Måndagsångest tror jag det här kallas för.

-

Irriterad!

Varför ska jag alltid vara en sån chicken för!? Det här är sämst. Rättelse: Jag är sämst.

Dumma bil

Eftersom bilen bestämde sig för att inte starta idag så var jag tvungen att boka om min uppkörningstid till på tisdag istället. Och eftersom jag nu är på dåligt humör så har jag bestämt att idag ska bli en riktig slappardag. (Fram till klockan tre i alla fall.) Jag ska läsa, titta på film, äta choklad och inte klä på mig förrän klockan är kvart i tre. Så det så.

Varför ska allt vara så komplicerat hela tiden?

Vart ska jag ta vägen?

Jag känner mig så konstig just nu. Jag har hundraartontusen tankar som snurrar i min hjärna men jag har ingen aning om vad jag ska göra åt dem. Det är minnen, fantasier, planer, drömmar. Allt är huller om buller. Min vanliga taktik att fokusera på en sak i taget fungerar inte längre. Jag lyckas liksom inte slå bort de andra tankarna på samma sätt som jag kunde förrut. Jag känner mig bara så förvirrad. Och plan B (att bara släppa allt) funkar inte heller för jag vill inte släppa det. Jag vill inte. Och då blir jag bara ännu mer frustrerad!
-
Så förutom alla glada, ledsna, uppspelta, rädda, drömmande och ensamma känslor jag har just nu, så lägger det sig en känsla av frustration och irritation ovanpå alltihop. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Vilket gör mig ännu mer irriterad! Det känns som att jag har fastnat i en ond cirkel och vad jag än gör så blir slutresultatet frustration.
-
Kan någon snälla säga åt mig vad jag ska göra. för jag vet inte vad jag ska ta mig till. Och säg inte att jag ska ta en dag i taget för det är det jag har gjort hittills och det funkar uppenbarligen inte. Det är det som har lett mig till det förvirrande stadiet jag är i idag. Jag vill ha ett konkret råd. Jag vill att nån ska komma fram till mig och säga "först ska du göra så här, sen ska du göra så här" punkt. Inga fler abstrakta kommentarer! Såna får jag nog av i mina egna resonemang och jag klarar det inte längre.
-
I vanliga fall när jag går igenom mina alternativ så brukar det alltid finnas ett som står ut. Ett alternativ som känns mer rätt än de andra. Men nu... Ingenting.
-
Jag känner mig bara så otroligt lost...

IRRITERAD!

Irriterande!!!!

Varför går det inte att lägga upp bilder för?!?! Jag har försökt med jämna mellanrum enda sen igår men den vill inte. Dumma, dumma, dumma blogg!! (känner mig som Lotta på Bråkmakargatan. eller som de säger här borta, Lotta on Troublemaker street.)

Jag försökte lägga upp bilder för en stund sen men blogspot ville inte. Dum!

Galet känslomässig

Alltså jag tror jag håller på att bli galen. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag var gravid. Okej, nä det skulle jag inte. Men det jag försöker säga är att jag tror mina hormoner håller på och löper amok. Ni som känner mig vet att jag (normalt) har ett ganska jämt humör. Ett jämt humör som oftast lutar åt den glada sidan. (Det hoppas jag ni vet i alla fall.) Kan ni då förklara för mig hur jag kan gå från att vara på världens underbaraste humör till att fem minuter senare sitta och storböla för mig själv. Jag förstår inte! Jag förstår verkligen inte. Och det gör det ännu mer frustrerande. Det skulle vart okej om jag faktiskt förstått vad alla de här känslorna betydde och varför de måste slå av och på hela tiden, men det gör jag inte. Jag har verkligen ingen aning. I'm going insane!

Problem med elektriciteten?

Lampan släcks och den tänds, och den släcks och den tänds. Mörkt, ljust, mörkt, ljust, mörkt, ljust. Kan nån snälla säga åt min hjärna (eller är det kanske mitt hjärta) att sluta leka med strömavbrytaren!!

One down, one to go

Nu har jag varit på ambassaden. Förutom att jag fick vänta i en och en halv timme så gick det jättebra. "Intervjuarn" ställde två frågor och sen sa hon att jag får visumet och passet på posten. Klart! Det är en vikt som lyfts från mina axlar. (It's a weight of my shoulders.) Säger man så på svenska? Förmodligen inte. Men det är lika bra att ni vänjer er vid min svengelska för den lär inte bli bättre det kommande året.
-
Angående "the one to go"; mina Medical Forms. Att det ska vara så svårt att få en läkare att skriva under att jag är fullt frisk. Jag var ju och gjorde en hälsoundersökning för två veckor sen. Sen var jag in igen och tog prover förra veckan (ni såg beviset på armen). Och nu kanske jag måste tillbaks - igen! - för att göra ett test som visar att jag inte är smittad av TBC. (Man undrar varför jag inte fick göra det samtidigt som de andra proven.) Anywho. Jag försökte prata med dem igår men fick inget riktigt svar. Och när jag (och min mamma) ringde imorse fick vi telefonsvararen som sa "telefon-tiderna hos distriktssköterskan är mellan 8.00 och 9.00 alla vardagar". Vi ringde mellan åtta och nio!!!
Så nu ska jag istället försöka hitta ett nummer till barnavårdscentralen och sen hoppas att de har kvar mina 20år gamla uppgifter. Förhoppningsvis kan de visa att jag redan är vaccinerad mot TBC så slipper jag allt det här. Blast!

Gnäll

Jag vill ha en bärbar datoooooor. Jag vill, jag vill, jag vill! *gnäller som en unge som inte får som hon vill* En bärbar dator har stått på min att-köpa-lista i nästan ett år nu, men det har alltid funnits andra saker med högre prioritet. Julklappar. Körlektioner. Kos-resa. Nu när jag äntligen är redo att köpa den där datorn, då har jag inget jobb och inga pengar att köpa den med. Buhuhu. Tror det blir till att köpa ett par lotter imorgon. Håll tummarna för mig.

Nu ger jag upp!!!

Jag har suttit i över en timme och försökt förstå mig på hur man lägger in en statistikmätare i bloggen. Man behöver kunna redigera HTML-text för att kunna göra det, men jag tänkte att jag skulle ge det ett försök i alla fall. Lyckades jag? NÄ! Varenda gång som jag trodde att jag kommit på lösningen så försvann det. Gaaaaah!! Nu ger jag upp. No more!

-

Jag kanske ger mig på det igen imorgon - om jag är på tillräckligt bra humör vill säga.

Om nån annan känner sig sugen på att försöka, gå in här

Gaaaaaah!

Det låter så mycket att jag knappt kan höra mig själv tänka!

Vill göra något nu!!

Har precis suttit och läst en blogg som en tjejkompis till Alexandra skriver. Hon har precis åkt till Barcelona för att jobba som au pair och känslorna verkar åka upp och ner. Ena stunden är allt soligt och glatt och andra så gråter hon av hemlängtan.

Men oavsett så när jag läser den får jag tillbaka alla de där känslorna som verkar ha gått och gömt sig senaste tiden. Känslorna som säger att jag faktiskt vill åka iväg. Jag vill ut på äventyr. Och även om jag mår bra och har det bra nu så kan jag få det ännu bättre nån annanstans. Jag håller mig fortfarande till att sommaren "Kos -07" var den bästa i mitt liv. Och den upplevde jag för att jag tog risken och åkte iväg ensam till nåt nytt och främmande. Och nu är det dags för större och bättre!

Jag bara önskar att allt var klappat och klart så jag kunde åka imorgon. Det är det som gör mig avtänd... alla dessa förberedelser som måste fixas. (det här har jag skrivit om förrut - hur mycket jag hatar att fixa och vänta - jag vill att saker ska hända nu nu NU)

Bläsch! Det kanske är dags att ta fram den gamla ansökan och skriva lite. Det var ett tag sen sist...