2010 - året då jag reder ut mitt liv

Den som vill får gärna tolka det här som ett försenat nyårslöfte, fast det är egentligen inte det som är tanken. Känner bara att det börjar bli dags att ta itu med de här sakerna, och framför allt, det känns som att jag faktiskt är redo att ta itu med de här sakerna.

-

Mission nr 1. Skaffa ett jobb. Check!

Mission nr 2. Red ut lägenhets-strulet. Jobbar på det.

Mission nr 3. Ta reda på vad jag ska plugga. Snart så, ska bara ta hand om allt annat först.

-

Mission nr 4 skulle kunna vara "skaffa mig ett kärleksliv", men det känns inte som att jag har så mycket kontroll över den saken så jag lämnar det öppet än så länge. (Plus att jag egentligen inte är i så stort behov av ett just nu - har tillräckligt att tänka på som det är.)

Uppdatering

Jag märker att det är saker som jag glömt berätta här i bloggen. Till exempel tror jag inte jag sagt att jag åker till Kanada på lördag. Jag ska dit med au pair-gruppen och vi stannar över natten så det blir rapport på söndag när jag kommer hem. Vi ska till ett ställe som heter Victoria, det ligger på en ö utanför Kanadas och USA's kust så det blir till att ta färjan dit (håll tummarna för att jag ska få se lite valar så jag kan säga att jag klarat av mission #2).

-

Sen har jag inte berättat att för ett par veckor sen tog jag det skriftliga provet för det amerikanska körkortet. 100% fick man så klart. (Kanske borde påpeka att jag bara behövde svara på 20 av de 25 frågorna eftersom 20 var gränsen för godkänt. Och de sista fem var de jag inte kunde. Men det står fortfarande 100 % på papperet så jag är nöjd och glad.) Imorgon är det uppkörning som gäller (igen!). Det enda jag egentligen är nervös över är att jag måste klara av att fickparkera. Kanske har gjort det fem gånger sen jag tog mitt körkort. Ja, ja, det löser sig. Ni får hålla tummarna för mig så går det säkert bra.

-

Det är flera av er som frågat om mina klasser så jag tänkte bara berätta lite snabbt vad de går ut på. Den ena klassen kallas "American Film - From art to product". Där går vi igenom ett årtionde varje klass och diskuterar hur film har förändrats sen det först började i början på 1900-talet. Sen får vi titta på olika filmklipp som representerar "trenden" som var då och diskutera och analysera det som hände runt det. En trevlig men inte jättespännande klass.

Den andra klassen kallas kort och gott "Let's make a movie". Och ni kan aldrig gissa vad den går ut på! Vi ska... *paus för dramatisk effekt* ...göra en film! (duh!) Jag har bara haft en "lektion" än så länge, men den var hur rolig som helst. Medan den andra kursen är mer teoretisk är den här mer (jag citerar) "hands-on". Vi kommer faktiskt få producera vår egen film. Nån i klassen kommer få skriva manuskriptet, de som vill kommer få skådespela och de som vill kommer få vara med och filma (etc). Det var längesen jag kände att jag längtade till en klass, (måste ha varit när jag precis började dansa) men med den här på agendan så kan jag inte bärga mig tills det blir tisdag igen.

-

Och med de orden tänker jag bege mig. Det är dags för en snabbstädning av rummet sen (ett försök till) sömn. (Skriver förmodligen lite imorgon, men om jag inte gör det så hörs vi på söndag.) Ciao!

Mission #1

ps. Jag skrev det här inlägget igår, men pga internetproblem så har jag inte kunnat publicera det förrän nu.

-

Okej så jag kan inte direkt påstå att mission # 1 är avklarat, men det är i alla fall påbörjat.

-

Jag åkte skidor idag! Det gick väl så där. Eller... Det började dåligt, sen gick det bättre, sen gick det riktigt bra ett tag, och sen på slutet gick det piss-dåligt. Med mina första försök att åka skidor så kom jag ihåg varför jag gav upp den där gången för över tio år sen. Det är inte världens roligaste känsla att känna att man inte har kontroll över det man gör. (Den känslan är förmodligen en av de värsta jag nånsin upplevt/upplever/kommer uppleva. Jag hatar att inte veta vad jag håller på med.)

I alla fall... Efter ett par åk i den backen som inte ens är tillräckligt lång och brant för att få kallas barnbacken så lyckades jag äntligen få lite kontroll. Så jag blev uppgraderad till backen snäppet före barnbacken, wohoo! Där lyckades jag behålla någorlunda kontroll och åkte upp och ner kanske fyra, fem gånger innan det blev det dags för... *dramatisk ljudeffekt* den riktiga barnbacken. Och trott eller ej, jag lyckades ta mig ner därifrån också utan några större missöden. (Jag försöker att inte räkna med de gånger jag åkte rakt in i snödrivorna längs kanten och låg och sprattlade som en och annan höna. (Sprattlar hönor??).) Efter det här var det dags för lunch. (Alla de här åken gjorde jag med J som tog sig an jobbet att vara min lärare för dagen. Barnen blev alldeles för uttråkade av att åka med mig så P tog med sig dem upp i de blå backarna medan vi var kvar nere vid "the learning station".)

Till lunch bestämmer J och P att vi ska mötas upp vid deras favoritrestaurang här på Whistler som ligger uppe på berget och det var väl helt okej tycker jag. Jag och J sätter oss i liften som ska ta oss upp till "the lodge" där P och ungarna är. Och vi åker högre och högre upp. Högre och högre och högre och högre... När vi äntligen gick av var vi nästan halvvägs uppför berget - som är nästan 2000 meter högt! Men eftersom jag är som jag är så oroar jag mig inte särskilt mycket över hur jag ska ta mig ner. Jag njuter av min pizza-lunch och den varma chokladen och sen när det är dags att ta på sig skidorna igen så gör jag det också utan nån större ångest.

-

Det var nu problemen började (ni vet det där piss-dåliga jag nämnde i början av inlägget). Hur f*n hade de förväntat mig att jag ska ta mig ner i den där backen?! Den sluttade i typ 45 graders vinkel och det var folk ÖVERALLT. Men, men... jag försöker i alla fall. Och så här såg mönstret ut: Jag börjar åka, sakta, sakta, sakta. Efter tio meter blir det dags att svänga så jag försöker göra en sån där fin slalom-sväng som jag lyckats så bra med på förmiddagen. Förutom att nu är det så brant så jag kommer inte hela vägen runt och helt plötsligt är jag på väg rakt ner i full fart med noll kontroll whatsoever. Enda sättet att stanna är genom att slänga mig ner i snön; vilket jag också gör. Jag tumlar runt lite i snön, får massor av snö i ansiktet och stannar sen till slut med ena skidan tio meter upp i backen och den andra tio meter ner. Men det var bara att försöka igen! Sakta, sakta, sakta. Dags att svänga. Åh, nej, misslyckad sväng igen! Full fart framåt. Kullerbytta som resulterar i två skidor som är alldeles för långt ifrån varandra. Om och om igen! Ni kan ju tänka er att jag inte var på topp-humör när det här upprepats arton gånger.

Så i sann Åkerblom-anda... tog jag av mig skidorna... och gick ner för resten av backen! Jag är verkligen min mammas dotter. (Ett annat bevis på det kan ni se här.)

När jag väl kommer ner så är klockan strax före tre och vi hade bestämt att vi skulle träffas vid liften (som tack och lov skulle ta oss resten av vägen ner) vid halv fyra. Så jag sätter mig och sippar på en varm choklad resten av tiden. Aldrig i livet att jag skulle ge mig ut i backen igen idag!

-

Efter denna krävande dag var det hur skönt som helst att kunna gå hem och lägga sig i den varma utomhus-jacuzzin(!) som vi har här på "hotellet". Sen var vi bjudna på middag till ett par av familjens vänner men jag hoppade det och stannade hemma med grekisk take-out och True Blood på TV. (En TV-serie som är riktigt jäkla konstig btw.) Det var hur skönt som helst.

Imorgon är det ambassaden som gäller. Efter allt slit med pappersarbetet så tycker jag att jag förtjänar det där visumet. Shit. Nästa gång jag funderar på att åka till USA i mer än tre månader, påminn mig om det här.

-

Fick mejl från familjen idag igen. De är verkligen jättesöta. Pratade lite om vädret där borta och vad jag borde ta med mig. Frågade också efter min skostorlek, de ska försöka fixa skridskor och pjäxor åt mig. ^^ Vilket passar alldeles utmärkt inför mission #1, och jag blir bara glad om jag får chansen att återuppta lite skridskoåkning. (Det var ju trots allt ett par år sen man stod på ett par skridskor.) Sen berättade dem att barnen ville att jag skulle ta med mig lite Marabou choklad och Ahlgrens bilar till dem. Det tyckte föräldrarna var lite roligt för det finns att köpa på närmaste IKEA. (Ja, de har IKEA i Seattle.) Det är där jag kommer hänga sen när jag får hemlängtan. Vad mer sa dem? Jo! De sa att barnen är väldigt fascinerade av Lucia så om jag kunde ta med mig nåt som har med Lucia att göra (som man inte kan köpa på IKEA) så skulle det vara jättekul. Vem vet, har de tur kanske de får ett luciatåg i huset den 13:e.

-

Det var allt för nu. Puss!

Mission #5

Jag kom på ett nytt mission:

-

Mission #5. Jag ska lära mig dricka kaffe. Det känns ganska snopet att jag flyttar till staden som grundade Starbucks, och så dricker jag inte ens kaffe. Men det ska det bli ändring på! Jag har ett år på mig att vänja mig vid den beska eftersmaken, och om det är nåt som kan fixa det så är det Starbucks.

Missions i Staterna

Om tre veckor sticker jag till USA och kommer vara borta ett helt år. Och för att jag inte ska lalla bort det året totalt tänker jag sätta upp lite missions som jag ska utföra nån gång under 2009.

Mission #1. Jag ska lära mig åka skidor. Bara ett stenkast från Seattle ligger en massa trevliga kullar och berg. Dem har jag tänkt ge mig ut i nu i vinter. Går allt som det ska kan vi börja planera kommande års skidsemestrar så fort jag kommer hem.

Mission #2. Jag ska se valar live. Det är inte bara berg som ligger ett stenkast från mitt kommande hem, havet ligger ett stenkast åt andra hållet. Det är tydligen havsutsikt från vår altan (inte för att jag skryter^^). Ett av familjens "selling points" var att man i Seattle kunde ut och paddla kajak med valarna, so that's what I'm gonna do. Kanske inte paddla kajak; det känns inte jättesäkert att sitta i en liten kajak med flera ton valar under en, but you get my point.

Mission #3. Jag ska åka till Forks. Den älskade Twilight-sagan utspelades i Forks och eftersom det ligger i Washington kan jag inte missa chansen att åka till platsen där den fina kärlekshistorien utspelade sig. Sen att det ligger ett indian-reservat i Forks är bara en bonus.

Mission #4. Jag ska köpa skor i New York. Detta kommer som ni kanske förstår inte hända under 2009 utan redan nu om en sisådär tre veckor. Anledningen är helt enkelt att jag ska kunna ha ett par skor då jag kan säga "dem här skorna köpte jag i New York".

Mission #5. ... Har inte kommit längre än så här. Men ge mig gärna förslag på saker. Jag ska göra allt jag kan för att uppleva så mycket som möjligt nästa år.

Veckans mission: Vända tillbaka dygnet.