So you think you can dance?

Eftersom jag jobbar mycket kvällar så blir det inte mycket TV-tittande för mig, och för det mesta gör det ingenting. Men om det finns nåt program som jag faktiskt önskar att jag kunde se så är det So you think you can dance. Och idag fick jag chansen att se det! Reprisen av veckans avsnitt gick för en liten stund sen och här är ett klipp från mitt favorituppträdande. Man kan inte annat än le när man ser det här.

-

Dags att skriva ett riktigt blogginlägg kanske?

Sitter och varvar ner lite framför datorn innan det är dags att smyga in till pojken och sängen. Kom hem från jobbet för ca en halvtimme sen och glad som en tupp var jag (vet inte om tuppar är speciellt glada djur, men vi kan väl låtsas det för sakens skull). Jag fick hjälpa till och inventera baren ikväll och med tanke på allt man hört om inventeringar så trodde jag att jag skulle bli kvar där hela natten. Men icke sa nicke, det gick som smort och jag hann till och med med ett tidigare tåg än vad jag brukar när jag stänger en lördagkväll. Trrrrrevligt!
-
På tisdag har jag ännu en veckas semester, sweeeet! Då ska jag försöka hinna ikapp mitt sociala liv lite tänkte jag. Sen Vapiano och Steve och flytten så har utrymmet för det minskat ganska rejält och det börjar bli dags att göra nånting åt det tycker jag. Och nästa vecka är en utmärkt tid att börja ta tag i det!
-
Nu väntar sängen. God natt på er *mwaah*

Förbannat också!

Ingen fara, behöver få ur mig lite frustration bara. Det är så att sambon min har gått och gjort mig till temporär datanörd. (Jag hoppas i alla fall att det är temporärt.) Och alldeles nyss gjorde jag världens tabbe och förlorade allt jag spelat senaste hrm... fyra timmarna. "Förbannat också!" Så nu är det bara för mig att köra en uppe-sittar-natt och ta igen allt jag förlorat. (Jag tänker inte berätta vad det är jag spelar, det är tillräckligt pinsamt som det är.) God natt på er allihopa! Om ni vill mig nåt så vet ni vart jag finns.

Har precis varit uppe med Steve och ätit frukost innan det var dags för honom att sticka till jobbet. Och nu är jag tillbaka i sängen och njuter av att jag kan sova ett par timmar till innan det är dags att ta itu med kaoset i lägenheten. Snark på er!

Är så sjukt trött idag! Känns som att jag inte slappnat av ordentligt på flera veckor. All vaken tid har tillbringats antingen på jobbet eller med Steve. Syster och systerdotter träffar jag knappt längre och lägenhetsletandet går riktigt trögflytande för tillfället. Tror dock att jag bestämt att jag kommer flytta tillbaka till lägenheten tills dess att jag hittar nån ny att byta till. Killarna flyttar ut om två veckor och det känns som att det är läge att lämna systerns näste nu. Det kommer bli tajt med pengar ett tag men det får jag ta och leva med. Om inte annat har jag ju kärleken att trösta mig med under tiden.

Ikväll är det 18-årsfest på menyn. Diyars lillasyster fyller år och vi är alla bjudna på middag och partaj hemma hos dem. Det kommer bli hur mysigt som helst! Ska bara se till att trycka i mig massa coca-cola innan så jag orkar med hela kvällen. Over and out!

Carro is officially off the market

Känns som att det är dags att introducera den verkliga anledningen till varför jag inte skriver lika mycket i bloggen längre. Visst, sen jag började jobba har antalet blogginlägg per månad minskat drastiskt, men de senaste veckorna har det gått ner ännu mer och personen ni har att skylla på är Mr. Steve Demir.

På Café Opera med jobbet i Februari:

-

För en sisådär två och en halv vecka sen gick jag och blev swept off my feet av den här mannen (hur det hände är det ingen som vet, han är inte direkt skicklig när det kommer till kvinnor).

Och för ungefär tre dagar sen hände det här:

-
Som ni alla vet är allt som händer på Facebook sanning så från och med nu har jag alltså lagt mitt vilda singeliv på hyllan (mitt vilda bloggliv också tydligen). Och jag kunde inte vara lyckligare...

Idag skulle mamma fyllt 63 år...

Om en liten stund ska vi bege oss mot Minneslunden och efter det blir det grill- och jacuzzikväll hemma hos storebror. Ska bli hur skönt som helst att få tillbringa lite tid med min nära och kära. Träffar dem på tok för lite nu när jag jobbar som jag gör.

Tidigt eller sent?

Är klockan kvart i fem en lördag natt eller är klockan kvart i fem en söndag morgon? Det är frågan...

Stolt flicka idag

Efter den här dagen tänkte jag unna mig att vara lite stolt över mig själv. Har som sagt jobbat vårt ökända tio-till-tio-pass idag och det har varit så hääääääääääär mycket att göra. Jag och Rita som jobbade ensamma fram till klockan fem hade kaos i baren, men vi lyckades hålla igång det mesta ändå utan att kapsejsa. En av cheferna kom fram och berättade att när klockan var halv sex hade vi slagit rekord i hur mycket vi tjänat in, någonsin! Och att de var hur tacksamma som helst och gav oss varsin flaska vin som tack. (Trevligt att få höra att man är uppskattad ibland.) Sen fortsatte kvällen i ungefär samma takt. Då vi normalt sätt är fyra, oftast fem stycken i baren en lördagkväll var vi ikväll fyra, varav en bara jobbat som bartender i totalt tre dagar. Kaos! När jag gick av klockan tio, (och Rita halv elva) hade de andra två fortfarande inte hunnit ha rast eller äta. Förstår inte riktigt hur schemaläggaren planerade där, men men...

Efter mitt pass satte jag mig med några jobbarkompisar och tog en after work. Hur mysigt som helst! Och då berättade Andreas (som också jobbar i baren med mig) att han kommer ta över som baransvarig när Micke flyttar över till Kungsbrohuset i april (det är där nya Vapiano ska öppna) och att han håller på och planerar lite inför det. Bland annat sa han att han skulle kunna tänka sig att ha mig som "vice baransvarig" om han fick som han ville. Och det här är efter att jag jobbat en månad. Stolt!

-

Ni får ursäkta om det blir mycket jobbskriverier här, men det är det som tar upp större delen av min tid just nu. Jobbar mycket mer den här månaden än vad jag gjorde förra förstår ni. Men på måndag och tisdag nästa vecka, då är jag ledig! Vilket är hur bra som helst för jag planerar att sitta och titta på Oscarsgalan imorgon natt (för sjunde året i rad!). Mys pys!

-

Men nu säger jag allt god natt till er allihopa. Det är en jobbdag imorgon också. Puss på er och ha det bäst!

Uppe med tuppen

God morgon alla glada! Det är inte ofta man ser mig uppe klockan sju på en lördagmorgon, men nån gång ska väl vara den första. Var så sjukt trött igår att jag somnade redan halv nio. (Vilket också en ganska ovanlig företeelse) Så nu sitter jag här, en timme innan klockan ska ringa och bara myser i min lilla säng. Börjar som sagt tio idag (och jobbar till tio) så tror det var ganska smart att få in lite välbehövlig sömn före det. Nu är det dags för frukost, ha det!

Tankar så här en ledig lördag

Lördag eftermiddag. Ligger i sängen (ovanför täcket av nån anledning) med balkongdörren på glänt. Huttrar som få för att det är ohyggligt kallt samtidigt som jag njuter av den åh-så-friska luften som strömmar in i rummet. Snön ligger vit utanför fönstret och om det inte vore för min totala brist på energi skulle jag gå ut och göra en snöängel. Något man som vuxen (ja, jag har äntligen börjat känna mig redo att kalla mig det) gör alldeles för sällan. Hur kommer det sig egentligen att vi tappar så mycket av vårt "leksinne" när vi växer upp? Är det en sociologisk faktor eller en biologisk? Förmodligen lite av båda två...

-

Vinter-OS har börjat. Satt och tittade på öppningscermonin för en liten stund sen och mindes alla anledningar till varför jag tycker om Kanada. Kanada är ett sånt där ställe som jag bara måste åka tillbaka till. Jag har inte på långa vägar utforskat det tillräckligt. Jag skulle ljuga om jag sa att tanken på att säsonga i Whistler inte slog mig när jag var där förra året. Fatta vad roligt att jobba i baren på nån after-ski och samtidigt få (lära sig) åka lite skidor på dagtid. Not-too-shabby-for-Carro.

-

Men oj, oj. Nu får jag sluta. Såna tankar passar inte ihop med mina skaffa-lägenhets-planer. Nej äventyren kommer få sitta på paus ett tag framöver. Tills jag fått lite mer ordning och reda i mitt liv och min tillvaro.

Håret är inpackat, naglarna är målade och festkläderna är framtagna. Ska bara ut och handla lite groggvirke så kommer jag snart vara redo att fira Karros stora dag. Najs!

Okej, igår var officiellt min sista sjukdag!

Idag har jag vaknat upp pigg och glad och med massa ny energi. (Frågan är bara vad jag ska göra med den...) Det är som bekant svinkallt ute så jag är inte jättehajpad på att ge mig ut i samhället, men eftersom jag suttit hemma i fyra dagar utan kontakt med omvärlden så är det precis det jag tänker göra. Till att börja med blir det fika i stan med Alex - en kopp rykande varm choklad låter som precis rätt kur just nu - sen får vi se vart kvällen för oss. (Om jag får som jag vill för den oss mot en biograf som visar Avatar, börjar bli trött på att vara den enda som inte har sett den.)
Nu, lunch. Sen, pendeltåg. Ses!

Shutter Island

Skräckfilmer har aldrig riktigt varit min grej, men här är en som jag bara måste se. En skräck-thriller av Martin Scorsese, gjord i film-noir-style, baserad på en bok av samma författare som skrivit Mystic River och med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Om man bortser från att det är en skräckis är det som att den är speciellt gjord för mig!

Melankoliska positiva känslor

Ligger här i sängen med datorn i knät och lyssnar på old-school-Britney-Spears-låtar. Har nyss haft två helt underbara kvällar och känner mig alldeles uppfylld av känslor. Känslor som ändå inte riktigt kommer överens.

-

Det känns som att jag är på väg in i en ny fas i livet, emotionellt menar jag. För första gången på väldigt länge känns det som att jag ser ljuset på horisonten. Att livet kanske inte är så dåligt ändå och att jag inte är så dålig. Och det är inte för att nånting speciellt konkret har hänt, det har enbart med mig själv och mina tankar och min inställning till livet att göra. (Det låter ego jag vet, men så är det.) Jag tror att enda sen jag kom hem från Seattle har jag börjat nån sorts ofrivillig "soul-searching" som nu faktiskt börjar ge resultat. Jag känner mig säkrare i mig själv än jag någonsin gjort tidigare och jag har äntligen börjat inse vad det är för sorts människa jag vill vara.

-

Men trots det så är det fortfarande nånting som gör att jag inte kan känna mig helt lycklig. Det finns fortfarande nånting grått som ligger och spökar inne i hjärtat och jag har svårt att sätta fingret på vad det är. Är det mamma? Är det min suddiga framtid? Är det han som inte får nämnas vid namn? Är det alla andras struliga liv som jag så gärna vill hjälpa till att fixa? Eller är det kanske en kombination av allihop? Jag tippar på det sista.

-

Men till skillnad från de senaste månaderna så känner jag mig ändå hoppfull. För som jag och min käre vän K kom fram till för inte så länge sen; man kan inte hjälpa någon annan innan man hjälpt sig själv. Och just nu "hjälper jag mig själv" mer och mer för varje dag som går och det har gett mig hopp och tro på livet igen.

-

Det känns konstigt att att vara glad och lycklig när inte mamma finns här att dela glädjen med mig...

Spelet som spelas i verkligheten

Visst har jag berättat för er om Spelet? Det är en verklighetsbaserad bok skriven av Neil Strauss som jag (och väldigt många andra) läste när vi var på Kos. Kort sagt så handlar den om en kille (Neil Strauss själv) som blir indragen i en väldigt sjuk värld av "raggningsexperter". I och med bokens handling så innehåller den också en massa tips och tricks om hur man som kille ska bete sig för att fånga tjejer. Och igår mina vänner, fick jag en inblick om hur det är att vara en tjej som blir utsatt för detta spel. (Inte bara av EN kille heller!)

Metoder som blev använda var bl.a. "peacocking" och "utfrysning" och jag måste säga att det var hur roligt som helst att se de här metoderna användas i verkligheten. En av killarna jag träffade när jag var ute igår hade t.ex. på sig blinkande solglasögon och ett skärp där texten "Sökes: snygg, sexig, singel" rullade förbi med jämna mellanrum. Det är det här som kallas peacocking (som i påfåglar). Meningen är att man ska ha på sig nånting som gör att man står ut i mängden och blir ihågkommen oavsett hur galet det är (det är nästan så att ju galnare nånting är desto bättre). Och även om den här killen inte lyckades få nåt "avslut" med mig så måste jag ändå ge honom lite cred för metoden fungerade ju faktiskt till viss del, för är det inte så att jag sitter här och bloggar om honom nu en dag senare?

En annan metod jag fick uthärda var "utfrysning/bestraffning". Trots flera "nej tack, jag vill inte ha, jag tycker verkligen inte att det är gott" blev jag ändå påtvingad lite glögg av en kille. Och då jag vägrade dricka det (eftersom jag förstod vad det var han höll på med) var jag tvungen att bli "bestraffad" genom att han vände sig om och slutade prata med mig (i typ tjugo minuter). Denna metod ska tydligen skapa nån form av osäkerhet hos tjejen som sen gör att hon börjar söka sig till honom istället. Men då jag numera har min bibel i bakhuvudet vart jag än går bekom det mig inte särskilt mycket, istället ledde det bara till fler intressanta spel från bådas sida.

Jag måste erkänna dock, att trots att jag vet att de här killarna bara spelar så tycker jag fortfarande att de är bra mycket mer intressanta och underhållande än de som kommer fram med svackande blick och slänger ur sig nån osäker raggningsreplik. Självsäkerhet är sexigt, så är det bara. (Och inte så svårt att fejka som folk kanske kan tro.) Sen att man själv får en chans att "spela" när man träffar såna killar gör det bara ännu roligare.

Att leka ligger i vår natur som människor, glöm aldrig bort det.

Klockren

Ni måste titta på den här underbara pojken som spelar ukulele och sjunger (om man nu kan kalla det det) till Jason Mraz's I'm yours. Han är bara för söt.

Ingen energi what-so-ever

Det här måste vara den absolut segaste dagen på lääänge. Vill bara gå och lägga mig så att dagen kan ta slut nån gång. Är det okej att somna klockan åtta på en lördagkväll?

Eftersnack 05.19

Just nu är jag i party-lokalen och lyssnar på lite mysig John Mayer-musik (de andra har spritt ut sig på diverse bord och soffor och sover). Om tjugo minuter går nattbussen som de sista gästerna väntar på, sen blir det jag och Madde som rör oss hem mot sängen.Wohoo!

Det blev en riktigt bra kväll där till slut! Den började lite långsamt, men efter många om och men blev det riktigt bra och nu är jag mer än redo att få ett par timmars sömn (innan det är dags att gå upp och städa). Tack för en underbar kväll allihopa! Tycker om er :)

Med ett leende på läpparna

Är på väldigt glatt humör just nu. Och det är av två skäl:
-
Nr 1. Jag skrev högskoleprovet idag, och om jag räknat rätt (och det är samma poängräkning som på de gamla proven) så kommer jag få 1.6 i slutresultat. Score! Då har jag höjt mig o.2 poäng sen sist och 0.3 sen första gången jag skrev provet. Happy, happy, happy!
-
Nr 2. För att kunna jämföra resultaten med mina gamla prov var jag tvungen att gräva efter dem i en gammal låda och då hittade jag även massa annat roligt. Bland annat mina gamla dagböcker som jag skrev åren 2000 till 2007. Och herregud vad roligt det var att sitta och läsa i dem! Bara slå upp en sida på måfå och minnas tillbaka på alla knäppa och oknäppa äventyr man varit med om (och glömt bort). Har inte skrattat så här mycket på länge!
-
En sak är säkert dock, jag saknar INTE att vara tonåring. Tjugo passar mig alldeles utmärkt. Och vem vet 21 kanske blir ännnu bättre. Undrar om jag inte ska ta och testa det snart...