Tre snabba från nyårsafton

Chips, Cola Light, bok och dator. Vad mer kan man önska sig på nyårsafton? (Eeeh, allt?)

-
Skål för mig själv på tolvslaget!

-
Well, at least I had a fire

Bilder från Whistler, Canada

Äntligen har jag fått ändan ur vagnen och tagit fram lite bilder från min Canada-trip. Men jag varnar er, don't get your hopes up, bilderna är få och inte särkskilt roliga. Jag var riktigt dålig på att ta kort där uppe. Är dålig på att ta kort över huvudtaget. Jag tror det beror på att min kamera är så dålig, jag blir bara deprimerad när jag tar fram bilderna på datorn och de är helt suddiga och tråkiga. Får ta och köpa en ny nån gång... Anywho, här har ni dem:

-
Här är utsikten från vårt rum (jag delade rum med Jack och Claire)

-

P och barnen, första dagen ute i backen

-

Här är utsikten då jag sitter i skidliften för första gången

-

Lunchpaus!

-

Pizzalunch (it looks disgusting doesn't it?)

-
Här är jag när jag gett upp skidorna och bestämt mig för att gå ner istället

-
Och så här glad var jag när jag kom ner

-
Min räddare i nöden (den som säger att mat inte löser några problem har aldrig smakat choklad)

-

Om de här bilderna inte var tillräckliga så kommer jag lägga upp fler bilder på Facebook snart. Jag återkommer med datum.

Just checking in

When I get home to Seattle tomorrow I will give you an update of how my last days of the Whistler trip was. I'm in Vancouver at the moment, staying at a couple of friends to the family. J and P are out with the couple living here so I've been home with the kids all night. They've gone to bed now so I think I'm gonna place myself in front of another episode of True Blood. I just wanted to say Hej, jag lever. See you tomorrow!

Årets sista inlägg

Jahapp. Så min nyårskväll blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. När familjen kommit hem vid fem-tiden satt jag och P och småpratade lite om hur dagen varit när hon helt plötsligt kläcker ur sig: "We're so grateful that you'll be able to babysit tonight. We could've brought the kids to the party but it really is a grown-up thing so it's a great thing that you're here." ... Eeh... Jaha... Vad svarar man på det?
-
Så nu sitter jag här igen. Helt ensam. Klockan 23.19 på nyårsafton. Barnen ligger och sover sen flera timmar tillbaka och jag har spenderat kvällen med Stephenie Meyers senaste bok. Vet inte ens om jag borde anstränga mig för att vara vaken till tolv-slaget.
-
Ja, ja, det är bara att "suck it up".
Hoppas att ni hade en bra nyårskväll! Gott nytt år!
-
ps. Dagens höjdpunkt: Gott Nytt År-smset jag fick av Bella och Maggi. Det gjorde mig riktigt glad.

*gäsp*

Klockan är halv tolv på dan just nu och jag sitter här ensam i vår lilla condo. Jag hoppade skidåkningen idag, har inte hämtat mig tillräckligt efter gårdagen för att försöka mig på det igen. Det är mycket möjligt att jag tar på mig pjäxorna och ger det ett nytt försök imorgon, men idag tänker jag bara njuta av att ta det lugnt och förbereda mig inför kvällen.

-

Det är nyårsafton idag. Precis som julen så har det här helt undgått min hjärna och jag har ingen aning om hur kvällen kommer se ut. Familjen är bjuden på fest till ett par bekanta och jag kommer förmodligen hänga på dem. (Om jag inte får nån dum impuls och går och sätter mig på en bar helt ensam^^.)

-

Så vad står på dagens agenda förutom att fira in det nya året?

- Först och främst tänker jag klä på mig. Det är inte okej att sitta i nattlinne efter klockan tolv på dagen.

- Sen har jag tänkt bege mig ut och utforska den lilla byn. Nånting som jag inte hunnit göra än. (Förhoppningsvis lyckas jag ta lite bra bilder också så ni kan få se hur det ser ut här. Jag lovar, det är verkligen som ett litet vinterparadis.)

- Efter det planerar jag att antingen lägga mig i utomhus-jacuzzin ett tag, eller bara ta med mig en bok och lägga mig i bubbel-badet på rummet en timme.

- Sen vid fyra-tiden räknar jag med att familjen kommer tillbaka och då blir det full rulle med att fixa inför kvällen.

-

Så om vi inte hörs igen i år (vilket jag inte tror vi kommer göra):

-

Gott nytt år allihopa!

-

-

Och eftersom ni firar nyår nio timmar före mig får ni lova att inte berätta nåt om hur det nya året kommer bli. Det vill jag upptäcka på egen hand ;)

Mission #1

ps. Jag skrev det här inlägget igår, men pga internetproblem så har jag inte kunnat publicera det förrän nu.

-

Okej så jag kan inte direkt påstå att mission # 1 är avklarat, men det är i alla fall påbörjat.

-

Jag åkte skidor idag! Det gick väl så där. Eller... Det började dåligt, sen gick det bättre, sen gick det riktigt bra ett tag, och sen på slutet gick det piss-dåligt. Med mina första försök att åka skidor så kom jag ihåg varför jag gav upp den där gången för över tio år sen. Det är inte världens roligaste känsla att känna att man inte har kontroll över det man gör. (Den känslan är förmodligen en av de värsta jag nånsin upplevt/upplever/kommer uppleva. Jag hatar att inte veta vad jag håller på med.)

I alla fall... Efter ett par åk i den backen som inte ens är tillräckligt lång och brant för att få kallas barnbacken så lyckades jag äntligen få lite kontroll. Så jag blev uppgraderad till backen snäppet före barnbacken, wohoo! Där lyckades jag behålla någorlunda kontroll och åkte upp och ner kanske fyra, fem gånger innan det blev det dags för... *dramatisk ljudeffekt* den riktiga barnbacken. Och trott eller ej, jag lyckades ta mig ner därifrån också utan några större missöden. (Jag försöker att inte räkna med de gånger jag åkte rakt in i snödrivorna längs kanten och låg och sprattlade som en och annan höna. (Sprattlar hönor??).) Efter det här var det dags för lunch. (Alla de här åken gjorde jag med J som tog sig an jobbet att vara min lärare för dagen. Barnen blev alldeles för uttråkade av att åka med mig så P tog med sig dem upp i de blå backarna medan vi var kvar nere vid "the learning station".)

Till lunch bestämmer J och P att vi ska mötas upp vid deras favoritrestaurang här på Whistler som ligger uppe på berget och det var väl helt okej tycker jag. Jag och J sätter oss i liften som ska ta oss upp till "the lodge" där P och ungarna är. Och vi åker högre och högre upp. Högre och högre och högre och högre... När vi äntligen gick av var vi nästan halvvägs uppför berget - som är nästan 2000 meter högt! Men eftersom jag är som jag är så oroar jag mig inte särskilt mycket över hur jag ska ta mig ner. Jag njuter av min pizza-lunch och den varma chokladen och sen när det är dags att ta på sig skidorna igen så gör jag det också utan nån större ångest.

-

Det var nu problemen började (ni vet det där piss-dåliga jag nämnde i början av inlägget). Hur f*n hade de förväntat mig att jag ska ta mig ner i den där backen?! Den sluttade i typ 45 graders vinkel och det var folk ÖVERALLT. Men, men... jag försöker i alla fall. Och så här såg mönstret ut: Jag börjar åka, sakta, sakta, sakta. Efter tio meter blir det dags att svänga så jag försöker göra en sån där fin slalom-sväng som jag lyckats så bra med på förmiddagen. Förutom att nu är det så brant så jag kommer inte hela vägen runt och helt plötsligt är jag på väg rakt ner i full fart med noll kontroll whatsoever. Enda sättet att stanna är genom att slänga mig ner i snön; vilket jag också gör. Jag tumlar runt lite i snön, får massor av snö i ansiktet och stannar sen till slut med ena skidan tio meter upp i backen och den andra tio meter ner. Men det var bara att försöka igen! Sakta, sakta, sakta. Dags att svänga. Åh, nej, misslyckad sväng igen! Full fart framåt. Kullerbytta som resulterar i två skidor som är alldeles för långt ifrån varandra. Om och om igen! Ni kan ju tänka er att jag inte var på topp-humör när det här upprepats arton gånger.

Så i sann Åkerblom-anda... tog jag av mig skidorna... och gick ner för resten av backen! Jag är verkligen min mammas dotter. (Ett annat bevis på det kan ni se här.)

När jag väl kommer ner så är klockan strax före tre och vi hade bestämt att vi skulle träffas vid liften (som tack och lov skulle ta oss resten av vägen ner) vid halv fyra. Så jag sätter mig och sippar på en varm choklad resten av tiden. Aldrig i livet att jag skulle ge mig ut i backen igen idag!

-

Efter denna krävande dag var det hur skönt som helst att kunna gå hem och lägga sig i den varma utomhus-jacuzzin(!) som vi har här på "hotellet". Sen var vi bjudna på middag till ett par av familjens vänner men jag hoppade det och stannade hemma med grekisk take-out och True Blood på TV. (En TV-serie som är riktigt jäkla konstig btw.) Det var hur skönt som helst.

Nu är jag här!

I'm walking in a Winter Wonderland. Bokstavligt talat!