Hej, jag lever!

Är egentligen på tok för trött för att skriva men tänkte ändå titta in en snabbis och visa att jag lever och mår bra. Ska snart gå och lägga mig, öppnade nämligen idag (ensam för första gången) och då får man inte sova lika länge som man brukar. Så har jag dansat också så jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var lite trött. Men imorgon är jag ledig! Då har jagtänkt komma ikapp med lite småsysslor jag inte hunnit med senaste dagarna, typ tvätta, träna, måla naglarna (ja, jag räknar det som en vardagssyssla) och sen träffa tjejerna på kvällen.

Annars då? Jo det är bara fint. Jobbet rullar på för fullt, blir bättre och bättre för varje dag och gillar människorna mer och mer för varje gång. Vi var ute ett gäng i söndags efter jobbet och det slutade med att jag kom hem åtta på måndagmorgon. Skitkul!

Nu på lördag är jag ledig så då ska jag följa med moster och mormor till Borlänge där "svärmoster" firar sin 50-årsdag. Är även ledig på söndag och det skulle vara perfekta dagen för lite bio. Har försökt få fröken Alexandra att gå och se Shutter Island med mig men hon svarar ju aldrig! (hint, hint)

Det tror jag får vara allt för den här gången för nu håller ögonen på att trilla igen. Puss på er!

Ibland går det bara inte...

Den här fasaden som man byggt upp. Känslorna man förträngt. Smärtan man glömt bort.

Ibland bara raserar alltihop. Och så står man där... Ensam, rädd, förkrossad. Och på exakt samma ställe som man var för sju månader sen. Hur jag har klarat av de senaste månaderna har jag ingen aning om. Hur nån utav oss har klarat det är egentligen helt bortom mig.

Men här står vi nu. 7 månader och 4 dagar senare. Och för det mesta går det att leva utan att vara rädd för att gå under. Man kan andas utan att vara rädd att lungorna ska spricka. Och man kan känna utan att vara rädd att hjärtat ska gå sönder. Livet har (mot alla odds) blivit uthärdligt igen. För det mesta...

Men ibland så går det bara inte. Det går inte att stå emot tårarna. Eller hjärtklappningen. Eller andnöden. Att förtränga räcker bara så långt och till slut slår verkligheten tillbaka. Som nu...

-

"Omnia mea mecum porto"

Vad har jag gjort idag?

- Jag har bakat julgodis (egentligen är det bara vanligt godis, men eftersom det bara är några dagar kvar tills juldagen så får man kalla det julgodis)
- Jag har gått på promenad i snön. Det har snöat heeeeeela dagen idag, och det ser inte ut att vilja sluta heller. Det är nästan så jag börjar hålla tummarna för en vit jul. *peppar peppar*
- Jag har fått ett mejl från min lilla moster My. Hon har tydligen också hittat hit till bloggen så jag vill passa på att hälsa henne välkommen hit och trevlig läsning.
- Jag har spelat Mario Galaxy på familjens Wii. Jag spelade i förr går för första gången och när jag skulle fortsätta idag upptäckte jag att min fil blivit raderad; stupid kids! Så nu fick jag börja om enda från början (vilket var typ tre banor, men i alla fall!).
- Jag har fått ett julkort av Karro. Ett JÄTTEFINT kort som ni också kan titta på för den ligger uppe på hennes blogg.
- Jag har börjat läsa körkortsteori igen. Måste skaffa mitt amerikanska körkort så fort som möjligt. Har fått veta att mitt internationella körkort egentligen bara gäller i en månad här, plus att bilförsäkringen blir billigare för J och P om jag har ett amerikanskt.
- Jag har fått en kommentar av ingen mindre än min mormor. Snacka om att jag blev imponerad när jag såg att hon hade skickat en julhälsning på bloggen (inte ens My fixade det).
- Jag har slagit in julklappar. Tyvärr inte så många som jag skulle önskat. På grund av massa olika anledningar så blev det inget Major julhandlande igår, det enda som jag egentligen köpte var spelet Cluedo som jag ska ge till hela familjen.
- Jag har äntligen börjat få lite julkänslor. Wohoo! Men de är flera veckor försenade. Förstår inte hur jag ska hinna med allt jag måste göra på bara fyra dagar. Panik!
-
Det var nog det viktigaste av söndagens händelser. Notera att jag inte har skrivit i kronologisk ordning. Inte heller i nån sorts "viktigast-först"-ordning. Listan är helt random och är skriven efter det som först poppat upp i mitt huvud. Nu ska jag gå upp och äta lite julgodis. Ciao!