Skrivet på flyget till NY

Kl. 13.08 (NY-tid) - 10.08 (Seattle-tid) - 19.08 (svensk tid)
-
Nu har jag alltså varit på språng i ganska precis tolv timmar. Storasyster hämtade upp mig och mamma klockan sju imorse och sen dess har det bara rullat på. Flygresan till Schweiz passerade snabbt och smärtfritt, detsamma gällde bytet på flygplatsen i Zürich. Och de senaste sex timmarna har jag suttit fast här på plats 29E på flyget till New York. Bredvid mig har jag mina nya au pair-kamrater; Mirre, Angelica och Sofie. Vi försöker underhålla oss så gott det går med filmer, böcker, dataspel och en massa skitsnack. Framför oss sitter världens sötaste lilla ett-åring som också funkar som underhållning och bakom mig har jag en två-åring som sitter och sparkar mig ryggen. Men det är lugnt, jag har det så bra så.
-
Jag måste säga att även fast jag varit i luften i över sex timmar så har jag inte tröttnat än. Jag tror att efter all stress jag har gått igenom de senaste veckorna så uppskattar jag de här timmarna då jag kan varva ner lite innan allt det galna börjar igen.
-
Aaaaah! Jag känner att jag vill skriva hur mycket som helst just nu men jag är verkligen helt tom på känslor. Eller, inte tom. Bara… lugn. Jättejättelugn. Det känns som om det är nu jag borde vara alldeles hispig och uppspelt för nu händer det verkligen, jag är på väg. Fatta, om tre timmar kommer jag vara i New York! Saken som jag gått och pratat om i över ett halvår händer – nu i denna stund! Men jag känner mig bara… lugn.
-
Och lite hungrig. Det var flera timmar sen vi fick mat nu och det börjar verkligen kännas i magen. Man tycker att på en sån här lång flygresa borde man få i alla fall två måltider. Jag har i och för sig en (pytte)liten bit baguette kvar från frukosten imorse – jag kan börja med den. Förresten, maten vi fick – jag åt den! Kan ni fatta, lilla Carro som knappt tycker om potatismos tyckte faktiskt flygplansmaten var god. Vi fick välja mellan kyckling och ravioli – jag valde kycklingen. Den serverades med potatisbullar och champinjonsås som faktiskt var riktigt god.
-
Men nu tror jag jag ska följa Sofies exempel och spela lite Vem vill bli miljonär på tv-skärmen jag har framför mig. Jag får se om jag orkar skriva nåt mer ikväll när vi kommit fram till hotellet. Om inte så hör jag av mig när jag får tid. Puss på er!