Klippa håret?

Det är hög tid att ge håret en liten trimning. Har inte klippt mig sen i april och håret börjar bli på tok för slitet. Så, klockan tre blir det jag som beger mig ner till Avanti för lite förnyelse. Och om jag är på rätt humör kanske det blir lite färgning ikväll också. Vi får se vad som händer...

Lyckad make-over?

Jag gav det här med blogg-layouten ett nytt försök och den här gången blev jag mycket nöjdare. En aningens dystert kanske men så får det vara.

Nu sitter jag här. I soffan i min lägenhet. Nyss hemkommen från jobbet. Med pojkvännen/sambon snarkandes i sovrummet. Möbler står huller om buller och det är kartonger överallt. Men vem bryr sig om det när jag känner mig som världens lyckligaste?

Min nya leksak

Har precis upptäckt Steve's web camera och alla roliga finesser den har. Här ska lekas!
-

Ny modetrend?

Tvätta händerna är nånting man gör ungefär arton gånger per arbetskväll när man jobbar som bartender, och ibland dyker det upp lite oförutsedda saker när man gör det. Igår till exempel hade en glasskärva bestämt sig för att bygga bo i min handflata utan att berätta det för mig. Resultatet blev att när jag gick för att tvätta händerna så gick det hål i båda mina händer och nu tvingas jag gå runt med plåster för att inte skrämma allmänheten.

-

-

Livet som bartender är hårt ibland...

Ka-ching!

-

"För den 25:e smäller det! Då finns det ingen som tar en, man är kung kung kung i baren..."

Så här kan vi inte ha det

Vad trött jag blir när de går och ändrar schemat utan att säga till! Har gått och trott att jag ska jobba från sex till stängning på lördag, men nu ser jag att jag tydligen gått och fått ett tio-till-tio-pass i stället. Tur för dem att jag gick in och kollade nu för annars hade det inte varit nån som öppnade baren på lördag.

Undar om det inte är dags för mig att framföra mitt första klagomål till "ledningen"... Så här kan vi inte ha det.

Flera av er har klagat på att jag bloggat för lite senaste tiden. Och jag veeeet, jag har varit jättedålig på det. Men så som det ser ut just nu så orkar jag bara inte skriva lika mycket som jag brukar göra. Min hjärna går på högvarv större delen av dygnet, och när den inte gör det vill jag bara njuta och slappna av och inte behöva tänka på nånting. Inklusive bloggen. För jag tänker precis lika mycket, om inte mer, när jag bloggar. Jag har sagt det förrut, att när jag skriver i bloggen så är det lite som terapi för mig. Det jag skriver ner på datorn och det ni får läsa här är bara en bråkdel av allt det som jag går igenom i hjärnan under skrivprocessen. (Majoriteten av mina inlägg spenderar jag faktiskt från tjugo minuter upp till en timme på att skriva, ibland mer.) Och jag älskar det! Det är ju faktiskt det som är den riktiga anledningen till varför jag bloggar.

Men just nu försigår det som sagt redan jättemycket hjärnaktivitet i min lilla kropp, och jag orkar inte med mer för tillfället. Ni får helt enkelt försöka klara er med mina sporadiska blogginlägg, och räcker inte det, ja då får ni väl plocka upp luren och ringa mig istället!

-

Kände att den här passade in ganska bra just nu:

Kommer (om möjligt?) vara ännu fattigare den här månaden än vad jag var förra

Var tvungen att köpa ett månadskort idag vilket sved i min redan så gott som tomma plånbok. Så har jag en telefonräkning på ingång som jag vet kommer vara större än den brukar vara pga diverse SL-biljetter och annonsavgifter. Sen är det självklart meningen att jag ska betala min andel här hemma också, något som jag inte ens hade råd med innan SL-kortet inhandlades. (Vilken tur att man har en syster som godtar att man tar hyran på krita.)

Fördelen med den här månaden är väl att jag kommer jobba lite mer än förra vilket betyder att a) jag tjänar mer och b) jag kommer inte ha tid att spendera några pengar ändå (även om jag hade några vill säga).

Life Achievement Award

Sitter i soffan och tittar på the Screen Actors Guild Awards. Det är en gala som hyllar skådespelare och där vinnarna röstas fram av just skådespelare. Betty White (som för oss svenskar förmodligen är mest känd för sin roll i Pantertanter) vann deras Life Achievement Award och hon är verkligen värd det. Här är det underbara tacktalet hon höll under galan:

Avatar

Gorgeous movie. Behöver inte säga mycket mer än så.

Undrar om inte vårt IT-samhälle börjar gå liiite till överdrift nu

Klicka på länken här under så kanske ni håller med mig:

*skrattar så jag nästan kissar på mig*

Bloggen är viktigare för mig än du tror - och viktigare än vad jag trodde

Ligger än en gång med datorn i knät och lyssnar på gamla Britney Spears-låtar. Jag kan inte hjälpa det! De gör mig glad och passar perfekt när jag är på sånt här nostalgiskt humör.
-
Jag har suttit och läst gamla blogg-inlägg ett tag. Fatta, det är snart två och ett halvt år sen jag började skriva i den här bloggen. Under den tiden har jag hunnit skriva 841 inlägg, varav 749 st har blivit publicerade för er att läsa. Det är ganska mycket. Undrar om inte det skulle kunna bli ganska exakt ett om dagen... Äh, struntsamma!

Poängen är att jag har väldigt mycket av mitt liv dokumenterat här som jag förmodligen skulle glömt bort för länge sen om det inte vore för bloggen. Jag blev till exempel nyss påmind om hur kämpigt jag faktiskt tyckte det var att ta körkort, något som jag idag tänker tillbaka på som småpotatis. Och hur fan jag klarade av att jonglera så där många jobb samtidigt har jag ingen aning om (det är nästan så jag blir imponerad av mig själv). Sen tror jag nästan inte det går att vara mer tacksam än jag är nu över att mina USA-upplevelser finns dokumenterade här (jag kommer för alltid ångra att jag inte skrev dagbok på Kos). Seattle var en period då jag levde ett helt annat liv, och trots att det inte ens var ett halvår sen jag åkte därifrån har saker redan börjat försvinna ur minnet.
Folk säger att det här med bloggar och Twitter och Facebook-uppdateringar, att allt det bara handlar om uppmärksamhet. Och visst så kanske det är till viss del (vad det nu är för fel med det - om folk mår bättre av att de tror att fler människor lägger märke till dem så kan de väl få göra det). För min del handlar det om att bevara tankar, åsikter och upplevelser som annars skulle försvinna ut i tomma intet. De skulle bli bortglömda och aldrig någonsin kommas ihåg igen och det tycker jag är sorgligt. Nu är ni säkert flera som tänker "Jaha, men vad hände med att leva i nuet" eller "man ska blicka framåt"? Allt sånt är ju självklart också jätteviktigt. Men jag tror inte vi får glömma vikten av att minnas det som en gång var. Det är ju trots allt vårt förflutna som gjort oss till det vi är idag.

Visst nämnde jag för några veckor sen att jag verkar gå igenom nån sorts ofrivillig "soul search" just nu? Jag skrev att jag äntligen börjat inse vad det är för sorts människa jag vill vara. Och det är just det! Den människan jag vill vara är en kombination och ett resultat av allt det jag gått igenom och allt det som gått igenom mig under mitt 21-åriga liv. Och om jag kan bevara de tankarna, åsikterna och upplevelserna som hjälpt till att göra mig till den jag är genom ett så enkelt sätt som blogga, då tänker jag banne mig göra det också. Underskatta inte kraften av det förflutna...

-

För att ta reda på vem man är idag, måste man veta vem man var igår och vem man vill vara imorgon.

Scrubs säsong 9 (!)

Älskar att Scrubs bestämde sig för att fortsätta på en nionde säsong! Och visst, många av de underbara gamla karaktärerna är borta (Janitor in my heart forever) men jag har redan börjat förälska mig i de nya, precis lika galna, människorna som tagit över. Det går inte att inte tycka om Scrubs, så är det bara.

Jag är utråkaaaaaad! (Vilket är ett ytterst bra tecken på att jag håller på att bli frisk.)

Hipp hipp Harry Potter!

Här kommer de utlovade bilderna. Kom ihåg, det här är endast ett urval av de 300(!) fotona jag tog under våra fem dagar i London.

-

Det blev självklart en hel del tunnelbaneåkande:

-

Big Ben är fan riktigt coolt:

-
Senaste tillskottet i gruppen:

-

Nyårsafton firades på klubben Koko:

-

Så här började de flesta av våra dagar:

-

Inför tjejernas girls night out:

-

Så här avslutades vår girls night out:

-

Sista middagen före hemresan:

-

Bye love!

Vad trött jag blir...

Bloggen ser för jävlig ut, jag vet. Men efter en och en halv timmes irritation och frustration ger jag nu upp och går och lägger mig. God natt.

Det blir inte så mycket vettigt skrivet här längre känner jag. Hur kommer det sig egentligen? Jag vet faktiskt inte, känner bara att jag inte har så mycket att säga. Jag har så många inre dialoger med mig själv just nu att det kanske bara inte räcker till att lägga tankar på blogg-innehåll också. Vem vet... Men jag lever och mår bra i alla fall och det är huvudsaken. Puss på er!

Gammal och grå?

Sitter och kollar på Mean Girls och tänker tillbaka på mitt liv som tonåring. Can't say I miss it...

Thanksgiving

De firar Thanksgiving i USA idag så jag tänkte jag skulle passa på att skicka iväg en liten hälsning till min kära värdfamilj där borta på andra sidan Atlanten. Sagt och gjort. Efter bara några minuter fick jag svar. Det var ett långt mejl där Pam berättade om deras vardagliga liv, vad barnen klädde ut sig till på Halloween och vad de har för planer för långhelgen etc. Och helt plötsligt slog det mig... Gud vad jag saknar Seattle!

Jack. Claire. John. Pam. Candice. Terry, min au pair counsellor. Lön varje vecka. Amerikanska reor. Shopping. Starbucks. Restaurangmiddagar. Improv. Space Needle. Pike Place. Röda keg-cups. House parties. Bon-fires. Nya människor. Mexikanare. Kanadensare. Svenskar. Tyskar. Australienare. Magnolia. Queen Anne. West Seattle. Down Town. Capitol Hill. U-district. Alki Beach. Golden Gardens. San Fransisco. Vancouver. Victoria. Los Angeles. Las Vegas. Grand Canyon. Hawaii. 4th of July. St. Patricks Day. Christmas Day. Amerikansk fotboll. Baseboll. "Vanlig" fotboll. Fredrik Ljungberg. Svensk stolthet. Oreo Milkshakes. Lime chips. IKEA. I-5. South Center. Jag kan hålla på så här i evigheter...

Det jag försöker säga är att jag hade glömt hur mycket jag saknar mitt Seattle-liv och hur bra jag faktiskt hade det där borta. Att läsa det där mailet påminde mig om hur min vardag såg ut för bara ett halvår sen och det gjorde att alla gamla känslor kom tillbaka. Och de har gjort mig lite ledsen...

Jag tror min själ börjar längta efter ett nytt äventyr...