunna vara där, jag var bara jätteglad över att jag fick "vara med" den lilla kvarten jag fick. Det har jag Skype att tacka för. Ärligt talat tjejer, ni som kan; skaffa Skype! Det enda ni behöver är en mik och en webcam, sen skulle vi kunna sitta och ta en fika tillsammans precis som vanligt.

-

I alla fall. Tillbaka till min "amerikanska" julafton. Förutom att jag skajpade med stora tjocka släkten på morgonen så började dagen som vanligt. Både J och P jobbade så jag fixade med Jack och Claire's morgonrutiner och sen vid elva-tiden gick vi ut på tomten och fortsatte med vårt Snow-Fort som vi började med i förr går. Så här såg det ut:

-

-

Efter allt snöbyggande så var vi alla tre trötta, kalla och blöta, och då satt det riktigt fint med en jättegod varm foccacia till lunch. *mums* Efter maten tog vi det bara lugnt. Barnen satt och byggde med legoliknande saker och jag läste min inte-så-braiga-bok. Vid halv två-tiden kände Claire för att kolla på film, så hon och jag satte oss och kollade på Airbud medan Jack tog en liten tupplur, som enligt honom var en "power-nap", men som varade i över en timme.

-

Lite senare på kvällen (runt fyra, halv-fem kanske) tittade Candice förbi. Barnen blev alldeles till sig och pratade i munnen på varandra och ville tala om och visa henne precis allt som hon missat sen hon slutade. Det är tur att jag gillar Candice så mycket annars kanske jag hade blivit lite svartsjuk^^ Sen blev det fika med te och mina små hembakade chokladgodisar. Och Candice fick tillstånd att öppna sina julklappar idag istället för imorgon och så här såg det ut:

-

-

Sen gick jag och Candice ner på mitt rum för att slå in Jack och Claire's kameror. Och då har Candice kommit på den briljanta idén att vi ska inte bara ge dem kamerorna, utan vi ska också göra en utflykt med dem nån dag, där målet är att de själva ska få ta en massa bilder som vi sen ska sätta ihop till ett speciellt album åt dem. Hur bra är inte det?! :) Så vi fixade ett kort också där vi skrev lite mystiskt att vi ska ut på äventyr nån dag, och mer än så får ni inte veta. Och eftersom Candice inte kommer vara här imorgon så bestämde vi att Claire och Jack skulle få sina paket ikväll istället, och så här såg det ut:

-

-

Sen när Candice åkt hem blev det middag. Köttbullar, potatis och rödbetor blev min julaftons-mat; inte helt fel ute alltså. (Och ja, potatisen är rosa.) Till efterrätt blev det maple mousse som jag inte kan äta för det är typ femtioelva ägg i, så jag fick chokladglass istället. *mums*

-

-

Efter maten så var det nästan läggdags för barnen. (Vi äter mycket senare här än i Sverige. Normalt sett börjar vi äta nån gång mellan sju och halv åtta, men ikväll blev det ännu senare eftersom Candice stannade så länge.) Men jag ville visa Jack och Claire lite av vår traditionella "Kalle Ankas jul" så vi satte oss och tittade på Tomtens verkstad på youtube. Det var hur mysigt som helst och än en gång fick jag en liten släng av julkänslor.

-

-

Men innan barnen kunde gå och lägga sig var det två saker till som behövde göras. Det första var den traditionella högläsningen av The Night Before Christmas. Jack fick äran att läsa i år. Sen var det det allra viktigaste; mat till tomten och renarna. Det här med tomten är jättestort här (jag vet inte om det bara är i den här familjen, men jag skulle nästan gissa att det är så här i hela USA) och jag är jätteförvånad att till och med Jack fortfarande tror på tomten. J och P är till och med så noga att när de slår in paketen från Jultomten så använder de ett helt annat presentpapper än till de andra paketen. (Om de använde samma som nåt annat paket så skulle de ju märka att de inte var från tomten.) Alltså det är så stort här att jag vågar typ inte öppna munnen när tomten kommer på tal ifall jag skulle råka försäga mig. It's really crazy. Men ganska gulligt ändå.

-

-

Så så var min julafton. Hur var er?

Gårdagen -> dan före dopparedan

Jag hann/orkade inte skriva om min dag igår för jag kom hem så sent, men det känns ändå som att det hände lite grejer igår som jag vill dela med mig av.
-
Pannkakslunchen:
Först blev det pannkakor till lunch (det har jag ju redan berättat om). Jag gjorde pannkakor för första gången i hela mitt liv och förutom den allra första som mer såg ut som scrambled eggs än en pannkaka så blev de ganska fina. Små, men fina. Sen att barnen tyckte jag var helkonstig som föreslog pannkakor till lunch brydde jag mig inte så mycket om - det är tydligen mer av en frukostgrej här i USA.
-
Pulka-åkningen:
Sen efter lunch ringde grannen och frågade om Jack och Claire ville följa med och åka pulka. Självklart ville dem det! Och jag som ändå behövde gå ner till banken bestämde mig för att också hänga på. Snacka om att det gick fort i backen! Nu när snön har legat i några dagar så är det ju näst intill isbana överallt (Janine (grannen) halkade till och med på vägen och slog i handleden - livsfarligt!), men i pulkabacken blev det hur bra som helst.
-
Farföräldrarna:
När vi kom hem efter allt pulkaåkande hade J's föräldrar dykt upp. Det var meningen att de skulle komma idag (på julafton) men de åkte tidigare i hopp om att missa snöovädret. JP (farfar) välkomnade mig med en stooooor kram och är hur gullig som helst. J (farmor i det här fallet, inte pappa) är också jättesnäll och vi satt och fikade en stund igår.
-
Inga pengar till bussen/var är bussen?/främlingar/biltur Downtown-äventyret:
Sen bestämde Candice och jag att vi skulle träffas downtown så jag kunde handla det sista till Jack och Claire. Eftersom J's föräldrar var här kunde jag åka lite tidigare istället för att behöva vänta tills J och P kom hem. Or so I thought...
Historien lyder: Jag skulle ta bussen som gick halv sex härifrån för att sen träffa Candice utanför Macy's klockan sex. Men när jag kommer ner till hållplatsen inser jag att Shit! Jag har inga pengar till bussen! (för att kunna åka buss här måste man antingen ha busskort eller betala med jämna pengar). Så jag fick springa tillbaka till huset, rusa upp till Jack och be honom om 2 dollar (jag kunde inte gärna fråga farföräldrarna efter pengar - jag hade bara känt dem i en timme. Så ja, jag raidade tio-åringens veckopeng - i'm not proud of it. Men jag erbjöd honom faktiskt en dollar extra som tack för hjälpen så han tjänade i alla fall på det.)
Anywho, när jag kommer tillbaka till busshållplatsen så har jag ingen aning om om jag missat bussen eller inte. (Här måste man räkna med att bussen kan komma plus/minus fem minuter av det som står i tidtabellen. Plus att när vägarna ser ut som de gör nu säger dem att man inte kan räkna med busstiderna överhuvudtaget.) Jag var tillbaka kl 17.36, exakt den tiden då bussen skulle gå, så jag sätter mig och väntar och hoppas på att den är försenad. Efter ett par minuter kommer det en till tjej som också ställer sig och väntar på bussen. Vi står där båda två, sida vid sida i kylan, medan minuterna tickar förbi. Helt plötsligt stannar det en bil på andra sidan gatan, en kille vevar ner rutan och frågar om vi vill ha skjuts downtown för han är ändå på väg åt det hållet. Ehh...? (Vid det här laget hade jag väntat på bussen ett bra tag och det började bli ganska kallt.) Men eftersom min mamma har lärt mig att man inte ska hoppa in i främmande killars bilar så stod jag emot frestelsen och sa snällt Ehm, I think I'm good. But thanks. och tjejen brevid mig mumlade nåt liknande. Efter det här var det precis som om isen var bruten mellan oss och vi börjar prata, hon berättade att hon heter Kyra och bor ett par kvarter bort, m.m. Men hur skulle vi lösa det här? Finns det nåt ställe man kan ringa och kolla om bussarna går? Ingen aning. Till slut bestämde vi oss för att gå tillbaka upp till mig, kolla internet om bussarna går, och gör de inte det så skulle jag kolla om jag kunde låna bilen och köra downtown.
Sagt och gjort. Vi går tillbaka och kollar internet, och bussen går(!) - men inte förbi vår busshållplats. På grund av att vägarna blivit så dåliga med all snö och is så börjar inte bussen gå förrän vid Dravus Street, som egentligen inte ligger så långt bort, men det skulle tagit typ tjugo minuter att gå och vi var redan försenade. Vid det här laget har klockan hunnit bli halv sju och P har kommit hem, så hon föreslår (lite motvilligt tror jag) att jag tar bilen ner. So off we go, två tjejer som känt varandra mindre än en halvtimme, ut på de snöiga vägarna och in mot stan.
-
Shopping:
När jag väl mötte Candice downtown så var klockan nästan sju och vi var båda vrålhungriga. Så det första vi gjorde var att leda reda på en foodcourt och slänga i oss en massa mat (jag åt självklart donken-mat, vad annars ska man äta när man är i stan?). Efter kanske en timmes tittande i massa ointressanta affärer bestämmer vi oss för att åka till ett shoppingcenter i Bellevue Square istället. Nu runt jul så har affärerna öppet enda till elva så vi hade gott om tid på oss. Hur det gick där vet ni redan, och vid elva-tiden var det dags att dra sig hemåt.
-
Vilse i Seattle:
Första gången jag är ute och kör på egen hand (bortsett från fram och tillbaka till barnens skola) så är det självklart att jag åker vilse. Helt ärligt så förväntade jag mig inte så mycket annat. Till och med när jag satt och lyssnade på Candice's förklaring till hur jag skulle ta mig hem så hörde jag en röst i bakhuvudet som sa det spelar ingen roll vad hon säger, du kommer åka fel ändå. Och visst gjorde jag det. Nästan det allra första jag gjorde var att ta fel avfart på motorvägen. Men efter att ha åkt ut i världens villaområde så insåg jag att det bara var att vända om och åka tillbaka. Väl uppe på motorvägen igen så lyckades jag ta mig in till stan utan några större problem, men självklart var det inte slut där. Jag svängde fel på ett ställe till och irrade runt downtown ett tag, men tack vare Seattle's Space Needle lyckades jag hitta hem till slut. Klockan tio över tolv var jag äntligen hemma igen. Jag tog en snabb kopp te, pratade lite med storasyster som satt och drack julmorgons-kaffe och sen gick jag och lade mig!
-
Det här blev ett jäkla långt inlägg och jag är imponerad om ni orkat läsa ända hit. Men som jag sa; det hände mycket igår. Det har hänt en hel del idag också och om jag har tid/ork senare kommer jag uppdatera om det också. (Känns nästan som att jag måste skriva om hur min dag har varit, det är ju trots allt julafton.)

Mistress of the Pancake Mansion

Så här såg det ut när jag lagade pannkakor för första gången:

-

Det var lite skillnad mellan första pannkakan och sista^^

-

Här har vi alla barnen. De klädda i blått är "mina" och de andra två är grannarna tvärs över gatan

Storasyster hade rätt; jag har blivit en riktig fotbollsmorsa. Haha^^

Förlåt, jag var tvungen att ta en snabb paus i mitt plugg-letande för att fråga; har ni nånsin smakat en sugkaramell som smakar kanel? Det gjorde jag nyss och det var en väldigt konstig upplevelse måste jag säga.
-
ps. Ja, jag spottade ut den.

Huh, jag är lite förvånad över att det bara är åttonde december och jag har redan publicerat 16 inlägg. Det är två om dagen i genomsnitt. Och jag som trodde att jag inte skulle ha tid/ork att skriva när jag var här borta; ack så fel jag hade. I och för sig tror jag att så fort jag skaffar mig ett eget liv utanför familjen så kommer dator-tiden kortas ner ganska mycket. Och när blir det undrar ni? Ingen aning. Jag har en julfest med andra au pairer här i Seattle nu på fredag, det ska bli jätteroligt och förhoppningsvis hittar jag nån där som jag connectar med. Sen har jag ju alltid Candice (den gamla au pairen), hon åker i och för sig till Hawaii på torsdag men när hon kommer hem igen kommer hon vara arbetslös ett tag och då är jag alltid välkommen dit om jag har tråkigt. Och funkar inte det så får väl ni ta och masa er hit så jag har nån annan att prata med.

Tro inte att jag tycker det är nåt fel på J och P, de är jättesnälla. Nu senast satt vi och kollade på säsongsavslutningen av Boston Legal tillsammans och det var jätteroligt. Och igår klädde hela familjen (inkl. jag) årets julgran - jag har ett par bilder på det, men som sagt blogspot funkar inte så bra just nu så det får bli senare. Men jag tror ändå att jag kommer tröttna på det här ganska fort om jag inte lyckas skaffa mig egna saker utanför familjen.

Meeeeen, än så länge mår jag bra. Och eftersom jag försöker leva i nuet så är det allt som spelar roll.

-

ps. Jag åt broccoli igår(!) och surprise, surprise, det var inte jätteäckligt. Who would've thought?

pps. Ni vet hur jag sa att Claire var den som var mest uppspelt över att ha mig i familjen. Det har skiftat lite nu efter helgen, nu är det Jack som pratar och skrattar mest med mig medan Claire håller sig lite mer till Candice och sina föräldrar. Men jag tror det blir bättre så fort vi får tillbringa lite tid ensamma utan mammor och pappor och gamla au pairer som spökar. Det kommer bli så bra så.

ppps. Första arbetsdagen med Candice idag gick jättebra, vi körde runt en hel del i The Village (området där vi bor) och Down Town Seattle (det vi hemma i Jakan skulle kalla "stan") så jag känner mig lite lugnare över att köra solo imorgon.

uppdateringar:

Körkorts-tagandet är i full gång. Eller... Det har börjat i alla fall. Jag hade min första lektion igår, en till idag och ännu en imorgon. Då ska vi ut på vägen! (redan?! *lite rädd*) Men jag antar att det är ett bra, ju fortare jag börjar öva på vägarna desto fortare kommer jag ha det där lilla körkortet i plånboken. Jag kommer fortsätta ta lektioner tills det sitter, kosta vad det kosta vill!

Anti-socker-kampanjen går ganska bra. Jag har väl inte slutat äta socker helt och hållet som jag sa, men helt ärligt så trodde jag inte jag skulle göra det heller. Däremot har jag slutat med alla de där onödiga sockerintagen, ingen mer läsk på jobbet, inget mer socker i teet och inga fler stopp på pressbyrån för att köpa en choklad när man är hungrig.

På jobbfronten tar jag ännu ett steg framåt. Igår fick jag ett samtal från min nuvarande chef som frågade om jag var intresserad av ett annat bartender/servitris-jobb i veckorna. Självklart var jag det. (Tror jag i alla fall.) Jag var där idag och pratade med ägaren och det verkar vara ett trevligt litet ställe. Lite i samma stil som där jag jobbar nu. Och eftersom det försvinner snart så kommer jag ha lite tid att fylla i min vardag.

Rumskompisen har stuckit nu. Hon har övergett mig och detta gråa kalla land för ett soligare och vackrare Australien. Och jag hoppas att hon har the time of her life, om någon förtjänar det så är det hon.

På jobbet

Nu sitter jag här igen. I receptionen. Istället för min mamma. Och än en gång så ringer telefonen stup i kvarten så jag konstant måste avbryta det jag håller på med - INTE. Det har kommit ETT samtal sen jag satte mig här för en halvtimme sen och då var det från en kille som ringde och sjukanmälde sig.
Det är minst sagt ganska lugnt här, jag sitter mest och rullar tummarna och väntar på att posten ska komma och det lär dröja minst en timme till.
Så vad gör man under tiden? Surfar lite, bloggar lite, pratar lite om årsskiftet som precis ägt rum kanske...

Jag har aldrig varit den som ger nyårslöften. Sånt har bara verkat dumt i min värld, och det är aldrig nån som faktiskt tror på att man ska hålla ett nyårslöfte. Ett nyårslöfte är ett sånt där mål man sätter upp för sig själv i hopp om att man kan göra det kommande året bättre än det förra. Men redan den sjunde januari är 90% av löftena brutna och hoppet som föddes på nyårsafton är snabbt krossat. Sen brukar det också oftast vara så att nyårslöften handlar om att man ska sluta röka eller sluta dricka eller att man ska gå ner en massa i vikt. Och jag har aldrig riktigt haft såna problem. (Möjligtvis rökningen, men den är nästintill obefintlig nu i alla fall så det verkar lite dumt att slösa ett nyårslöfte på det.) Däremot tror jag att jag ska hänga på min systers grej; en vit månad. En hel månad fri från socker. För är det nånting jag borde göra så är det att äta nyttigare, och att dra ner på sockerintaget är ett steg i rätt riktning. Så! Från och med idag är det slut på allt sånt. Inget godis. Inga kakor. Inga chips. Inget socker i teet. Ingen åh-så-god barn-yoghurt. Inget socker överhuvudtaget! (Förutom min ketchup, den har fått dispans) ;)

Vi får väl se hur det går. Jag återkommer med uppdatering.