Rese-planer?

J och P berättade ikväll att de har bokat en resa till sig själva och ungarna i juni. De ska först åka till London en vecka och sen efter det vidare till Paris. Detta betyder att jag kommer vara ledig i nästan två och en halv vecka i sträck --> WOHOO!

Frågan är nu vad jag ska göra under den tiden. Något som lockar jättemycket är Hawaii. Jag har ALLTID velat åka dit och det känns hur dumt som helst att inte ta chansen när jag ändå är så nära. (Plus, att om jag åker härifrån kommer biljetterna kosta runt 3.500kr medans om jag åker från Sverige kostar de typ 15.000kr.) Problemet är att jag inte har nån att åka med. De flesta av mina kompisar här har antingen redan varit där eller så har de inte råd att åka. Det är ingen av er som känner för att möta upp mig på Honolulu? Eller Maui kanske? I värsta fall får jag åka själv. Det kan ju bli ett äventyr det också.

Vad finns det annars jag vill göra här? Åka runt i Californien; San Fransicso, Los Angeles, San Diego. Kanske avsluta i Las Vegas och ta en detour till Grand Canyon när man ändå håller på. Eller kanske åka tillbaka till New York? Möta upp tjejerna från orientation skulle inte vara helt fel. Sen finns det ju alltid Kanada. Vancouver ska tydligen vara hur fint som helst, dit ska jag definitivt åka nån gång. Men eftersom det ligger så pass nära (relativt i alla fall) så skulle jag lika gärna kunna göra det över en långhelg eller nåt. Sen får jag inte glömma att om jag blir kvar här till augusti så kommer Nickelback hit. Aldrig i livet att jag missar dem om vi är i samma stat samtidigt. (Och Maria, du måste följa med! Du har inget val. Tyvärr.)

Hmm... Jag har mycket att fundera på. Ni får skrika till om ni vill joina mig på ett äventyr. Det kommer bli hur kul som helst!!

Trött-Carro

Så här ser en trött Carro ut efter att ha varit vaken i ett dygn och spenderat 75% av det på olika flygplan. Klockan är 21.00 i Seattle och jag tror att det är dags att gå att sova. God natt.

Kolla vad jag kan göra!

Den här videon spelade jag in när vi var i New York med au pair-gruppen. Här har ni Times Square:

-

ps. Fick den här idén av Mirre som nu har börjat videoblogga. Så fort jag blir modig nog (eller kanske bara tillräckligt uttråkad) så kommer jag också slänga upp lite videos här där jag rapporterar om mitt liv. Men än så länge får ni nöja er med det här lilla klippet från The Big Apple. Enjoy!

Bilder från Top of the Rock

Här är glastaket i hissen som jag pratade om:

-

Jag, Angelica och Mirre

-

Utsikten från The Top of the Rock

-

Titta inte ner!!

-

Robert blev alldeles fascinerad av utsikten

-

Fler bilder från NY hittar ni här.

Irriterande!!!!

Varför går det inte att lägga upp bilder för?!?! Jag har försökt med jämna mellanrum enda sen igår men den vill inte. Dumma, dumma, dumma blogg!! (känner mig som Lotta på Bråkmakargatan. eller som de säger här borta, Lotta on Troublemaker street.)

Bildsession #1

Jag börjar från början helt enkelt: här kommer bilder från det att vi landade i NY till det att jag satte mig på planet mot Seattle.

-

JFK airport

-
Hotellet

-

The Mall i Stamford, Connecticut

-

Här har vi rast från våra "lektioner"

-

Jag och Robert på bussen till Manhattan

-

New York, New York

Skrivet på flyget till Seattle

4:e december 2008 kl. 19.28 (Seattle-tid) - kl. 03.28 (svensk tid)

-

Nu sitter jag på planet och flyger nånstans över Amerikas kontinent. Jag är hur trött som helst men kände att jag vill skriva av mig lite innan jag försöker sova. (Jag vet inte när jag kommer få chansen att skriva igen – kommer förmodligen ha fullt upp de kommande dagarna.) Vi har hunnit flyga i snart två timmar (tror jag) och det är över tre timmar kvar innan vi landar i Seattle. Det är helt molnfritt utanför fönstret så lite då och då ser man ett hav av ljus när vi åker över nån stor amerikansk stad.

-
Jag kanske också borde berätta att vi är cirka en och en halv timme försenade. Planet hade ”electrical problems” innan vi lyfte så det tog ett tag innan vi kom iväg. Som tur är hade vi redan fått gå på planet när de kom på det så jag kunde läsa bort det mesta av dötiden. Min mexikanska kamrat sitter typ sju rader framför mig så henne har jag inte sett sen vi gick på. Jag har i och för sig en tom plats bredvid mig som hon skulle kunna ta, men jag orkar inte anstränga mig med hennes hackiga engelska sex timmar i sträck (jag använder den som en nacho-chair istället.) ;)

-
Förresten tjejer, hur går det med Twilight? (Den här frågan är riktad till både mina flickor hemma och Mirre och Angelica som också borde kommit en bit vid det här laget.) Jag kommer förmodligen läsa ut tvåan här på flyget – om jag inte somnar efter det här vill säga.

-
Nu undrar ni kanske om jag är jättenervös där jag sitter och ska möta min nya host-familj om bara ett par timmar. Och svaret är nej, det är jag inte. Inte alls. Konstigt va? Men faktum är att det känns som om jag redan känner dem, och ”I can’t wait” att få träffa dem (det är lika bra att ni vänjer er vid svengelskan för den lär bara bli värre.) Eller så ör jag inte nervös för att jag är alldeles för utmattad för att orka känna några andra känslor än trötthet; det har varit ett par hektiska dagar i NY.

-

Så hur kändes det att säga hej då till alla i New York idag? Alltså, jag kan ju inte påstå att det var den tårdrypande scen som Sandee (vår ”lärare”) sa att det skulle bli, men lite ledsen blev jag. Mina svenska kompisar stannar allihopa på östkusten så det är nog inte särskilt stor chans att vi ser varandra igen. (Om vi inte tar och åker på semester ihop eller nåt, vilket inte skulle vara helt fel.) Ni ska veta att dörrarna alltid står öppna i Seattle, så om ni nån gång känner för att komma bort från familjen ett tag så är det bara att hoppa på flyget och komma hit.

-
Är det nu jag borde berätta om utflykten till New York igår? Jag kan fortfarande inte lägga upp några bilder så det får bli i ett separat inlägg. New York… Ja vad ska man säga. Det var precis så som man fått höra att det skulle vara och lite till. Så fort vi kom in i staden (Harlem var första området vi åkte igenom) så var kameran uppe konstant. Jag har bilder på allt från suddiga skyskrapor till gula taxibilar och brandstegar. Vårt första stopp var vid en liten plats vid vattnet där man kunde se ut till Frihetsgudinnan och New Jersey. Jag försökte ta en bild av Lady Liberty men man ser bara att det är nåt suddigt grå-grönt långt där borta i vattnet. Sen åkte vi förbi Yankee Stadium, Ground Zero (där World Trade Center stod), the Met, den lilla parken där Miranda och Steve gifte sig i Sex and the City (det säger inte mig så mycket men jag tror SATC-fans förstår), the Empire State Building, ja listan kan hålla på hur länge som helst.

Sen var det äntligen dags att gå av vid Times Square. Och… Ingen av bilderna jag tagit kan nånsin mäta sig med det man ser när man står där; på gatan klockan nio på kvällen, mitt bland tusentals människor och det är lika ljust som om klockan var ett på dagen. Det var helt galet! Jag kände mig som Hiro när han först kom till New York i första Heroes-säsongen. ”I’m here!!!!!!!”

Men den riktiga höjdpunkten var ändå när vi fick åka upp i ”The Top of the Rock” vid Rockefeller Center. In i hissen och upp, upp, upp åkte den. På 67:e våningen fick vi gå av. Jag kan säga att det här var första och enda gången jag nånsin fått lock för öronen av att åka hiss. Och inte bara det, det var glastak i hissen så man kunde se hela vägen upp till toppen när man åkte. Jag försökte ta en bild av det men jag tror inte det går att förstå om man inte varit där. Crazy. Att gå ut ur hissen sen då… Första gången man tittar ut genom ett fönster… Alltså… Den känslan går inte att beskriva i ord. Det är så sjukt maffigt! Jag blev alldeles mållös. Det är jag fortfarande. Ni får göra ert bästa med bilderna jag tagit, men de går verkligen inte att jämföra med hur det var där uppe i verkligheten. *skakar på huvudet* Mållös. Alldeles mållös.

-
Nu har det här inlägget blivit jättelångt och jag ger er en eloge om ni orkat läsa så här långt. Ni får kommentera om det är nåt ni vill (eller kanske inte vill) veta mer om. Om jag orkar ska jag försöka berätta mer om allt vi gått igenom de här dagarna på orientation, men det får bli en annan gång. Nu ska jag ta och stänga av datorn för batterierna håller på att ta slut. Nästa gång jag skriver kommer jag vara i Seattle, iiiiiih! :D

Snabbt, snabbt, snabbt

Har inte så mycket tid att skriva, men ville ge er en kort uppdatering innan jag åker till Seattle. Jag har precis ätit lunch och nästa "föreläsning" börjar klockan ett (om en kvart, NY-tid). Sen redan klockan två kommer bussen som ska hämta upp mig och femton andra au pairer som ska till Newarks flygplats. Mitt flyg går inte förrän kvart över sex ikväll så om jag får lite tid över kanske jag sätter mig på ett internet-café och skriver lite senare. Annars tänkte jag bara säga att New York igår var helt otroligt och så fort jag installerat mig hos familjen kommer det massor av bilder.

Puss for now!

-

ps. Tack mamma, du är bäst!

Uppe i ottan

Kl. 07.32 (NY-tid)
-
Här tänkte jag vara duktig och slå på datorn innan jag går och äter frukost, så är det ingen inne på msn! Dåligt.
-
Ska gå ner och äta frukost nu och sen halv nio blir det dags för nya föreläsningar. Idag ska det snackas om röda korset och första hjälpen och lite sånt. Sen klockan halv sex ikväll går bussen in mot Manhattan och då jäklar blir det jag som har kameran i högsta hugg. Om jag orkar ska jag försöka lägga upp lite bilder ikväll, men risken finns att jag är alldeles utmattad och går och lägger mig på en gång. (Vi kommer inte tillbaks till hotellet förrän vid elva-tolvtiden.) Time to go!
-
XOXO / Gossip Girl
Nej, förlåt! Jag menar... / Carrokvinnan.

Första riktiga dagen i USA

Jaha, nu var det alltså dags. Dags för den stora uppdateringen. Uppdateringen som är skriven "live". Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det har varit väldigt mycket nytt idag. Förutom ny stad, nytt land och nytt språk, så har det varit massa nya människor och massor (och då menar jag MASSOR) av ny information. Men jag kan ju börja med the basic:

-

Klockan är nu 23.01 New York-time (05.00 Sverige-tid). Jag sitter i sängen på hotellrummet och försöker att hålla mig tillräckligt vaken för att skriva det här inlägget. JET-lagen kändes verkligen idag. Nakita ringde tidigare (vid elva-tiden hemma) och frågade oroligt om hon väckte mig. Nja, inte direkt. Då var klockan fem här och vi hade en kort rast från eftermiddagens föreläsning.

-

På tal om föreläsningarna så har vi världens mest underbara "talare". Hon är hur skön som helst och om alla amerikaner är som henne kommer jag att älska det här. Det är hon som sitter och proppar oss så fulla av information att vi nästan spricker. Vi har till exempel fått höra upprepade gånger hur mycket amerikaner ÄLSKAR att prata. De pratar och pratar och pratar och pratar och när de slutat prata, så pratar de lite till. Så om en au pair kommer till en familj och hon är tyst och blyg då blir de genast oroliga och tror att hon inte gillar dem. Det är en grej jag kommer få jobba på. Men eftersom jag har ett år på mig är jag inte särskilt orolig. Ni kommer inte känna igen mig sen när kommer hem. Jag kommer ha förvandlats till Negar. :P (Haha, du vet att jag älskar dig.)

-

Efter middagen ikväll så stack vi till "The Mall" som ligger bara ett par minuter från hotellet. Där var första gången jag fick den här känslan att "Shit, jag är här. Jag är verkligen här. På riktigt". Fram tills dess har jag mest följt med strömmen och lyssnat på föreläsningarna och inte tänkt på så mycket annat, men då... När man stod där i det stora, stora shoppingcentret (som egentligen var ganska litet enligt USA-standard), med jul-pyntning överallt och Macy's på ena sidan och Victoria's Secret på andra... Det var en känsla jag inte kommer glömma på ett bra tag. Och jag förhoppningsvis kommer känslan tillbaka igen imorgon kväll då vi ska åka in till Manhattan och sightseea. Ska bli sååå kul att äntligen få se det "riktiga" New York. Än så länge har jag ju bara sett flygplatsen. Tyvärr kommer vi inte få nån tid över för shopping så mission # 4 är ute ur bilden för tillfället. Inte för att det spelar nån roll, hade inte fått plats med nåt mer i resväskan ändå.

-

Sa jag att jag hade 2 kilos övervikt när jag checkade in på Arlanda? Jo, och på flygbolaget vi reste med hade de speciella regler så där betalade man inte per kilo utan hade man övervikt så var man tvungen att köpa en till resväska att lägga det "överviktiga" i och sen betala en klumpsumma på 120 Euro(!). Som tur är så var hon som hjälpte mig jättesnäll och hon sa att det kändes lite väl mycket att behöva betala 1200kr för bara två kilo extra. Och eftersom Sofie bara hade 38kg i sin väska så tyckte hon att det kompenserade det jag hade i min. Ergo, jag slapp betala överhuvudtaget! Tag för det Sofie. :) Nu börjar jag dock bli lite orolig över flyget till Seattle, tänk om det kostar så mycket för övervikt här också(?!), jag som nyss upptäckte att jag bara har 400kr kvar på kontot (Jäkla kamera!).

-

Alltså jag kan verkligen inte hushålla med pengar. Det är sjukt vad dålig jag är på det. Jag funderar på att arrangera med familjen så att jag bara får hälften av min lön i handen och att resten sätts in på ett sparkonto så jag har lite pengar kvar när året är slut. För känner jag mig själv rätt så kommer jag inte ha ett öre kvar sen när det är dags för min trettonde månad här i USA. Då vill jag ju ut och resa och då kan det vara bra att ha lite (eller ganska mycket) extra så man har råd att leva lite.

-

-

Nu börjar jag bli så där trött igen så jag kör med mina bullet points igen (även känt som Carros klassiska listor) innan jag går och lägger mig.

-

- Det finns tjejer här som knappt förstår engelska. Jag förstår inte hur de ska klara sig hos sina familjer.

- Vi fick veta lite om SBS (Shaken-Baby-Syndrome), det var riktigt obehagligt.

- Både Angelica och Mirre läser/ska läsa Twilight.

- Fick min första random komplimang av en främling idag. Gissa vad han sa? "Are those Reebok? Very nice!" Så tack för den tjejer. :D

- Vi är 81 au pairer här just nu, varav nästan hälften är tyskar eller brasilianare.

- Tydligen är det JÄTTEintressant att vara au pair här i USA. Så om man nämner det i en konversation ska man vara beredd på att få hundraelva frågor efter det. (Jag återkommer senare när jag vet om det stämmer eller inte)

-

Nu är det verkligen dags för mig att sova. Klockan har hunnit bli tio över tolv här (tio över sex hemma i Sverige) och jag ska upp klockan sju imorgon bitti. Ska försöka skriva lite imorgon också, men orkar jag inte det så får ni vänta på min rapport från New York sightseeingen. Puss for now!

Skrivet igår kväll på hotellrummet

Kl. 22.39 (NY-tid) – 04.39 (svensk tid) – 19.39 (Seattle tid)

-
Nu sitter jag här på mitt hotellrum och skriver i mörkret. Mina två rumskamrater ligger och sover båda två och jag känner egentligen att jag borde göra det samma. Äsch, sova kan man göra när man är död. Först måste jag ju rapportera om allt som hänt sen vi landade.

-
Flygresan mellan Zürich och New York passerade också utan några större missöden. Och det gick jättefort att gå igenom ”immigration”, få sitt bagage och passera tullen. Vi fyra var först ut att möta kontaktpersonen från AupairInAmerica och vår jättetrevliga busschaufför. Sen blev det till att vänta. Och vänta. Och vänta. Det var tydligen ett par flyg som var försenade och vi kunde inte åka utan tjejerna som kom med dem (även om vi skulle hunnit åka fram och tillbaka innan de ens landat) Så det blev bara till att fördriva tiden med att sitta och snacka och lära känna varandra ännu mer. (Jag, Angelica, Mirre och Sofie – de fyra svenska tjejerna.)
Sen när vi väl kom iväg så tog det kanske lite över en timme att ta sig till hotellet. Eftersom hotellet ligger i Stamford, Connecticut så hann vi inte se så mycket av just New York City ikväll. Men när vi åkte över en bro så kunde vi se staden på håll och långt där borta såg man The Empire State Building. :)
-

-
Orkar inte skriva mer nu men här är några bullet points av sånt som hänt de senaste tolv timmarna:
- Vår busschaufför var jättetrevlig och Mirre fick prata svenska med hans son i telefon
- Jag såg New York City på långt håll
- Vi svenskar var konstigt nog de som hördes och syntes mest på bussen
- Min ena rumskamrat (från Brasilien) orkar jag inte prata med och min andra (från Frankrike) har jag inte ens hälsat på än (hon sov redan när jag kom upp på rummet)
- Har redan hunnit äta på McDonalds (buffén vi fick till middag var HELT utplockad)
- Vi har tjejer från Manchester här som låter precis som Melanie C från Spice Girls när de pratar
- Sen har vi fått snabb info om det som kommer hända kommande dagarna här i New York (tekniskt sett är jag i Connecticut, men det låter mkt bättre att säga New York)

-

JET-lag då? Ja förmodligen är jag lite JET-laged. Men just nu är jag så trött efter resan att jag märker ingen skillnad. Så därför säger jag god natt nu så återkommer jag förhoppningsvis imorgon.

Skrivet på flyget till NY

Kl. 13.08 (NY-tid) - 10.08 (Seattle-tid) - 19.08 (svensk tid)
-
Nu har jag alltså varit på språng i ganska precis tolv timmar. Storasyster hämtade upp mig och mamma klockan sju imorse och sen dess har det bara rullat på. Flygresan till Schweiz passerade snabbt och smärtfritt, detsamma gällde bytet på flygplatsen i Zürich. Och de senaste sex timmarna har jag suttit fast här på plats 29E på flyget till New York. Bredvid mig har jag mina nya au pair-kamrater; Mirre, Angelica och Sofie. Vi försöker underhålla oss så gott det går med filmer, böcker, dataspel och en massa skitsnack. Framför oss sitter världens sötaste lilla ett-åring som också funkar som underhållning och bakom mig har jag en två-åring som sitter och sparkar mig ryggen. Men det är lugnt, jag har det så bra så.
-
Jag måste säga att även fast jag varit i luften i över sex timmar så har jag inte tröttnat än. Jag tror att efter all stress jag har gått igenom de senaste veckorna så uppskattar jag de här timmarna då jag kan varva ner lite innan allt det galna börjar igen.
-
Aaaaah! Jag känner att jag vill skriva hur mycket som helst just nu men jag är verkligen helt tom på känslor. Eller, inte tom. Bara… lugn. Jättejättelugn. Det känns som om det är nu jag borde vara alldeles hispig och uppspelt för nu händer det verkligen, jag är på väg. Fatta, om tre timmar kommer jag vara i New York! Saken som jag gått och pratat om i över ett halvår händer – nu i denna stund! Men jag känner mig bara… lugn.
-
Och lite hungrig. Det var flera timmar sen vi fick mat nu och det börjar verkligen kännas i magen. Man tycker att på en sån här lång flygresa borde man få i alla fall två måltider. Jag har i och för sig en (pytte)liten bit baguette kvar från frukosten imorse – jag kan börja med den. Förresten, maten vi fick – jag åt den! Kan ni fatta, lilla Carro som knappt tycker om potatismos tyckte faktiskt flygplansmaten var god. Vi fick välja mellan kyckling och ravioli – jag valde kycklingen. Den serverades med potatisbullar och champinjonsås som faktiskt var riktigt god.
-
Men nu tror jag jag ska följa Sofies exempel och spela lite Vem vill bli miljonär på tv-skärmen jag har framför mig. Jag får se om jag orkar skriva nåt mer ikväll när vi kommit fram till hotellet. Om inte så hör jag av mig när jag får tid. Puss på er!

Att ha datorn i sängen på hotellrummet känns inte helt fel. De andra tjejerna berättade nyss (på msn) att de sitter på golvet ute i korridoren och skriver. Fast om det är för att de inte har internet nån annanstans eller om de bara vill ha varandras sällskap vet jag inte. ;)

Hinner inte skriva na mkt....

Kl. 1.52PM (NY-tid)
Oj, oj, oj. Har redan suttit vid datorn i en halvtimme och inte hunnit skriva ett ord har. Sitter och pratar med Alex, Maggi och syster pa msn, samtidigt som jag forsoker lasa alla era bloggar. Sen blir det till att kolla e-mail och Facebook och sen kommer det vara dags att ga tillbaka till hotellet igen. Men var lugna. Jag har skrivit en hel del i word-dokument som ligger hemma pa min dator pa hotellet sa sa fort jag kan fixa internet till den sa kommer ni fa riktiga uppdateringar.
Det enda ni behover veta nu ar att flygresan gick bra, hotellet ar jattefint och imorgon ska jag pa sightseeing i NY. Puss!